fortfarande orolig och vet inte vad jag ska tro..

Forum speciellt för våra blivande och nyblivna pappor!

fortfarande orolig och vet inte vad jag ska tro..

Inläggav emegum » 27 okt 2009, 18:27

jag är 22år gammal och gravid i 34 de veckan. min sambo (som frågan egentligen handlar om) är 30 år. vi har varit tillsammans i 2,5 år nu, bor ihop i hus och har ett bra förhållande, vi kan prata med varandra och jag har alltid kännt mig trygg med honom.
han har ett fast heltids jobb och jag jobbar 75%. jag är och har alltid varit rätt självständig har egen bil, betalar mina egna räkningar om ngt behöver fixas kan jag för de mesta ordna det själv helt enkelt. när jag upptäckte att jag var gravid (detta var inte planerat) dubbel kollade jag de först innan jag berättade ngt för min sambo. var själv väldigt orolig, rädd och väldigt oförberedd på det eftersom jag gick på p-piller. jag förstod ju självklart att han också skulle bli chockad och ha svårt att hantera det, men inget kunde förbereda mig på reaktionen jag fick..
jag berättade det för honom på kvällen efter jobbet när vi var ensamma, visade båda testen och sa bara allt precis som de var. jag sa klart och tydligt till att jag förstår om han behöver tid att hantera situationen och bestämma hur han ville gå vidare och att jag just då inte heller var säker på vad jag ville. och att jag sk respektera hans beslut hur han än valde, kort sagt att om han inte ville ha det sk jag heller inte försöka tvinga honom till ngt. han sa inte ett ord till mig på två dygn, han knappt ens tittade åt mig, kände mig som man måste känna sig om man varit otrogen el sårat ngn riktigt djupt. tillsist frågade jag honom om det och de enda han svarade var att han inte kunde titta på mig el vara nära mig just nu. och att han tyckte jag skulle boka en tid för abort.. när jag ngr dagar senare bad om en förklaring, fick jag veta en massa hemska saker jag var, hur omogen och ansvarslös jag var och att han inte litade på mig alls. de tog rätt hårt, grät floder den kvällen :( försökt förklara hur jag kände men de va helt ointressant för honom.
ungefär en vecka senare sa jag till honom att jag bestämt mig för att behålla barnet, och att jag förstått att han inte ville och att jag skulle börja ordna med boende mm så snabbt jag kunde. (vi bor ihop i ett hus och hade gjort de i ca ett halvår vid tillfället) då frågade han bara varför jag sk göra det, jag blev helt paff :shock: fattade inget alls. tiden har mest bara flutit på sen dess känns de som, han har varit med mig hos barnmorskan och på ultraljud. och runt v 12-13 då man vågar börja berätta för folk att man är gravid, så hade han vänt helt. han e jättestolt och berättar för alla sina släktingar och vänner att "vi" ska ha barn. och så är de fortfarande, han ser fram emot det och fixar och gör iordning i huset. han är snäll och omtänksam, men han har fortfarnde ännu inte idag ( är nu i 34 veckan) nämt ngt om de som hände. inte ngn ursäkt el förklaring..
förstår att de kan låta som att jag är långtjurig och jag får ju skylla mig själv för att jag inte tog upp de med honom. nu känns de ju som att de är lite sent. men känner mig fortfarande osäker på om han verkligen vill de här, el om han kmr reagera likadant igen när de blir jobbigt? tex om ngt sk hända vid förlossningen.. känner att jag har svårt att lita på honom igen efter allt det han sa och gjorde. vet inte om de hade hjälpt med en förklaring, men kanske hade varit lite lättare att förstå då? att börja lita på honom igen, för just nu känner jag mig som att de är säkrare att alltid vara beredd på de värsta. mitt första minne av min första graviditet blev ju tyvärr inget man vill minnas..

ngn som har ngr tankar om de här? som varit med om ngt liknande? kanske ngn man som kan berätta ngt ur sin synvinkel? vore skönt att höra om ngn varit med om ngt liknande.
emegum
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 27 okt 2009, 16:55

Re: fortfarande orolig och vet inte vad jag ska tro..

Inläggav brell89 » 27 okt 2009, 19:18

oj, det lät verkligen jobbigt det där...Jag kan inte påstå att jag har varit med om något liknande, ville bara säga att jag förstår din tvekan inför honom. Men som sagt så hanterar man sånt där väldigt olika. Han menade kanske inte att vara elak, utan mer att berätta hur han tänkte, även om det borde innefattat hans mognad och inte bara hur han tyckte din mognad var. Men det låter ju uppenbarligen som om han vänt i uppfattning om ert barn iaf. Jag tycker du ska ta upp det hela med honom iaf, så du får det ur världen lite. Fråga hur han känner inför det hela och så...Det skulle nog jag gjort. Det är aldrig bra att känna att man har ouppklarade saker som bara kan ligga och gro. Lycka till med allt, och du var stark som stod på dig och gick den väg du ville :)
Bild
brell89
Alltid online
 
Inlägg: 201
Blev medlem: 06 sep 2009, 11:34
Ort: 194

Re: fortfarande orolig och vet inte vad jag ska tro..

Inläggav gangsterflicka » 27 okt 2009, 20:00

jag håller med om att de var starkt gjort att du valde själv hur du ville fortsätta emd ditt liv.
Att han gjorde och sa som han gjorde kan ha berott på rädsla bara och att han fick klart för sig att han kommer bli pappa kanske gjorde de lättare för honom att förstå de och inte bara välja den "enkla" vägen ut.
Men jag tycker helt klart du ska tala med honom om det, och de innan bebisen kommer för de kan ju bli jobbig tider då med sömn och allt.
För annars kommer du gå och tänka på de hela tiden och de kommer tära mycket på dig och erat förhållande.
Och skulle de vara så att han håller fast vid vad han sa och så då så är de väl iaf bättre att veta de än att fundera över de själv.

De går nog bra ska du se!
lycka till!
Användarvisningsbild
gangsterflicka
Alltid online
 
Inlägg: 1120
Blev medlem: 30 aug 2007, 18:52
Ort: 10
BF: 091210
Status: Sambo

Re: fortfarande orolig och vet inte vad jag ska tro..

Inläggav Emma&Tobias » 28 okt 2009, 09:31

hej emegum!
jag håller med dom ovanstående att du ska ge honom en chans att få förklara sitt bettende.
jag tror han kanske vart väldigt chockad och rädd och då kan man tendera till att bli väldigt defensiv och är det så fallet är så kommer han troligen reagera på samma sett nästa gång om han tror du köper det och "står ut". detta var ju ingen trevlig upplevelse ni delade och borde diskuteras.
han måste få veta att det inte bara var han som blev "sårad" den kvällen utan hans ord tog hårt!!
och även om han har smält nyheterna och känner sig lycklig över sin nya roll i familjen och sammhället så är det en fråga om tillit mellan er två nu-
inte ska du behöva gå igenom förlossningen och inte få ha svar på hur han verkligen känner.
ge honom en chans att få be om ursäkt och försäkra dig om att det var en reaktion och inte vad han igentligen känner.
lycka till!
Bild
Emma&Tobias
Alltid online
 
Inlägg: 436
Blev medlem: 26 jul 2009, 15:41
Ort: 234


Återgå till Pappa forum