Ensamstående och graviditet och föräldraskap

[ungensamgravid]

Hejsan. 20 år gammal, och ha precis fått reda på att jag är gravid. Jag har bestämt mig för att bli mamma. Pappan är ute ur bilden, så allt ska fixas med själv.
Hör hemma i stockholm. Någon i liknande situation?

[Jag]

Hej.
Jag är 23 år, har varit ensam hela graviditeten, vet inte vem som är fader just nu, utan det kommer göras tester när bebis kommit ut.
De som kan vara fader är meddelade, ingen verar ha ett intresse om det visar sig vara hans.
liknande sits ja, men inte exakt.
Att fixa med allt själv har iaf hittllis inte vaarit några bekymmer alls, utan nästan lättare om jag jämför med andra, jag har ju ensam all bestämmande rätt.
Lite upp and downs har det ju varit, men det mest pga andras syn, killarnas beteende mest.
Men just graviditeten klarar man fint, kan jag säga av egen erfarenhet.
Att man klarar att vara ensam mor kan många andrasäga av deras erfarenhet.
Men du ska veta att killen kan dyka upp under din graviditet och helt plötsligt vilja vara med. Det tar lite längr tid för dem att smälta allt än vad det gör för oss.
Eller så kanske han hör av sig ibland och vet inte vad han vill..
Räkna med att han antagligen kommer vara helt oberäkelig

[ungensamgravid]

Min kille kommer ju inte att dyka upp dock. Jag har lyckats med att träffa faders på en såndär krogvända, där man dagen efter kommer på att "Juste. Jag hade sex igår."
Jag har ingen som helst aning om vad fadern heter eller var han kommer ifrån. Det enda jag vet är att han var på besök hos släktingar över helgen från göteborgstrakten någonstans.
Jag är alltså hemmahörande i sthlm.
Eftersom jag gått igenom aborter förut, mot min vilja, för killarnas skull. "För att inte förstöra deras liv". Så passar den här situationen mig ändå helt okej. Oansvarigt att ha sånt spontansex med en främling, men jag är nog inte den första. Men på det här viset, får jag bli mamma, utan att ha skuldkänslor för att jag "tvingar" en kille att bli pappa.
På sätt och vis gör jag ju det. Men ändå inte. Vi hade kondom, och den sprack. Jag äter ppiller. Som uppenbarligen är ineffektiva.
Det är bara läskigt. Jag har precis kommit hem från en säsong, så jag bor hemma hos föräldrarna och har inte kommit igång med rutinerna, jobb och bostad här hemma ännu. Så plötsligt blev det så mycket att fixa med.

[Jag]

Det löser sig nog för dig ska du se!

[elinas]

Jag är absolut inte i samma sits, men jag och min pojkvän bor inet ihop. Han bor på öland och jag i sthlm så det är mest jag som får fixa allt!
Och jag trro att det kommer gå jätte bra för dig!

[MarinaViktoria]

Hej!

Kan säga att jag är i samma sits, en tjej på 18 år, blir 19 när jag får är i vecka 8.
Jag har haft ett förhållande med en kille i 4 år. (Jag trodde i 4 år att vi var ett par). Sen visade det sig att han har bara varit med mig tills han skulle hitta någon att gifta sig med. (Dömer ingen, men han är från Irak, med helt annan kultur.)
4 år kunde han radera på en sekund och gifta sig med en tjej som han känt en vecka när han visste jag var gravid och jätteglad.

Ja, ingen är den andra lik! Men jag har gjort en abort tidigare, och de gör jag inte om.. Nu har jag bestämt mig och det känns bra

Man får känna hur det känns i hjärtat, det finns många som kan va emot, men man måste fråga sig själv "Fixar jag detta?" Jag 'är ugn, jag kommer bli ensamstående men jag fixar detta!

Önskar dig lycka till!

[Shelly]

Hej!
Jag är 16 år gammal, var ensam under hela min graviditet och nu är min son 8 dagar gammal och jag är fortfarande ensam. Bor själv i egen lägenhet, bara jag och bebis.

Det är mycket jobb, men allt är värt det. Jag är säker på att du kommer klara det, lycka till!

[ungensamgravid]

Jag beundrar dig. Sexton år gammal. You rule the world.

[LillaLillemor]

Jag är arton år. Sjutton när jag blev gravid, han ville ha barnet mer än jag och nu ville han inte ha med oss att göra (får man graviditetshormoner som tjej så har jag helt enkelt missat detta, och han också, för det var han som fick dem...)
Har varit kaos och krig och helvete här men det gäller att inte ge upp, efter ett halvår fick jag äntligen en lägenhet, även om det är på annan ort tre mil från mina föräldrar och inflyttningsdag två dagar efter beräknad förlossning.
Allt går bara man har lite jävlar anamma i sig och kanske lite snälla medmänniskor och föräldrar som stöttar en, ja, och minbebis.com förstås!

[ungensamgravid]

Du äger alltså. 18 år och klarar dig. Det är såna som du som får mig att tro att jag också kan klara det.