föda hemma

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

föda hemma

Inläggav DoulaSaga » 17 mar 2014, 17:34

Jag kände redan långt innan jag blev gravid att jag ville föda hemma, i trygghet, i vetskap om att de som fanns runt mig kände just mig, min partner och vårt gemensamma liv. Så när jag blev gravid kontaktade vi en hemförlossningsbarnmorska här i Göteborg och jag gick hos henne under graviditeten och tillsammans med henne och min man formade jag min förlossningsplan. Både jag och maken kände oss fullkomligt trygga med både barnmorskan och den doula vi hade valt.

Så när vattnet gick tidigt tidigt en morgon(40+2v) var det enda jag kände en stor glädje och förväntan inför att få träffa vårt väntade älskade barn. Och jag menar att det bokstavligen var det enda jag kände. Inga värkar så långt kroppen och känseln sträckte sig. En timme efter att vattnet gått ringde jag barnmorskan och sa att det kanske var någonting gå gång. Hon beslöt att äta frukost i lugn och ro för att sedan köra den knappa timmen hem till oss. Jag ringde även vår Doula som också skulle köra hem till oss efter frukosten.

Vid tio-tiden på morgonen hade vi således finbesök hemma, både barnmorska och doula på plats. Vi satte oss i köket och småpratade lite om ditten och datten och om att mina värkar inte kommit igång. Plötsligt säger barnmorskan med ögonen på min enorma mage "är du säker på att du inte har ont, det ser ju ut som du har en värk nu, titta själv"

Jag tittade, och såg min mage, något spetsigare än den brukar vara, inget mer speciellt än så. "jag tror att vi kanske ska göra en vu, och kolla om du är öppen något alls" sade min barnmorska och jag tyckte det lät som en rätt bra grej, så sagt och gjort, upp i sängen och hon kände efter om jag öppnat mig något. "herregud, du är ju öppen 4cm, har du ont nu, jag känner att du har en kraftig värk" men inte kände jag nånting, alls. Barnmorskan var tämligen förvirrad och ropade på Doulan som mest fnissade och tyckte det var roligt med en mamma som inte förstått att hon födde barn.

Sedan fortsatte dagen stillsamt, jag förstod att jag kunde se på min mage när jag hade värkar eftersom den blev spetsig då, men jag kände inte någonting utom en stund på kvällen då det blev lite obekvämt att sitta på en hård stol just under värken.

Kvällsmat och bäddande av sängar, tack och lov för Doulan, hon fixade allt det praktiska så att jag och maken kunde fokusera på att äta godis och barnmorskan på att skriva "journalmåsten". Vår underbara Doula fixade dessutom med plastad frotté och handdukar så att det skulle finnas till hands om det nu skulle komma en bebis. Jag minns att jag kände mig lite skeptisk till det, inga smärtor, bara lugn och ro och choklad. Det var ju inte det jag hade dyk-metod-tränat inför, liksom.

Men så till slut, vid 02-tiden kände jag äntligen någonting. Det där som "alla" oroar sig för. Bajsnödig. Kissnödig. Måste på toa nu. Upp ur halvdåsigheten i sängen, in på vår minimala toalett. Kissar förstrött, men inget mer. Tillbaka till sängen, till maken och katten som snott min uppvärmda plats. Lite småhångel med maken, lite gos med katten å så fan, nu igen. Mot toaletten. kissade lite, men inget annat nu heller. Torkar mig, och känner att där det brukar gå inåt, där är något på väg ut. Total panik! "Barnet kommer i toaletten" skrek jag, och på något vis som jag än i denna dag inte förstått så lyckas Doulan få min !00kilos panikslagna kropp ut från toaletten och in till maken i sovrummet där jag återfick kontrollen så pass att jag kunde ställa mig på alla fyra, känna några våldsamma, starka värkar och jag inte alls hann andas mig genom som jag tänkt, och som Doulan envist försökte få mig att göra. Och så, som en skållad mandel hann jag tänka, liksom gled hon ur mig. Rosa, varm, och täckt av finaste fosterfett. Vårt älskade barn.

Efteråt, lyckorus, tårar, amning, supersen avnavling, inget k-vitamin, några få stygn, inget syntocinon, en moderkaka fångad i en vacker skål och infryst i väntan på plantering. Ett barn blev fött, och en mor, och en far...
DoulaSaga
Nykomling
 
Inlägg: 4
Blev medlem: 17 mar 2014, 16:39

Re: föda hemma

Inläggav Mysmonstret » 17 mar 2014, 20:41

Åh vilken härlig berättelse! Blir så lycklig för din skull. Sitter här i v 40+3 och känner mig nästan förtvivlad över att inget händer här. Ändå är jag själv Doula och VET att det är beräknad födelsemånad som gäller, inte beräknad dag :)

Din förlossning låter som min egen drömförlossning. Här i blekinge finns det inga möjligheter att föda hemma, om det inte ska bli oassisterat. Det är nog min stora sorg här, och funderar om det inte kan vara det som håller förlossningen tillbaka, eftersom jag nästan har ren skräck över att behöva åka in till sjukhuset och föda barn. Men men :)

Stort grattis!
Carl född 140321.
Användarvisningsbild
Mysmonstret
Alltid online
 
Inlägg: 791
Blev medlem: 29 feb 2012, 14:04
Ort: 1
Bor: I hus
Status: Son född 140321

Re: föda hemma

Inläggav DoulaSaga » 17 mar 2014, 21:14

tack! det var en riktigt bra förlossning faktiskt! sonens tre år senare var nästan ännu bättre…får väl plita ner den också såsmåningom.

lycka till med födandet. har du ingen doula (utom dig själv då?) som kan "beskydda födandet" och hålla den värsta sjukhusstämningen borta?
DoulaSaga
Nykomling
 
Inlägg: 4
Blev medlem: 17 mar 2014, 16:39

Re: föda hemma

Inläggav Mysmonstret » 17 mar 2014, 22:32

Jag ser fram emot att få läsa nästa förlossningsberättelse! Det var verkligen underbart att få läsa annat än hur jäkla ont det gjorde, hur mycket man ville ge upp och hur mycket man skrek. Det är ju inte så upplyftande att läsa :) Och så kommer du, med bevis på att en förlossning faktiskt kan vara njutbar i den bemärkelsen. Det som jag strävar efter, den positiva urkraften och den riktiga hormoncocktailen :) Påminner mig om Ina May Gaskin och alla de förlossningsberättelser som hon har in sina böcker.

Jag har ingen egen doula, tyvärr. Vi är två doulor här i blekinge, jag har inte träffat henne personligen men haft lite mailkontakt. Kände inte riktigt att det var för mig. Hade jag bott i Skåne så hade jag dock haft några alternativ som jag känt 100 för :) Det får gå som det går helt enkelt.
Carl född 140321.
Användarvisningsbild
Mysmonstret
Alltid online
 
Inlägg: 791
Blev medlem: 29 feb 2012, 14:04
Ort: 1
Bor: I hus
Status: Son född 140321

Re: föda hemma

Inläggav DoulaSaga » 18 mar 2014, 14:48

så bra att jag kunde bidra med något då :)

ett av skälen till att jag blev doula var just att jag vägrar spä på den här bilden av förlossning som något vidrigt. vilken löpare skulle börja träna inför marathon med fokus på skavsår och håll liksom?
DoulaSaga
Nykomling
 
Inlägg: 4
Blev medlem: 17 mar 2014, 16:39


Återgå till Min förlossning