Glida ifrån?!

Känsliga ämnen gällande relations problem.

Re: Glida ifrån?!

Inläggav Afasi » 18 jan 2013, 10:50

Catta2: Oj, ja efter så många år ihop har man nog stark kärlek och vet på ett ungefär hur man ska hantera varandra. Här har vi "bara" varit tillsammans snart 3½ år. Visserligen har vi ett bra förhållande och bråkar aldrig, vet att det bara är en period och att det kommer att gå över men fortfarande är det tungt. Kom upp imorse, då hade sambon ätit upp allt bröd så det fanns inget till sonen. Sambon tyckte att han kunde äta gröt, han åt både sin och min gröt men var fortfarande hungrig. Tycker att sambon borde veta att hans son äter massor..

Ibland undrar jag om han ens märker hur skit man mår.. Känns inte så roligt att behöva gå undan och gråta en stund om dagarna. Inte för att vi har det hemskt utan för att det känns så fel, såhär ska inte vårt förhållande vara. Det är inte likt oss.. :(
Bild

Bild

Bild
Afasi
Alltid online
 
Inlägg: 1181
Blev medlem: 06 feb 2011, 12:12
Ort: 152
BF: 170712
Status: 2barnsmamma och gravid

Re: Glida ifrån?!

Inläggav mandelkubb » 18 jan 2013, 11:49

Jag sitter inte i riktigt samma sits men känner ändå att jag vill skriva något.

Min man är egentligen en hjälte. Men ibland klappar även han igenom. Han har sina datorer som sitt stora intresse samt sitt jobb som IT-projektledare. Han kan sitta hela helger och fixa och inte bry sig det minsta om att huset behöver städas, hunden behöver rastas, mat och mellanmål ska stå på bordet och vår son behöver uppmärksamhet.

Det har gjort mig vansinnig så många gånger! För sen kan han titta ut ur kontoret kl 22 på kvällen, jag har fixat allt, och anklaga mig för att vara tråkig som sitter och tittar på TV. "Varför vill du inte umgås?", "Varför vill du inte ha sex?". Nä, för jag är helt slut i rutan nu och har gått hela dagen och känt mig ensam... jag är inte upplagd varken för att umgås eller ha sex.

MEN... här kommer mitt stora men. Min man har ett extremt behov av att planera och få saker nedskrivet i sina (FÖRBANNADE) kalender. Det är bara för mig att köpa läget. Men jag måste se till att han faktiskt skriver ner att han har huvudansvaret för vår son mellan vissa tidpunkter, att vi ska städa huset en viss dag eller handla en viss dag. För är platsen tom i hans kalender så blir det liksom fri tid han kan disponera över fritt.

Jag begriper inte hur det kan vara så fortfarande efter två år med barn, men så är det.

Jag kan även säga att det inte verkar gå in i huvudet på honom att vår son blir äldre och rutiner förändras. Tidigare har vår son varit jättenöjd med att sitta ensam och leka med sina saker på golvet, nu vill han vara med, han vill prata om saker, han vill läsa böcker och han vill leka tillsammans. Min man är övertygad om att han är en bra pappa om han sitter med sin dator vid köksbordet istället och låter sonen leka på golvet.

Men jag säger till på ett sätt som öppnar ögonen på honom istället för att diskvalificera honom som förälder.

Jag kan förstå om du blir helt dränerad på varma känslor för din sambo när du aldrig får någon respons på att han förstår vad familjeliv innebär. Även han verkar ha ett väldigt stort behov av att planera och låta mycket i sitt liv "vara precis som vanligt". Sätt er ner och planera en vecka... det blir en tankeställare när han ser hur mycket egentid han har i förhållande till dig. Men se till att boka tid för dig själv! "Nu har du fixat med dina bilar i si och så många dagar, nu tar jag en eftermiddag för mig själv".

Eftersom han inte har så bra koll på barnen är det säkert av nervositet som han låter dig ta de ena barnet när du vill ha egentid. Så du får krypa ur ditt skal tror jag och boosta hans förtroende. Skriv en lista på vad som sker när, ställ fram den mat som ska ätas osv. Sen kan det ju hjälpa också om du åker iväg en stund när något av barnen sover middag (antar att de inte är synkade än) så han får komma in i det lite långsamt.

Första tiden med småbarn är inte en dans på rosor som många beskriver det som. Jag såg inte ett enda rosa fluffmoln! Jag var för trött, vi hade inga rutiner, jag hade amningshjärna och alla tankar gick i kors när vår son var runt 2 månader.

Så gör inget överilat utan ge dig själv lite tid för att din hjärna nog inte är på topp just nu. Men prata med din sambo och var tydlig med att du behöver hjälp. Om han känner att han måste vara pigg för att kunna jobba och sen har samma argument för att kunna ta hand om barnen så kan du absolut säga detsamma. Du har samma grundläggande behov av sömn som han och behöver komma ikapp för att kunna vara en bra mamma i längden.

Kan ni inte få hjälp med barnpassning någon gång? För vår överlevnad har mina föräldrar varit ovärderliga!

Använd den tiden till att sova så ni har möjlighet till en klarsynt diskussion sen!
Bild

Bild
Användarvisningsbild
mandelkubb
Alltid online
 
Inlägg: 707
Blev medlem: 18 okt 2010, 14:22
Ort: 295
BF: 130720
BIM: 121111
Status: Längtar efter ett syskon!

Re: Glida ifrån?!

Inläggav LeVi » 18 jan 2013, 12:14

Ja jag tror att det var bra att skriva ett brev. Såg han hade läst det i morse och när han kom upp med vällingen fick jag en puss... Så kanske något gick in. Jag blir oftast väldigt sluten när jag ska säga saker för är lite som mamma att jag känner att det ändå är mig det är fel på i slutändan.

Så som du beskrev sin pappa (kommer inte ihåg vem det var som skrev) det är så jag är rädd tt det blir för är äldsta sonen skrikig på natten (vilket han är ganska mycket till och från) så kan han bli jätte irriterad å fråga bad i helvete som är fel och att ungen har nått fel. Sånt gör mig sjukt ledsen och snett kommer orden även såra pojken. Jan blir ju rädd för pappas beteende.

Han säger att han är tacksam över att jag aldrig gnäller på att han håller på i garaget. Han vet att jag är en av få tjejer som i princip låter honom ha sin fritid i fred och ibland faktiskt hjälper till. Men han verkar inte förstå mitt behov av egentid så hoppas de kan bli bättre. Skrev även till han att vi behöver tid för oss med och göra roliga saker för vi behöver ha lite kul.

Jag har länge vekarna hund (sen liten) gick på hundgymnasium och har tjatat i 5 år om att jag vill skaffa hund men han menar att set involverar honom och han är inte beredd att ta hand om en hund, jag tycker då att garaget involverar mig på det sätt att jag är den som sitter själv med barnen och pengarna som sedan saknas drabbar hela familjen ( nu är det inte så att han direkt prioriterar att köpa syra saker till bilarna utan att tänka att vi kan leva normalt i slutet av månaden. ) men det är inte samma sak tycker han.

Vi får se vad han säger i eftermiddag :/
Bild

Bild

Bild
LeVi
Alltid online
 
Inlägg: 701
Blev medlem: 23 jan 2011, 22:50
Ort: 269
BF: 121111
Status: Mamma till lille Kasper<3

Re: Glida ifrån?!

Inläggav Missematte » 18 jan 2013, 13:16

Familjerådgivning är mitt råd. Vårt första år med liten var ett helvete. Det önskar jag ingen. Det var bråk och skrik och tårar och sårande ord och ingen förståelse för varann. Vi var på väg att separera såååå många gånger och hade även kommit så långt att vi pratade om att sälja huset. Vi kämpade, och kämpade, för ingen av oss ville att dottern skulle växa upp med separerade föräldrar och vi ville egentligen leva med varann, bara inte sådär.

Nu är det mycket, mycket bättre och vi har en helt annan förståelse för varann. Men när det gäller dottern har jag mest koll. Försöker få in honom och tjatar om att läsa nyhetsbrev, tänka att det kanske är dags för vårkläder snart, vem ska vara med henne när vi ska på fest osv. Jag försöker verkligen att inte göra allt själv utan att vi gör det tillsammans så att han också får ta del av det ansvaret. Men han tänker inte lika långt fram som jag, så är det, och det klarar jag att leva med.
Missematte
Alltid online
 
Inlägg: 1001
Blev medlem: 15 mar 2010, 16:28
Ort: 141

Re: Glida ifrån?!

Inläggav LeVi » 19 jan 2013, 09:57

Äh.... Vet inte om det var så bra ändå.... Han sa ingenting typ igår... Å verkade hängt upp sig på present delen... Jaja då kanske det får vara såhär... Varför ska jag försöka när inte han gör det....
Bild

Bild

Bild
LeVi
Alltid online
 
Inlägg: 701
Blev medlem: 23 jan 2011, 22:50
Ort: 269
BF: 121111
Status: Mamma till lille Kasper<3

Re: Glida ifrån?!

Inläggav Mysmonstret » 19 jan 2013, 12:52

LeVi: Det är en massa tuffa beslut du måste ta, om du ska "stå ut" och hoppas att det löser sig när barnen blir äldre, eller... ja jag vet inte.
Men det jag kan säga från egen erfarenhet, är att separerade föräldrar inte behöver vara en katastrof. I mitt fall var det sååå mkt bättre. Jag förstod ju att det skulle vara bättre, trots att jag bara var 6 år. Jag minns inga bråk, men det måste jag ju ha gjort då.

Var han sådan här innan ni skaffade barn? Isåfall har du kanske ett humm om han är kapabel att ändra sig, eller ja, bättra sig?
Sen som vissa har gjort, stå ut tills det blir bättre. Min pappa var ingen bra småbarnsförälder. Han hade inte förståelsen. Men han är en underbar pappa nu! Är din sambo något som min pappa, så kommer han kanske inte lyckas så bra just nu när barnen är små, men att det blir bättre när barnen blir mer vuxna?

Inte lätt, tänkte bara komma på en massa andra infallsvinklar, så du får en chans att tänka igenom allt. Man blir aldrig densamma som man var innan man skaffade barn, och vissa kan ha det jättesvårt att hitta sin nya roll som förälder. Vissa hittar den inte, för vissa tar det extra lång tid, och vissa klarar det snabbt. Man får fundera ut på vad man är beredd att vänta på.

Önskar dig all lycka till i detta. Jag är själv rädd att hamna i en knepig sits när mitt framtida barn kommer. Min sambo är inte direkt barnkär liksom... Styrkekram!
Carl född 140321.
Användarvisningsbild
Mysmonstret
Alltid online
 
Inlägg: 791
Blev medlem: 29 feb 2012, 14:04
Ort: 1
Bor: I hus
Status: Son född 140321

Re: Glida ifrån?!

Inläggav LeVi » 20 jan 2013, 18:51

Han var inte alls sån innan. Vi hade det jätte mysigt och god förståelse för varandra och visade varandra mycket kärlek. Annars hade vi inte skaffat barn. Vill absolut inte gå isär...
Bild

Bild

Bild
LeVi
Alltid online
 
Inlägg: 701
Blev medlem: 23 jan 2011, 22:50
Ort: 269
BF: 121111
Status: Mamma till lille Kasper<3

Re: Glida ifrån?!

Inläggav LeVi » 20 jan 2013, 18:51

Han var inte alls sån innan. Vi hade det jätte mysigt och god förståelse för varandra och visade varandra mycket kärlek. Annars hade vi inte skaffat barn. Vill absolut inte gå isär...
Bild

Bild

Bild
LeVi
Alltid online
 
Inlägg: 701
Blev medlem: 23 jan 2011, 22:50
Ort: 269
BF: 121111
Status: Mamma till lille Kasper<3

Re: Glida ifrån?!

Inläggav Annelie_ankan » 20 jan 2013, 20:31

När vi haft det tufft hemma och jag känt att det har blivit för mycket så har jag helt enkelt brutit ihop framför honom (inte med flit dock!). Det kan ha varit en kommentar som: Fan va det är skitit här hemma. som har gjort det ibland. Vet att han igentligen inte menar att jag aldrig städar men när det känns som att man aldrig gör annat än städar, tvättar, diskar och lagar mat så bryter jag ihop och storlipar. Då går det upp ett ljus att för honom att jag nog också behöver lite tid för mig själv. Han är också mycket ute i garaget, tar hand om huset utvändigt och lör en del motorcross så han har sina hobbys meddans jag "bara" gillar att läsa.
Så några dagar senare så tar han med sig sonen till någon kompis och så får jag vara själv en stund och bara vara.

Jag ahr också svårt att berätta att jag känner så för jag vet att han gör mycket med hem och bilar som jag inte kan göra + att han jobbar heltid. men då jag har brutit ihop så kan vi prata en stund och så känns det genast bättre sedan.
Bild

Bild
Användarvisningsbild
Annelie_ankan
Alltid online
 
Inlägg: 341
Blev medlem: 16 okt 2009, 10:57
Ort: 262
Status: Mamma till Melvin och Wimer

Re: Glida ifrån?!

Inläggav jenny1982 » 20 jan 2013, 23:04

LeVi och ni andra, skickar en extra styrkekram till er som har det svårt. <3 Det är verkligen inte alltid lätt att vara småbarnsförälder, jag hoppas ni kommer förbi denna tuffa tid.

Jag tror att det skulle vara väldigt bra för er med parterapi eller familjerådgivning. Så ni hittar en plattform där ni kan prata ut ordentligt och där männen inte kan slingra sig ur. Kanske de kan hjälpa er på BVC att hitta någon att prata med?

Sen vill jag också berätta att jag med växt upp med skilda föräldrar (de skilde sig när jag var sju år). Även jag var glad när jag fick reda på att de skulle skiljas eftersom jag insåg att vardagen skulle bli lugnare så. Så det behöver inte alltid vara traumatiskt för barnen med skilsmässa.
Bild
Användarvisningsbild
jenny1982
Alltid online
 
Inlägg: 248
Blev medlem: 11 dec 2011, 22:04

Föregående

Återgå till Relations problem
cron