Ensamstående föräldrar

[smulann]

På mig varken syns eller känns det på utsidan än, men det sparkas åt alla möjliga håll inuti magen. Vissa dagar är det lugnt och då blir jag så nervös och orolig men sen tar han igen det dagen efter.... Det är det mysigaste med att vara gravid

[mim]

Gör det inte? Iofs minns jag inte när det började för mig, men ett par veckor sen iallafall. Och nu är jag i 31, går in i 32 imorgon. Ja det är det absolut! Tog ganska lång tid för mig att uppskatta det och njuta av det.

[smulann]

Äntligen känns det på utsidan när bebisen sparkar! Det syns också! Det känns roligt när andra också känner och ser det, att dela med sig =) Är nu i v 29 och det känns som om man går in för nedräkningen fast det är 11 veckor kvar. Det närmar sig iaf =)

[mim]

Ja, jag tycker det går skitfort! Går in i v. 33 imorgon o kan knappt greppa att det bara är 7 veckor kvar.. Känns overkligt ibland.
Jaa, jag älskar att ligga och kolla på magen när det rör sig hit o dit, har massa enminuts filmer i mobilen på såna sprattelanfall

[smulann]

Visst är det overkligt! Man fattar inte riktigt hur det är förrän man är i situationen själv. Har aldrig varit bebisgalen förut men nu kretsar allt runt han i magen. Jag längtar så tills jag får träffa honom <3

[Creadiem]

Hej tjejer. Startade den här tråden för ett tag sedan men har inte varit själv inne på forumet på jätte länge. Kul att ni hittat varandra. Sen är frågan hur mycket man hinner med att vara här sen när bebisen kommer speciellt när man är ensamstående hehe.
2 månader innan förlossningen blev jag lämnad efter sju år, 1 missfall och nästan 2 års försök att bli gravid. Allt känns fortfarande konstigt, allt är fortfarande som ett stort frågetecken. Han träffar aldrig oss.
MEN det bästa av det bästa finns här intill mig, Min lilla underbara har fyllt 1 år för några dagar sedan och det finns inget bättre i hela världen .
Ni kommer klara detta mer än perfekt. Efter graviditeten är det ju en tuff period både med känslor, nya rutiner, för lite sömn, för lite tid att ta hand om sig själv och allt annat.....men ni kommer tillhöra de mammorna som med stolthet kan säga att de klarat allt själva.
Mim antar att din redan kommit nu.
Lycka till tjejer, vi är starkare inombords än vad vi tror.....

[mim]

Hallå tjejer.
Nu har han kommit, och han kom 12 dagar för tidigt så han är snart sex veckor gammal. Han är så mysig! Lugn o tyst och jättegosig han är så stark i både nacken o kroppen redan och jag fick första leendet i torsdags kunde inte drömt om hur det skulle vara att bli morsa. Men det är härligt.
Hur har ni det? Har din lille skrutt kommit än smulann?
Ha det gott, ska sova lite till nu

[smulann]

Hej på er.
Det har gått 11 dagar sen min lille grabb föddes. Han är perfekt ♥
Han är också lugn och skriker bara när han är hungrig Det är svårt att fatta att han bara är min. Hans farmor och fastrar har hört av sig och vill vara en del av hans liv, vilket jag är glad för. Pappan däremot skickade ett sms. Herregud. .....
Men jag är glad över min lilla groda o ska lägga energin på att ta hand om honom o ge honom så mycket kärlek jag kan ♥

[smulann]

Någon som fortfarande är härinne? Finns det någon mer ensamstående mamma? Min lilla pojke är snart 9 månader och pappan har inte sett honom eller hört av sig (utom för att krångla). Omgivningen gick inte att lita på, vänner som skulle ställa upp hör inte av sig. Tur iaf att jag har min mamma som tar honom vid tillfällen jag behöver iväg. Men visst är det tufft, särskilt det här första året då barnet kräver mer än sen. Jag är absolut inte ensam, men jag skulle så gärna vilja att nån kom och sa "Jag tar honom nån timme så du får vara själv". Jag älskar min bebis över allt annat, tro inget annat, men jag är så trött.....