Jag e en Malmötjej på 31år som väntar mitt första barn och då inte pappan valt att stanna kvar så kommer jag att bli en ensamstående mamma.
Jag har länge velat ha barn och är otroligt lycklig och längtar såååå efter min baby men känns väldigt skrämmande att vara ensam om det. Har ju mycket stöd ifrån mamma och mina bröder men det är ju ändå inte riktigt samma sak som om pappan hade funnits i bilden.
Finns det fler i liknande situation så skriv gärna ett par rader
mija
