Ensam gravid

Lilllllly · av **Lilllllly** » 14 okt 2011, 12:53

Hejsan,
undrar om det är fler ensamstående gravida som är kring v 11 i nuläget?
Hade vart skönt med stöd och råd....

fjäril29 · av **fjäril29** » 21 okt 2011, 17:02

hej

Jag är gravid i v 10.
Hur mår du??

Munozova · av **Munozova** » 03 nov 2011, 22:18

är inte gravid längre men jag va ensamstående från dag 1 och är idag fortfarande ensamstående till världens underbaraste dotter som e exakt 4 veckor idag

jag e dessutom 17år o klarar det galant

Deppa inte över att va ensamstående utan vänd allt negativt till positivt

tänk på att det är bara ditt barn och ingen kan ta det ifrån dig , som ensamstående får du såååå mycket tid med ditt barn och du kommer knyta an till ditt barn så pass bra att ingen kommer kunna skilja er

Tänk på att det bara är DITT barn och det är det bästa som kan hända i ens liv ! jag e så mycket gladare sen jag fick min lilla älskling och jag tror inte att de skulle kännas såhär bra om pappan till barnet va med i bilden (visst så e han en riktig idiot , ursäkta språket men det e sant ) , jag e väldigt glad o nöjd över att va ensam

säg till om de e något du vill ha tips om eller så , finns som ett stöd här om de skulle va något

Hoppas allt e bra med er båda två

södermalm 82 · av **södermalm 82** » 04 nov 2011, 18:23

Hej "ensam gravid"

Jag är 30år nu och gravid i fjärde månaden och ensam i det hela. Vill så gärna komma i kontakt med andra gravida eller nyblivande mammor som är i samma situation. Skulle vara härligt att dela detta med någon o både via skratt o deppiga dagar. Är jättelycklig i min graviditet men det är bara så tungt att vara helt ensam. Har mycket vänner men dessa lever de glada singellivet i krogvärlden och det livet känns mer o mer avlägset ju längre in i graviditeten jag kommer. Fadern tar på sig ansvaret kring sitt barn sen, men vi är ej ihop längre. Ett väldigt tråkigt läge som jag aldrig trodde att jag skulle hamna i o vill bara göra det bästa av saken o se positivt på allt. Jag har drivit mitt egna företag fram till nu och börjar nu att ta det lite lugnare med arbete o lägger mer fokus på mig själv o de som väntar.

Någon därute som vill fylla kvällar med fikor, bio, middagar eller annat skoj med en person i liknande situation?

Hopp till dig o ditt kommande eller din nuvarande skatt

fjäril29 · av **fjäril29** » 09 nov 2011, 12:23

Jag är oxå 30 år och jag bor i Göteborg.
Jag är i vecka 13 och just nu känns det så overkligt för att alla symptomen är borta och inte mkt mage som syns än.
Jag har mått fruktansvärt dåligt innan jag bestämde mig för att behålla barnet. Ringde precis mvc för inskrivning! Har ingen kontakt med pappan och situationen är så långt ifrån föreställningen, om hur man trodde det skulle vara. Jag är helt livrädd

Merakandrea · av **Merakandrea** » 15 nov 2011, 01:27

Hej...

Jag är inte ensamstående men gravid i v 12 och bor i Göteborg.. Känner mej ganska ensam här då jag valde att flytta hit för kärleken och jobb för lite mer än 1år sedan. Har alla mina nära i norrland....

Jag har själv blandade känslor kring min graviditet, jag är lycklig över detta och har längtat så efter detta ögonblick och alla mina nära e lika lyckliga med mej. Min sambo är dock mest orolig och inte så öppen att pratat om det, jag vet varför då han har en mor som är speciell. Detta kring hans mamma påverkar mej mkt på ett dåligt sätt... Hon vet inte om att vi väntar bebis än och jag bara fasar för den dagen hon ska få veta.... Fasra för jag orkar och behöver verkligen inte hennes dåliga vibbar....

Så jag finns oxå här och lär mer än gärna känna er tjejer...och vara er stöttepelare!

Kramar!

Stina · av **Stina** » 16 nov 2011, 00:15

Hej, välkommen! Din sambo kommer säkert att växa in i den nya rollen som blivande förälder han med.
Mitt tips blir att ta med honom till mvc så han får vara delaktig!
Det kan ta lite längre tid för blivande pappor då de inte kan känna det vi känner i magen.

Låter ju inte så roligt med hans mamma. Tror du hon inte vill bli farmor ännu?

Merakandrea · av **Merakandrea** » 16 nov 2011, 22:44

Stina:
Hans mamma är ett offer inför alla, hon e psykisk instabil, pratar alltid skit om mej och måste alltid ha problem i sitt liv, senast sa hon till honom att om du skaffar barn är jag inte längre din mamma, hon vet inget om att jag är gravid ännu. Sen tycker hon inte att han ska vara med mej... Allt känns verkligen skit just nu när det kommer till situationen kring hans familj.... Hon är dock den enda människan som har så många åsikter om mej (dåliga) som jag känner men ändå känns det tungt.. Grät hela dagen igår....

Han har jag haft med mej till mvc båda gångerna, han är mån om mej så nånstans vill han detta, han har aldrig bett mej göra abort eller sagt att han inte vill detta, men samtidigt är han livrädd och hans mor gör det inte lättare....

Vilket som har jag bestämt mej att jag kommer fixa detta hur det än blir, detta är lika mycket min bebis och jag älskar redan det lilla livet i mej.... Jag har stöd från hela min familj och alla underbara vänner hemma i norrland....

Kram

Hannibalis · av **Hannibalis** » 18 dec 2011, 19:52

Med drygt 3 månader kvar till förlossningen tog förhållandet slut, så nu är jag också ensamstående. Har flyttat en bra bit ifrån mina vänner och min familj i och med flytten till hans hemtrakter, så nu känner jag mig ganska vilsen...

Merakandrea · av **Merakandrea** » 19 dec 2011, 01:02

Hannibalis: Ledsen för din skull, vad ska man säga i sådant läge...
Jag bor oxå långt ifrån mina vänner och familj pga av att jag flyttade till hans hemstad.

Vi har aldrig gjort slut, men det har vart kaos till o från i vår relation i 2 månader typ och jag vet helt ärligt inte vad vi har eller vad det kommer bli, men senast idag verkar han inte bry sej om barnet jag bär som är hans, då han påpekade att jag ska flytta tebax till min hemstad... Imorn åker jag hem i tre veckor och det ska kommer nog bli avgörandet för vår relation tror jag, se hur han kommer vara under tiden jag inte är med honom och om han kommer bry sej...

vart bor du nu?
Sänder varma kramar till dej och hoppas allt löser sej för dej och bebis....