Förlust av för tidigt fött barn

NYTT FORUM! För er som fött prematurbarn.

Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav **Elin** » 20 jun 2012, 13:06

Hej.
Jag startar en tråd här, delvis för att jag behöver skriva av mig, men också för att jag kanske hittar någon annan som haft samma otur att dela sorgen med.

Jag hade en helt normal graviditet, några små blödningar tidigt som inte var något att oroa sig för enligt barnmorskor och ultraljud. Jag mådde förhållandevis bra, illamående ibland, trött som tusan och nästäppa. Jag hade en del viktångest på slutet. Jag hade moderkakan i framvägg så det tog lång tid innan jag kände att bebisen rörde sig. Kände detta först i v. 22+4 och då kändes det dessutom utanpå magen. Jag var överlycklig eftersom det hade oroat mig att jag inte kände honom ännu. Det hände dock inte ofta att jag kände honom i alla fall. Men så gott som varje dag kände jag honom i alla fall någon gång.

Lördagen den 16 juni 2012, då i v.24+5, gick jag på toaletten och upptäckte lite blod. Eftersom jag känt mig svullen i slidan och precis bajsat tänkte jag att det kanske bara var en slemhinna som var känslig och blödde. Jag hade inte ont och det var väldigt lite, om än färskt, blod. En liten stund senare i 9-tiden fick jag ont i magen. Efter en halvtimme ringde jag förlossningen, de sa att jag skulle avvakta 2 timmar och sen höra av mig igen och att jag skulle vara precis som vanligt eftersom det troligtvis inte var något allvarligt. Jag tvättade lite och la mig i ett bad för att lindra smärtorna. Blodet försvann, men smärtan fanns kvar. När jag sedan ringde in 2 timmar senare hade jag rejält ont i magen men blödde inte. De sa åt mig att äta lite lunch och komma in till strax efter 14 för då borde läkaren vara på plats på förlossningen. Vi åt lite och smärtorna kom tätare och var mer och mer smärtsamma. Sen började jag blöda igen, mer den här gången. Vi kastade oss i bilen och jag hade ungefär 5 minuter mellan värkarna som det visade sig vara. Väl inne på sjukhuset tittade en barnmorska på bindan och sa att hon inte trodde blödningen var någon fara eftersom den ändå var ganska sparsam och urinprovet var normalt. Hon satte på en grej som mätte bebisens hjärtljud som skulle övervakas i 30 minuter. Hjärtat tickade på så fint. Maskinen registrerade inte mina värkar dock. När läkaren väl kom in och tittade på mig var klockan närmare 16-tiden. Blödningen hade ökat, jag hade rejält ont och 2 minuter mellan värkarna. Läkaren såg direkt en buktande hinnblåsa. Det blev en väldig fart. Jag fick lägga mig i en sjuksäng och de skjutsade mig till en förlossningssal. De försökte sätta nålar på mig och gav mig värkhämmande medicin och gav mig lustgas, penicillin för bebisens immunförsvar samt något för hans lungutveckling. Värkarna övergick snart till krystvärkar och 16.59 födde jag min son, Adam. Han gnydde och försökte ta några andetag, minns att jag hörde en barnmorska säga :"Titta, han andas". Sen klippte de navelsträngen och sprang. Min sambo fick följa med medan jag låg kvar och skulle få ut moderkakan och fick trycka ut blod. Läkare och barnmorskor kom och gick, de verkade inte särskilt positiva till Adams överlevnad. Uppsalas specialister på neonatalvård var på väg med helikopter och kom ungefär 1,5 timme efter att han blev född. Han hade då fått hjärtmassage och andningshjälp konstant för att överleva. Jag fick hålla honom i handen där han låg under en varm lampa med en hatt av folie och kroppen var nedstoppad i en plastpåse för att hålla värmen. När specialisterna kom klarade jag inte av att vara där mer. Jag träffade honom levande, om än medvetslös, i 5 minuter.

Klockan 19.00 gav de upp och dödsförklarade honom. De hade kämpat i 2 timmar med hans liv, 1,5 timme längre än de gör i vanliga fall. Vi fick honom med oss på rummet och satt där med honom i många timmar. På natten åkte vi hem, vi klarade inte av att vara kvar. Vi åkte in igen dagen efter och satt med honom i 7 timmar. Han var så fin och perfekt på utsidan. Han var 34 cm lång och vägde 796 gram, precis som en 25 veckors bebis ska vara. Vi fick ett fint kort med oss hem där födelse-vikt, längd och tid står. Ett avtryck av hans lilla fot och hand finns också på kortet. Vi knäppte massor med bilder på Adam.

Läkarna vet inte vad som gick fel. Jag har lämnat 11 rör blod, två urinprov, de ska analysera moderkakan och obducera Adam. Men det är inte så stor chans att vi någonsin får veta vad som gick fel.

Det är så sjukt att jag mådde så bra på fredagen och på lördagen när jag vaknade sen hände det här. Jag har ältat i mina tankar, var det tvätten jag bar? Lyfte jag något tungt? Var inte flytningarna dagarna före lite annorlunda än tidigare? Det kändes nog lite konstigt när jag gjorde knipövningarna dagarna innan händelsen tyckte jag allt. Kan det bero på cystan som de såg på det tidiga vaginala ultraljudet de gjorde i v.6-7? Eller kanske har jag stressat för länge på jobbet och med allt annat jag gjort runt omkring? Kanske åt jag för mycket godis eller beror det på att jag sprang 20 meter på fredagen? Jag letar orsaker överallt. Men mest övertygad är jag att det handlar om en försvagad livmoderhals. Något jag kanske kan få svar på och hjälp med om jag blir gravid igen.

Jag önskar jag får läka ihop snabbt och bli gravid igen. Det är så overkligt att jag skulle ha en liten bebis här hemma om 15 veckor, det är ju INGENTING. Nu får jag istället begrava en liten prins och vet inte när, eller om jag någonsin får en bebis. Tänk om samma sak händer igen? Hur ska jag överleva det. Sorgen är så ofattbart stor och tung. Jag hoppas att jag snart kommer att må bättre och att det inte kommer upprepas. Men jag kommer ju vara orolig på en helt annan nivå under nästa graviditet.

Vi är glada över att vi redan hade ett namn på honom när han kom ut, så han verkligen var en person. Hans rum stod färdigt, det fattades bara lite småsaker. Som tur är så hade vi inte hunnit köpa mycket personligt utan det är egentligen ett barnrum, som vilken bebis som helst kan använda. Vi hade köpt en del kläder... det har jag lagt i byrån. Den lilla snuttenallen vi köpt åt honom kommer få följa honom i hans lilla kista. Vi behåller nallen han fick av Uppsalas helikopterteam, på så vis får han en bit av oss och vi en bit av honom. Jag ska sätta upp en hylla med bilder och hans saker när jag är stark nog. Snart ska jag nog kunna klippa av mig sjukhusbanden också, dem ska jag lägga i en liten ask och spara på hyllan.

Nu känner jag mig tom. Magen är mjuk och smalare. Sparkarna kände jag så sällan, så för den sakens skull kunde han lika gärna vara kvar. Kläderna sitter löst igen och det är inga problem att se tårna och krypa ihop med benen under hakan. Jag har svårt att förstå vad vi varit med om, det känns som en mardröm och varje gång jag vaknar på morgonen är det som ett slag av verklighet i ansiktet. Morgnarna är värst.
Jag känner alla känslor i världen. Rädd över vad som kommer hända i framtiden. Arg och ledsen över att det hände mig. . Uppgivenhet och maktlöshet. Avundsjuka på alla de människor som får friska bebisar. Kärlek till Adam och glädje för att jag faktiskt fått ett barn. Främst känner jag mig förtvivlad och en avgrundsdjup sorg över min förlust. Men ändå har jag hopp om livet och att det blir min tur.

Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare i livet. Tiden läker alla sår sägs det. Just nu har jag svårt att tro det. Men min tid kommer nog.

Finns det någon som känner som jag? Någon som tagit sig igenom detta? Jag känner mig så ensam.
Mamma till lilla ängeln Adam som kom i v.24+5, 120616, och vände om 2 timmar senare.

Gravid med nummer 2. Lillasyster med BF 130919 <3
Användarvisningsbild
**Elin**
Alltid online
 
Inlägg: 255
Blev medlem: 16 jun 2010, 16:19
Ort: 24
BF: 130919
Status: Ängeln Adam ska bli storebror

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav E Maria » 20 jun 2012, 14:42

Vad fruktansvärt jobbigt att behöva gå igenom en sån sak. Jag läser din historia med tårar i ögonen. Hoppas ni får svar på vad som gick fel, och att när ni känner er redo kan försöka ge adam ett syskon.
Kram
Bild

Bild

Bild
__________________________________________
101020 - MA v.12
111219 Flicka

130203 pojke
E Maria
Alltid online
 
Inlägg: 991
Blev medlem: 17 jul 2010, 21:09
Ort: 295
Status: Mamma till två små kottar

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav Johanna85 » 20 jun 2012, 15:18

Vet inte vad jag ska säga, svårt att hitta ord. Ni får ta vara på varandra och vara starka tillsammans. Många kramar
MF maj 2012 - v. 6

BildMake a pregnancy ticker
Johanna85
Alltid online
 
Inlägg: 267
Blev medlem: 14 maj 2012, 22:43
Ort: 252
BF: 130812
Status: Sambo

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav naellie » 20 jun 2012, 15:46

Åh Elin! Tusen tankar och kramar till dig... :cry: :cry: :cry:
Bild
naellie
Alltid online
 
Inlägg: 3676
Blev medlem: 16 apr 2010, 10:06
Ort: 148
Status: Mamma till Hubbe!

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav *Tigermaja* » 20 jun 2012, 18:08

***Elin*** Jag har en vän som gått igenom det du går igenom. Hon miste sin prinsessa när det var 8 veckor kvar. Jag kan inte förstå er smärta och hoppas att tiden läker såren. Jag önskar verkligen att det fanns något jag kunder göra för er! Hoppas ni får svar på era frågor och att Adam snart får ett syskon.

Kram <3
Bild
Bild
Bild
MF Aug 07
MF Jan 12
MF Feb 12
Användarvisningsbild
*Tigermaja*
Alltid online
 
Inlägg: 271
Blev medlem: 25 jun 2007, 17:26
Ort: 161

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav L8i » 20 jun 2012, 18:49

Usch jag beklagar er sorg!
Du hade inte kunnat göra något annorlunda eller hindrat att er son kom tidigt, vissa barn har bråttom ut i livet.
Min man och jag säger att det är för att vi föräldrar till prematura barn har så mycket kärlek att ge att barnen kommer tidigare för att ta del av det.
Vår första son är prematur, vår andra lyckades stanna inne till v 38 med en massa bricanyl injektioner (alltså värk-avstannande) och diverse sjukhusvistelser.

Jag skulle vilja tipsa om hemsidan "pytteliten", den är skapad av en tjej vars tvillingar är födda i v 24-25 och där kanske du kan finna lite stöd och möta andra som varit med om liknande situationer.
Än en gång beklagar jag er fruktansvärda förlust och sänder er en massa styrkekramar!!
BildBild

Bild
L8i
Alltid online
 
Inlägg: 1786
Blev medlem: 25 aug 2010, 09:56
Ort: 98
Status: Mamma till Julian och Milian

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav jonros » 20 jun 2012, 20:52

Sänder tusen styrkekramar till er! Usch vad jobbigt jag har gråtit så det skvalar när jag läst det du skrivit. Jag hoppas ni kan finna styrkan i varandra och bearbeta detta. Glöm inte att prata med varandra! Förstår ditt behov av att skriva, och fortsätt med det tills du känner att trycket lättar lite.
Kram
jonros
Stammis
 
Inlägg: 101
Blev medlem: 16 maj 2011, 21:39
Ort: 12
BF: 120801
Status: Gravid och Lycklig

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav Hannaa » 24 jun 2012, 13:36

Usch vad jobbigt. Hoppas det blir ett syskon snart!
Jag har inte varit med om det själv, men följer en norsk blogg om en som förlorade sin son kort tid efter födsel. Hon gick över tiden då. Har fått ett barn till, kanske kan ge lite hopp :)

http://grimsmo.blogg.no/
Bild

Bild

Bild
Hannaa
Alltid online
 
Inlägg: 1112
Blev medlem: 31 okt 2008, 09:46
Ort: 292
BF: 091121

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav Linosh » 24 jun 2012, 14:06

Elin: Jag finner inga ord i världen som kan kännas som en tröst nu... :cry: :cry: :cry: Jag grät i floder när jag läste dit inlägg... det är så fruktansvärt det som hänt dig och din familj... detta skulle ingen behöva vara med om...

DU kunde inte gjort något annorlunda, klandra inte dig själv... man kan aldrig veta när de små vill komma ut. Inget vi kan styra över...
Hoppas att du får gå och prata med någon snart för det behöver man!!! Och GRÅT!!! Man FÅR gråta hur mycket som helst. Ta hand om varandra, prata om hur du känner och förhoppningsvis så har ni snart gjort en ny liten bebbe när ni läkt både psykist och fysiskt!

Min kompis råkade ut för samma sak. De förlorade sitt barn efter 4 timmar. Han skulle också hetat Adam... :cry: :cry: :cry:
Hon tyckte att det hjälpte att prata med psykolog och präst, och nu har de äntligen fått en ny liten pojk!

Skickar en miljon styrkekramar till dig och din familj!!!!
Bild

Bild

Bild

MF i v.13 nov 2011
Användarvisningsbild
Linosh
Alltid online
 
Inlägg: 894
Blev medlem: 30 okt 2008, 19:21
Ort: 37
BF: 120929
Status: Längtan efter syskon är enorm!

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav **Elin** » 25 jun 2012, 17:19

Tack för alla fina ord och tips om sidor. Det värmer verkligen. <3

Googlar som aldrig förr kring ämnet och har läst på en del sidor att det inte är att rekommendera att ha täta graviditeter eftersom det kan öka risken för tidig förlossning och plötslig spädbarnsdöd. Måste fråga min läkare om detta sen eftersom jag vill bli gravid snabbt. Vill ju inte riskera något i onödan.
Mamma till lilla ängeln Adam som kom i v.24+5, 120616, och vände om 2 timmar senare.

Gravid med nummer 2. Lillasyster med BF 130919 <3
Användarvisningsbild
**Elin**
Alltid online
 
Inlägg: 255
Blev medlem: 16 jun 2010, 16:19
Ort: 24
BF: 130919
Status: Ängeln Adam ska bli storebror

Nästa

Återgå till Prematurbarn