Ensam med bebis

För alla ensamstående föräldrar.

Re: Ensam med bebis

Inläggav Bara_jag » 27 apr 2008, 16:04

Jag har berättat det nu och som jag misstänkte blev han inte glad... han vill att jag ska ta bort det :cry: men det kommer jag inte att göra, jag är ledsen för hans skull, men samtidigt tycker jag faktiskt att han har ett avsvar för att använda kondom om han inte vill bli pappa. Saken är den att jag vet exakt när babyn blev till. Vi har alltid använt kondom innan och efter, men vid ett tillfälle gjorde han inte det och eftersom jag nästan sov när han började det hela så var jag inte särskilt observant på att upptäcka detta. Först efteråt märkte jag det, men tänkte inte att det skulle hända något, jag hade ju just haft min mens... men det blev som det blev och jag är till skillnad från honom redo att ta konsekvenserna av det. Jag har nu efter ett par veckor faktiskt börjat se fram emot det och tänker att det var säkert någon mening med detta.
Jag sörjer att det inte blev som jag tänkt... att jag skulle ha mitt sista barn med en man som älskade mig och vill vara med mig. Men jag vill ju faktiskt ha ett sista barn innan jag blir 40 så det får väl bli så här då. Jag kommer att älska denna ungen massor. Den kommer att få det bra.
Pappan är något av det envisaste jag stött på och jag tror inte att han kommer ändra sig och kommer han någonsin att vilja träffa sin unge kommer det att dröja väldigt länge. Som det är nu var det sista han sa att han aldrig mer vill prata med mig, se mig eller höra mitt namn. Att om jag ser honom på stan ska jag inte hälsa på honom. Allt för att jag inte tar bort babyn. Tar jag bort den vill han att vi ska fortsätta träffas... KNAPPAST!!! Jag har fått se en sida av honom som jag tycker är väldigt omogen och otrevlig. Så Gina 30, vi sitter nog lite i samma båt du och jag, men vi kommer att klara det... eller hur :)
BildBild

-08 Flicka Sigrid
-00 Flicka Josefin

-89 pojke Jens
-88 pojke Christoffer
Bara_jag
Alltid online
 
Inlägg: 210
Blev medlem: 13 apr 2008, 11:06
Ort: 252

Re: Ensam med bebis

Inläggav Angie1 » 27 apr 2008, 17:00

Kramar om er alla som är ensamna med era bebisar och som får gå igenom graviditeten själva! Jag vet hur ni har det. KRAM
Användarvisningsbild
Angie1
Alltid online
 
Inlägg: 707
Blev medlem: 30 okt 2007, 23:42
Ort: 141

Re: Ensam med bebis

Inläggav marielle » 14 sep 2008, 12:16

Snälla, försök att inte döma mig nu ..
Jag har inte nån kille som tänker dra. "Min" kille bor i Köpenhamn, och jag i Sthlm.. jag har ingen aning om hur jag ska göra. Vi var ansvarsfulla och använde skydd, men ändå så ville det sig inte riktigt.
Det är inte så att jag är emot abort, men det är nån känsla inom mig som säger att jag ska behålla barnet. Vet bara inte hur det ska gå till. Ska jag vara helt ensam? Pappan har ingen aning om att han blivit pappa..
Jag är inte säker på nånting!

Oj vilken soppa.. är det någon som har något bra råd? Jag är bara allmänt förvirrad just nu, och vet inte alls vad eller hur jag ska göra.
marielle
Nykomling
 
Inlägg: 12
Blev medlem: 12 sep 2008, 13:38

Re: Ensam med bebis

Inläggav Bara_jag » 14 sep 2008, 16:51

marielle skrev:Snälla, försök att inte döma mig nu ..
Jag har inte nån kille som tänker dra. "Min" kille bor i Köpenhamn, och jag i Sthlm.. jag har ingen aning om hur jag ska göra. Vi var ansvarsfulla och använde skydd, men ändå så ville det sig inte riktigt.
Det är inte så att jag är emot abort, men det är nån känsla inom mig som säger att jag ska behålla barnet. Vet bara inte hur det ska gå till. Ska jag vara helt ensam? Pappan har ingen aning om att han blivit pappa..
Jag är inte säker på nånting!

Oj vilken soppa.. är det någon som har något bra råd? Jag är bara allmänt förvirrad just nu, och vet inte alls vad eller hur jag ska göra.



Hej Marielle!
I denna tråden dömer vi inte.
Jag blev lite osäker bara vad du menade... "har blivit pappa" eller skulle det vara ska bli pappa?
Oavsett vilket så har han all rätt att veta, precis som jag var "tvungen" att berätta för min babys pappa så måste du berätta för din. Hurvida man vill eller orkar vara ensam mamma eller ej är nog väldigt individuellt. Jag tvekade aldrig över om jag skulle klara det, men jag har ju tre barn sen innan och är 38. Man kan ju ha andra förutsättningar och alla måste bestämma själva vad som é rätt för dom.
Hoppas du har någon god nära vän som du kan prata med, det är viktigt att få prata om det. Hör gärna av dig igen.
Kram.
BildBild

-08 Flicka Sigrid
-00 Flicka Josefin

-89 pojke Jens
-88 pojke Christoffer
Bara_jag
Alltid online
 
Inlägg: 210
Blev medlem: 13 apr 2008, 11:06
Ort: 252

Re: Ensam med bebis

Inläggav Minibix » 23 nov 2008, 23:24

Oj.. Nu kommer min jobbiga situation att komma upp på tal.. Men jag behöver få yttra den.
Jag är 21 år, har jobbat inom vården i 2 år men har ingen vidare utbildning efter gymnasiet. Jag är nu gravid med en kille jag älskar, men som är yngre än mig. Han bor även i USA och vi har känt varandra under en ganska kort period.
Han åker nu hem om ett par veckor för att studera klart och får då komma tillbaka till sommaren (runt då födelsen är). Jag är inte helt 100 på att vi kommer att klara av det här iomed att det är sånt avstånd och chansen att han får stanna i Sverige efter att barnet är fött är ganska liten, kanske efter ett år, men då är det förutsatt att vi klarar oss igenom det året.
Han vill så hemskt gärna vara med och hjälpa mig och mår inge vidare av att veta att han inte kan det. Det är jag som tvingar hem honom för att fullfölja studierna eftersom jag tycker det är viktigt.
Men jag är medveten om riskerna att jag kan bli helt solo i det här.
Jag bor även i en hyreslägenhet och vet inte hur det kommer att se ut med jobb efteråt. Verkar jag körd i denna situation ?

Pga händelser i familjen sen 5 år tillbaka så är mina föräldrar väldigt slutkörda. Så dom har sagt att dom inte kommer att prioritera det här först utan sin egna chans till andning. Vilket är fullt förståligt ifall man vet vad dom har varit med om. Därför får jag dåligt samvete för att jag gör så här mot dom (tar ifrån dom deras chans till att få leva).

Jag vill så gärna tro att jag ska klara av det här själv. Att jag är stark och duktig nog. Men hur vet jag det ifall jag aldrig har gjort det här förr ?
Just nu är jag så trött hela tiden att jag ibland känner att en abort vore det lättaste för att lätta upp den dåliga stämningen som varit så länge pga det här och för att jag känner att jag inte orkar.. Men jag vet samtidigt att orken är just nu pga själva graviditeten i sig och pga konstant bråkande och försvarande..

Himmel och pannkaka.. Hur ska jag göra ?
Minibix
Stammis
 
Inlägg: 35
Blev medlem: 23 nov 2008, 19:15
Ort: 161
BF: 090621

Re: Ensam med bebis

Inläggav krusmynta » 02 dec 2008, 00:01

jag blev gravid i maj har bf i mitten av februari, när jag blev gravid och berättade för pappan till mitt barn sa han; du hällde just varmt vatten över mig. och inte långt därefter kom disskusionen om att jag skulle göra abort för att han inte ville ha det. ju mer jag tvekade för att ta bort det ju mer illa behandlade han mig, han kallade mig för fula saker beskre hur han absolut inte ville ha den och bad mig till sist dra åt helvete. Jag stack och efter ett tag märkte han att hans sätt inte fungerade så han bytade attityd och blev en helt omvänd person, jag fick en abort tid och han var världens mest underbara person fram till till sista dagen innan aborten, han sa; jag älskar dig och vill fortsätta vara med mig stäng inte min väg, så visste förstod jag att det inte är någan annans val än vårt, vi är mammor vi bestämmer, dagen efter avboka jag min tid och alla fick panik, han är från mellan östern så detta blev naturligtvis en katastrof, det gick så långt att jag blev hotad. men poängen är att när det äller ett barn är det aldrig någon annan man ska tänka på än sig själv och barnet, jag stod på mig var fast besluten idag mår jag toppen och väntar min dotter som kommer och två och en halv månad. har ej sett henne än men älskar henne redan mer än allt annat. vill man så klarar man sig alltid de gäller bara att vara stark!
krusmynta
Nykomling
 
Inlägg: 9
Blev medlem: 05 nov 2008, 01:50
Ort: 109
BF: 090205

Re: Ensam med bebis

Inläggav Razz » 27 jun 2009, 00:40

Det är otroligt svårt att fatta ett beslut. Jag fick gå till en kurator för att kunna känna efter vad jag egentligen ville. Jag hade till en början tänkt göra en abort för faderns skull, för att inte "förstöra hans liv" innan min kurator talade om för mig att dom inte tänker genomföra denna abort då jag inte ville detta själv. Det är så lätt att man påverkas av alla andras åsikter och då speciellt faderns. Samma dag som jag plussade och innan ag ens hade berättat detta så ville killen bryta vår relation :(
Det känns tufft eftersom jag fortfarande är kär i honom. Det känns också tufft då jag en längre tid har haft en barnlängtan medan fadern inte alls vill ha ett barn inom en lång framtid, trots att han nu är 28år. Nu kan jag iof förstå i denna situation att sätta ett barn till världen utan pappa inte är det bästa valet, men har ändå bestämt mig för att behålla det. Jag känner mig jätterädd att jag ska känna mig ensam, men tvivlar inte en sekund på att jag skulle fixa detta på egen hand. Fadern lever såklart i ett "kaos" nu när han fått reda på mitt beslut och ha inte hört av sig sen jag berättade. Jag har verkligen gjort klart för honom att jag är fullständigt inställd på att vara ensam men tänker låta honom komma till mig om han ångrar sig framöver. Jag förväntar mig ingenting och kommer inte sätta någon press på honom då detta helt och hållet är mitt eget beslut. Det som kan kännas viktigt är väl att man dock informerar honom för varje kontroll, ultraljud osv. så att han får en chans att delta om han skulle vilja, alltså inget tvång. Jag känner att det är långt kvar av min graviditet och att han kanske tänker annorlunda när det lilla knytet kommer till världen. Jag har full förståelse att han behöver lång tid att smälta detta. Jag har valt min egen väg och struntat i vad alla andra tycker.
Folk tycker så mycket för ens eget bästa men det är bara du själv som vet vad som är bäst för dig! Detta folk kommer snart att ändra sin uppfattning framöver, det har jag själv märkt.
Jag försöker också att tänka positivt för varje dag, att inte prata ned mig själv i samband med folks reaktioner gällande vår situation. Jag visar istället glädjen över att få uppleva denna graviditet, att det är något stort och spännande i mitt liv. Lyssna till ditt hjärta, annars kan det lätt bli att du ångrar dig för livet.

Många kramar!
Razz
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 26 jun 2009, 21:54
Ort: 49

Re: Ensam med bebis

Inläggav MinisMamma » 27 jun 2009, 13:31

Du kommer att klara det jätte bra tror jag... :D Ett barn är ju så underbart att ha. Visst kommer du få det tufft, speciellt den första tiden, så försök få hjälp av föräldrar, vänner osv.

Jag har en kill kompis som gjorde en tjej gravid efter att dom haft sex en gång. Han mådde ur dåligt (alltså riktigt kasst, gick ner 15kg i vikt och han var rätt smal sen innan) när han fick reda på att hon tänkte behålla barnet. Men när den lilla tjejen föddes så ändrade han sig. Det tog inte lång tid förrän han sa att hon var det bästa som fanns i hans liv och att han älskade det lilla barnet så mycket. Han och mamman blev aldrig tillsammans eller så utan dom började med varannan vecka sen när barnet var så pass stort att klara av det. Idag är nog dotter 6 år eller nåt.. :D

Så visst kan killar ta till sig barnet trots att dom från början inte ville ha det alls.. :)

KRAM!
Användarvisningsbild
MinisMamma
Alltid online
 
Inlägg: 1696
Blev medlem: 22 dec 2007, 00:18
Ort: 252

Föregående

Återgå till Ensamstående föräldrar