Förlust av för tidigt fött barn

NYTT FORUM! För er som fött prematurbarn.

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav MammaMagnolia » 28 jun 2012, 12:20

Hej Elin,
Beklagar verkligen din förlust av din lilla pojke. Jag kan verkligen relatera till dig då jag precis som du förlorade min lilla son för nästan tre veckor sedan. Jag var då i vecka 28+5.
Första gången jag försökte bli gravid lyckades jag på första försöket men tyvärr slutade det inte så bra. Jag fick ett utomkvedshavandeskap samtidigt som jag fick blindtarmsinflamation. Det slutade med två operationer och cellgift då den första operationen inte var lyckad och celligfterna inte bet på det lila embryot. Efter ett års försök därefter konstaterades det att mina äggledare var helt blockerade och vi ställdes i kö till IVF. Mitt andra IVF försök lyckades och jag blev gravid med min lilla pojke. Jag var så lycklig men samtidigt så fruktansvärt rädd att något skulle gå fel nu när jag äntligen blivit gravid. Hade lite små blödningar i början av graviditeten och var då övertygad om att det skulle bli missfall. Men inte. Lillen växte och växte. I vecka 18 var vi på ultraljud och då misstänkte barnmorskan att allt inte stod rätt till med hans huvud. Fyra extremt ångestfyllda dagar senare fick vi en tid till en läkare som kunde konstatera att allt var helt normalt och att det inte var något att oroa sig för. Men för att vi skulle bli lugna fick vi ytterligare ett ultraljud trots att läkaren inte tyckte att det var nödvändigt. I vecka 21 gjorde vi ytterligare ett ultraljud och allt såg normalt ut även då. Vi slappnade av och var mycket lättade.
Vi var lättade fram till i vecka 28+3. Det var onsdagen den 6:e juni som är min och min mans bröllopsdag som jag åter började oroa mig. Jag tyckte inte att vår lilla pojke rörde sig så mycket i magen som han brukar. Han var mycket aktiv i magen från det att jag kände honom första gången. Han är mitt första barn men jag kände första små puffarna redan i vecka 16. Onsdagen den 6:e juni försökte jag intala mig själv att jag överdrev att allt var bra och att jag inte skulle gå i gång och oroa mig så mycket som jag gjorde vid det tidigare ultraljudet. Men när torsdagen kom och det var precis likadant blev jag jätteorolig. Jag kände honom sparka och hicka men inte lika ofta eller lika starkt som jag brukade. På kvällen bröt jag ihop i tårar och min man ringde till förlossningen. Vi fick komma in omedelbart för undersökning. Först lyssnade de på hans hjärtrytm med CTG och då var allt normalt. Vi fick också ett ultraljud som visade att han rörde sig. Läkaren tyckte dock att han kunde se vätska runt hjärta och i buk. Han var osäker och sa att han skulle visa sina kollegor på morgonmötet dagen efter och att vi kanske fick komma in på ett extra ultraljud. Han sa att han skulle ringa under morgondagen med besked. Så med erfarenheterna från ultraljudet i vecka 18 bestämde jag mig för att inte oroa mig. Så nästkommande dag gick jag på glukosbelastningskontroll på MVC som var inplanerat sedan länge. Jag spydde hela morgonen innan jag kom till MVC och även på MVC eftersom jag inte hade ätit. Jag fick glukosvätskan och låg i ett rum och kämpade för att inte spy så att testet skulle misslyckas. Läkaren från förlossningen ringde mig och sa att jag hade fått en ultraljudstid samma dag. Han sa att jag skulle ta med min man. När han sa att min man skulle med blev jag lite orolig men tänkte att jag inte ska jaga upp mig innan jag vet. Direkt efter MVC besöket gick vi på ultraljudet och nästan direkt kunde läkaren konstatera att det inte såg bra ut att vår lille pojke och att han med stor sannolikhet inte skulle överleva. Läkaren berättade att han hade mycket vätska runt buk, hjärta och under huden. Läkaren sa att vi omedelbart måste ta ett beslut om akut kejsarsnitt eller låta honom vara kvar. Om vi gjorde akut kejsarsnitt hade han i allfall en minimal chans att överleva. Så vi bestämde oss direkt för akutkejsarsnitt. Jag förbereddes omedelbart för ett akut kejsarsnitt och hastigt kom vår lille pojke till världen. Jag han inte uppfatta när han kom ut då jag var så chokad. Min man har berättat att barnmorskan sprang iväg med honom direkt när han kom ut. Hon sprang till teamet med neonatal läkare som stod redo att intubera honom. Sakta men säkert stabiliserades han och neonatal läkarna var mer hoppfulla nu än vad de var innan han kom ut. Efter att jag sytts ihop och spenderat några timmar på uppvak (fick ligga där tills min ryggmärgsbedövning hade släppts) fick jag äntligen se min lille pojke där han låg fullt med slangar och sladdar. Jag och min man satt med honom i flera timmar. Han greppade mitt finger och sprattlade med benen när vi klappade på honom. Vid tolv på natten gick vi och la oss då han var stabil. Men fem på morgonen väckte neonatal läkarna oss då han inte skulle överleva. Under natten hade hans enda fungerande lunga punkterats och han var på väg att dö. Vi skyndade oss ner till neonatal och fick hålla honom och klappa honom där han låg alldeles medvetslös. Slutligen kopplade personalen bort hans respirator och han dog i våra armar. Chokade till tusen hade vi nu fått ett barn och förlorat honom allt inom 13 timmar. Vår älskade lille son var nu borta.
Det är helt ofattbart. Nu tre veckor senare kan jag fortfarande inte riktigt förstå vad som hänt. På tisdag ska vi tillbaka till neonatal och få reda på obduktionsresultat. Hoppas så att de har ett svar på varför han blev sjuk. Utan ett svar kommer jag aldrig våga bli gravid igen längre fram.
MammaMagnolia
Nykomling
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 28 jun 2012, 11:50

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav L8i » 28 jun 2012, 13:01

MammaMagnolia: jag sänder dig och din man massvis med strykekramar och beklagar er fruktansvärda sorg. livet är så orättvist.. :(
BildBild

Bild
L8i
Alltid online
 
Inlägg: 1786
Blev medlem: 25 aug 2010, 09:56
Ort: 98
Status: Mamma till Julian och Milian

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav appendChild » 28 jun 2012, 14:14

Men gumman...jag blir helt förkrossad närjag läser detta. Tårarna rinner :cry: Ingens ska behöva få uppleva att få mista ett barn i magen så där sent i graviditeten.

Jag har en kompis som miste sin son i v.19-20, obduktionen visade att han var helt frisk och det inte var något fel på honom. Det visade sig att hon hade fått någon typ av inflamation i livmodern. Hon har fått två barn efter det nu :)

Styrkekram <3
Bild

❤ p-97 ❤ p-99 ❤ f-13 ❤
MA v10 (6+2) juni 2012 ❤ IVF januari -13
Användarvisningsbild
appendChild
Alltid online
 
Inlägg: 1246
Blev medlem: 06 dec 2011, 18:17
Ort: 295
BF: 131019

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav appendChild » 28 jun 2012, 14:20

MammaMagnolia: Fy så hemskt. Många kramar till dig också. Hoppas ni får ett svar på vad som hänt och att ni finner kraft och styrka att försöka igen. <3
Bild

❤ p-97 ❤ p-99 ❤ f-13 ❤
MA v10 (6+2) juni 2012 ❤ IVF januari -13
Användarvisningsbild
appendChild
Alltid online
 
Inlägg: 1246
Blev medlem: 06 dec 2011, 18:17
Ort: 295
BF: 131019

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav Tianlu » 19 sep 2012, 12:51

Hej Elin!
Vet precis hur du känner.
Vi förlorade våran lilla prins i februari förra året i v 24.
Om du vill så får du jätte gärna maila mig på a.nilssonspringare@gmail.com så kan jag berätta om våran "resa". Vi har nu fått en liten prinsessa som är precis 5 månader fyllda. Kram
Tianlu
Nykomling
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 19 sep 2012, 12:42

Re: Förlust av för tidigt fött barn

Inläggav ElinM » 11 maj 2013, 13:46

Hej!
Hamnade på denna tråd och ser att den inte är särskilt aktuell längre, men skriver ändå.
Har en historia som är så lik din. Lite blödning, lite ont, åkte in på en kontroll där hjärtat slog fint och inga värkar kunde ses, dock hade jag en fruktansvärd ryggsmärta som tilltog medans jag väntade på läkaren. Förlossningsläkaren kunde sedan känna en fot. Värkstillande läkemedel som inte hjälpte, en helikopter tur och inom tre timmar var min dotter född i vecka 24+1. Hon var helt perfekt och inget svar på varför det hände finns. I sex dagar fick vi ha henne hos oss innan hon inte orkade längre, syrebrist under tiden hon satt fast hade skadat tarmar och njurar.
Samtidigt som jag nu sörjer mitt döda barn vill jag inget annat än bli gravid samtidigt som jag är livrädd att det ska ske igen.
Såg **Elin** att du nu väntar nytt, önskar dig all lycka och att du kan få njuta av din graviditet.
ElinM
Nykomling
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 10 maj 2013, 22:17

Föregående

Återgå till Prematurbarn