Gravid, behålla eller ej? Kom med tankar och synpunkter!

gravidorolig · av **gravidorolig** » 17 apr 2014, 17:44

Varning för ett långt inlägg men behöver verkligen hjälp utifrån!

Jag är 19 år och har varit tillsammans med min pojkvän som är 22 år sen 11 månader tillbaka. Vi bor båda kvar hemma hos våra föräldrar och ingen av oss har fasta jobb, han har en liten inkomst på 8-10 000 kr i månaden och jag ska ta studenten nu till sommaren, har sökt lite jobb och sådär efter sommaren men har inte fått något än.

Hur som helst..
För 3 veckor sen började vi båda misstänka att jag är gravid då min mens uteblivit så jag ringde UM och bokade graviditetstest som visade positivt. Jag var då helt säker på att jag ville göra en abort och även min pojkvän så vi ringde och bokade en abort tid på mödravårdscentralen (tiden är nästa vecka)

Någon dag efter att vi bokade in tiden för ultraljud och abort började jag få funderingar om jag verkligen vill göra abort eller behålla då jag tycker det är läskigt med tanken på en abort och dessutom har jag aldrig tyckt det är okej med abort(förutom i nödfall), tycker inte man ska se abort som ett preventivmedel och tänka "vi kan ha oskyddat sex, blir vi gravida gör vi abort" Men nu hände det..

Jag berättade för min pojkvän om vad jag kände och han började fundera på tanken med att behålla, vi har redan försökt räkna ut vilken vecka jag är i (antingen v. 9 eller v.13, beroende om mensen i februari verkligen var mens eller blödning..) vi har även börjat prata om hur vårt liv kommer förändras, han har redan ringt en arbetsplats där han vet med 100% säkerhet att han kommer få jobb genom kontakter och vi har börjat fundera namn, uppfostran, bröllop, lägenhet, ja allt man kan tänka sig och vi tycker och tänker rätt lika om allt när det gäller barnuppfostran vilket vi båda tycker är bra.

Jag vill plugga vidare om 1-2år och det vet han om och det tycker han är bra så att även jag kan få ett bra jobb med en bra inkomst..

Nu till problemet
Vi är nu en vecka kvar till vår aborttid och vi båda är nu 50/50 på att behålla eller inte. Vi båda är lite oroliga för vad våra föräldrar och familj kommer tycke pga. vår unga ålder och att vi inte är färdigutbildade.. Vi kan även ses som väldigt barnsliga i vårt beteende du vi alltid skuttar runt och skojar men det är något vi personligen ser som en fördel att vi alltid är glada och har kul ihop.

Vad tycker ni? Efter allt det jag skrivit, vad är era synpunkter? Vi har ingen "mer mogen" och äldre till ålder än oss att prata med om detta då vi inte kommer berätta till familjen något fören vi är helt säkra på att behålla.

Xenia · av **Xenia** » 21 apr 2014, 09:39

Hej!

Jag var 17 när jag blev gravid första gången,jag hade precis börjat extra jobb på restaurang, pappan studerade vidare (3 år äldre än jag) och vi båda bodde hos mina föräldrar.
iofs. så hade vi aldrig en tanke på abort men ändå.
inget lätt val för er kan jag förstå.
Vi hade mina föräldrars och mina syskons stöd och hans mammas.
Många hårda svåra år men också underbara...
det går, även om det ibland/ofta kan vara jobbigt.
Idag är han en underbar pojk på snart 28 år med ett hjärta av guld.

bara ni vet vad som är rätt för Er.

Kram

Mysmonstret · av **Mysmonstret** » 21 apr 2014, 11:10

En annan sak som kan hjälpa är att verkligen sätta er ner och räkna på er ekonomi. T.ex. kommer du klara dig på 180kr/dag (+ 31% skatt på det)? Om inte, varifrån kan du få mer ekonomiskt stöd? Från dina föräldrar? Socialen? Var ska ni bo? Har ni råd med egen bostad?
Alltså måste du prata med dina föräldrar innan du tar ett beslut om du förväntar dig att de ska ställa upp för dig/er.

Kanske lite krasst att tänka på detta nu, men det är viktiga aspekter att ta hänsyn till när man skaffar barn.
Jag sitter här själv med en liten nyfödd och blev nästan chockad över hur mycket stöd och hjälp som behövs för att klara vardagen. Det är tufft, men samtidigt underbart! Man ångrar inte ett barn, men man kan ångra att man kanske inte väntade tills man har jobb/bra ekonomi. Jag har själv gjort en abort pga dåliga förutsättningar rent boendemässigt och ekonomiskt. Det var skittufft, men inget jag ångrar idag.

Jag är inte avis på din situation, det är jättetufft! Vad ni än beslutar så blir det tufft, och i början kanske man ångrar just det beslutet. Men tro mig, efter något år eller så, så brukar man kunna se tillbaka på sina beslut och INTE ångra sig