Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav josan » 11 nov 2011, 12:24

Torsdag den 27 oktober hade jag rosa röda flyttningar tyckte även de var lite slemaktiga. Jag bestämmer mig att vara hemma från jobbet och ringa till mvc.
Dom trodde bara att jag hade sköra slemhinnor och att jag skulle ta det lite lungt men gick det inte över skulle jag ringa igen. Det vart mindre så jag tänkte inte mer på det.

Vaknade vid halv fyra på fredagmorgon att jag var kissnödig, gick på toaletten och det kom slem som var rosa röd, tänkte att jag får ringa mvc igen på morgonen. Gick och lade mig och började känna som små sammandragningar men tänkte det är förvärkar. Försökte hitta en skön ställning och försöka sommna om.

Vid halv fem hörde man som ett plopp och det vart skö i sängen, förstådd att det var vattnet som gick. Väkte maken och ringde in till förlossningen som sa att vi skulle komma in direkt.

Hastigt och lustigt packade vi väskan och ringde svärmor som kom på direkten. Vi åkte in och var på på bb vid halv sex. Under färden till bb kom det mer vatten och jag vart dygnsur.

Jag vart uppkopplad på ctg och undersökt, var öppen två centimeter. Fick dropp med antibiotika och under tiden kom värkarna i gång.
Ett nytt pass kom in och hälsade, där med fanns en barnmorskestudent som var jätteduktig och var med oss nästan hela tiden.

Värkarna tilltog mer och mer och jag öppnade mig sakta. Vet inte när jag började med lustgasen men vi två kom överens och vilken underbar känsla. Dom ville sätta en elektrod på huvudet på bebisen fick ingen bra kontakt med ctg.
Runt 11:10 vart jag undersökt igen och jag var öppen 6 cm men, föreslog att jag skulle ställa mig upp som jag gjorde. Då tog det inte långt tid förän jag kände att jag ville börja krysta.
Vid 11:20 lade jag mig ner igen och började krysta, efter två eller tre krystar var han ute. Dom lade upp han snabbt på min magen. Maken fick klippa navelsträngen sen tog dom honom och gick ut med maken efter.

Efter ett tag kviknar jag till och det tar en stund innan jag förstår vad som har hänt. Moderkakan kom ut och jag vart syd med tre stygn.

Sen kom de in med Wille som han heter en kortis, han ligger i en kuvös och jag ser bara lite av honom.
Jag vart kvar en stund på BB men ville bara upp på neonental iva och se min pojke.

Wille låg på en sal med två andra barn. Låg på en värmebädd och var uppkopplad för att mäta puls, syresättningen och andningfrekvens. Han hade en cpap som hjälpte honom med andningen, det var helt underbart att se honom. På kvällen får jag sitta med honom vid bröstet som var helt underbart.
josan
Stammis
 
Inlägg: 147
Blev medlem: 11 maj 2010, 18:48
Ort: 258
Bor: Östergötland
Status: Mamma och gravid

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav Gellis » 11 nov 2011, 14:08

Skön att ni mår bra, grattis till lille Wille och till en smidig förlossning :)
Användarvisningsbild
Gellis
Alltid online
 
Inlägg: 1442
Blev medlem: 08 jun 2008, 11:55
Ort: 259
BF: 100406
Status: två barns mamma

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav Malin Norge » 11 nov 2011, 19:23

Å så underbart att det gick så smidigt Josan. Min yngsta son fick också ligga på NEO med CPAP, de är så duktiga på NEO. Tänk vad de kan gøra før de tidigt fødda idag. Tack och lov:-)

Jag längtar så massor efter vår lillasyster. Det är så spännande att den stora dagen närmar sig. Det är en sådan häfig upplevelse med hela fødseln och førsta møtet med den lilla bebisen. Jag undrar om jag någonsin kan slå mig till ro med att detta kanske är sista gången jag går igenom detta....
Nu har vi snart 3 barn, och min karl säger att det är sista..... men vi får se. Hahaha!

Lycka till vidare och tack før att du skrev ner din fina upplevelse. Ännu ett stort grattis och njut av er lilla Wille:-)
Malin Norge
Alltid online
 
Inlägg: 433
Blev medlem: 12 okt 2008, 10:48

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav Gellis » 11 nov 2011, 19:43

Malin här så sägs det tvärt om, han vill ev ha fler men jag har sagt att det får bli med någon annan i så fall ;)
Användarvisningsbild
Gellis
Alltid online
 
Inlägg: 1442
Blev medlem: 08 jun 2008, 11:55
Ort: 259
BF: 100406
Status: två barns mamma

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav sugen_på_nr_2 » 13 nov 2011, 08:53

Återigen stort grattis Josan! Skönt att allt ändå gick så smidigt trots tidig födsel.

Nu får vi vänta och se när nästa berättelse kommer. ;)
Bild
Bild
Bild
Användarvisningsbild
sugen_på_nr_2
Stammis
 
Inlägg: 155
Blev medlem: 28 feb 2011, 13:36
Ort: 175
BF: 111211
Status: Mamma och gravid

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav MajaBrittan » 15 nov 2011, 15:30

tack för att du delat med dig av din berättelse Josan. Och stort grattis igen :)
Bild
Användarvisningsbild
MajaBrittan
Stammis
 
Inlägg: 183
Blev medlem: 18 apr 2011, 22:56
Ort: 252

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav fruhultberg » 28 nov 2011, 16:54

Tisdagen den 22 november fick jag regelbundna sammandragningar var 3:e minut så jag ringde in till förlossningen och sa att jag ville komma in på kontroll iaf.
Mamma skjutsade in mig och runt 15.20 var vi framme. Då fick vi komma in i ett rum och efter en stund kom barnmorskan och skulle leta efter barnets hjärtljud. Hon hade problem med att hitta nått så hon hämta en ny maskin för hon trodde att den kanske var trasig. Men hon hade problem med den nya maskinen också. Sen sa hon att en läkare skulle komma och göra ett ultraljud.
Vi fick gå in till rummet bredvid och mamma hade ringt till min make som då var på väg.
Läkaren höll på med ultraljudet ett tag och efter en stund fråga han om alla värden hos BM hade sett bra ut. Ja svarade jag och han fortsatte kolla. Sen tar han min hand och säger "Det här ser inte bra ut".
Mitt hjärta stannar.
"Lever den inte?" frågar jag.
"Nej" svarar läkaren.

Efter en stund kommer min man och får reda på att vårt barn inte lever. Han håller om mig i min hysteriska gråt. Mamma gråter massa men det orkar jag inte tänka på, barnmorskan tar hand om henne.
Läkaren visar oss på ultraljudet att barnets hjärta inte slår längre. Sedan förklarar den kvinnliga läkaren som skulle jobba den natten att jag hade möjlighet att åka hem om jag ville eller att de kunde sätta igång mig.
Är hon helt dum eller? Ska jag åka hem nu? Nej, så fort som möjligt, svarar jag.
Läkaren tar ett prov på fostervattnet genom magen. Vattnet är helt brunt. Jag får morfin spruta i rumpan. De känner på tappen och konstaterar att jag är helt mjuk och öppen ett par centimeter.

Jag får byta rum till en skönare säng. Värkarna blir värre. En barnmorska ger mig syrgas/lustgas. De tar 20 provrör med blod från mig till alla möjliga tester, men jag märker knappt att hon sticker mig.
De sticker hål på hinnan så att vattnet går.
Maken hämtar tens-maskinen som jag använder under resten av värkarbetet. Den är guld värd.

Runt kl 24 konstaterar en barnmorska att jag är öppen 4 cm.
Läkaren och barnmorskan diskuterar och konstaterar att de nog tycker att det är bäst att jag får brickanyl i benet för att stanna av värkarna lite och ge mig en insomnings tablett så att jag får sova lite och sen sätta igång mig.
Men någon gång innan två så får jag en väldig värk. Jag väcker maken som sover i sängen bredvid och säger "jag måste spy, var är påsen?". Han hinner precis ge mig den innan jag kräks två gånger i rad.
Han ringer på klockan och barnmorskan kommer in och kollar till mig. Hon undersöker mig och ser att jag är öppen 10 cm, brickanylen har inte hjälpt det minsta.
Jag får fler starka värkar och tillslut utbrister jag "Jag vill krysta!"

Strax efter kl 2 föds vår lilla flicka utan något liv i sin lilla kropp.
Milea Hultberg vägde 3325 gram när hon föddes den 23/11 och var 51 cm lång och helt perfekt. Inget på utsidan visar att något skulle vara fel.

Den 24/11 åkte vi hem efter att ha spenderat ett par dagar på förlossningen där all personal varit underbar mot oss. Vi har fått hålla vår livlösa dotter flera gånger och haft henne hos oss. Våra familjer har varit på besök och sett henne och hållt henne.

Det fanns inte i mitt huvud att något kunde vara fel. Hela måndagen hade hon ju sparkat o rört sig i magen.
Vi vet ännu inte vad som var fel. Det kanske vi aldrig får veta heller. Men vi ska på återbesök i januari och då får vi veta alla provsvar.

Tack för att jag fick berätta min historia här. Jag hoppas att det går mycket bättre för er och att jag får anledning att någon gång i en inte allt för avlägsen framtid återkomma till minbebis.com och vara med i en annan väntabarn-grupp.

Vi kanske hörs i framtiden.

Änglamamma till Milea Hultberg// Lydia Hultberg
Bild
Bild
Bild
Bild
Användarvisningsbild
fruhultberg
Alltid online
 
Inlägg: 322
Blev medlem: 26 maj 2011, 11:02
Ort: 51
Status: Mamma till två små, men en bor i himlen

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav Gellis » 28 nov 2011, 18:33

fruhultberg: Jag blir helt stum, jag beklagar verkligen tänker på er och önskar att man skulle kunna spola tillbaka livets band.

Stora styrke kramar till dig och din familj :(
Användarvisningsbild
Gellis
Alltid online
 
Inlägg: 1442
Blev medlem: 08 jun 2008, 11:55
Ort: 259
BF: 100406
Status: två barns mamma

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav Jenny81 » 28 nov 2011, 23:14

fruhultberg: Tårarna bara rinner, så fruktansvärt. Jag beklagar sorgen.
Massor med styrkekramar till dig och din familj.
Bild
Jenny81
Stammis
 
Inlägg: 92
Blev medlem: 03 dec 2010, 12:02
Ort: 141
Status: Är gravid!

Re: Förlossningsberättelese Decembermammor 2011

Inläggav mysmarica » 28 nov 2011, 23:32

fruhultberg; jag saknar ord, skickar många värmande styrkekramar, livet är fruktansvärt orättvist ibland! Din tur kommer igen.
mysmarica
Stammis
 
Inlägg: 57
Blev medlem: 29 maj 2011, 21:12
Ort: 293
BF: 111225
Status: mamma till lilla Nellie

Nästa

Återgå till Decemberföräldrar 2011