Annons:

Gravid och...DEPRIMERAD!!

Här träffar du andra föräldrar till barn födda samma år, regnbågsfamiljer, utlandsföräldrar mm.

Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav detlillalivet » 14 okt 2010, 18:54

Hej!
Jag & min sambo har aktivt valt att bli gravida och till en började glädjes vi mycket åt att vi plussat och har en liten bebbe till april. Och långt inom mig är jag otroligt lycklig över att ha ett liv växande i min kropp. Men, ja nu kommer "men:et". Jag har en otrolig svårighet att acceptera att kroppen förändras. Känner mig ful och äcklig. Sex är ett big NO no. Klarar knappt av att duscha utan att börja gråta. Jag försöker att acceptera läget men det går inte en dag utan att jag trackar ner på mig själv. Mitt självförtroende är i botten och jag kommenterar ofta för min sambo att jag tror han kommer lämna mig & bebisen då han förstår vad vi gett oss in på. Sen är det tröttheten med. Är konstant trött och somnar typ ståendes under dagtid. Men nätterna är fyllda av oro, stress och konstiga drömmar.
Än så länge har vi bara berättat för våra familjer och alla har reagerat väldigt positivt. Jag tror även alla mina vänner kommer bli glada för vår skull. Dock tror jag att mitt jobb kommer totalflippa för det ingår inte i deras plan över att jag ska vidarutbilda mig till våren. Jag tycker verkligen inte om mitt jobb då det är fullt av stress dagarna i ändå och jag känner att jag lixom är "klar" på den marknaden och har redan bestämt att jag vill plugga till socionom.
Men frågan är nu? Är det fler som känner som jag? Är det bara tillfälligt då man passerat en månad av ångest över att vakna upp varje dag, få tokspel då minsta lilla går emot en samt att hela kroppen känns helt orkeslös till allt. Och bör jag oroa mig för att bebisen i magen mår skit över att ha en deppig mamma redan då den är i magen?
Snälla, någon som har liknande upplevelser?
Kram
<a href="http://lilypie.com/"><img src="http://lbdf.lilypie.com/uAzsp2.png" width="400" height="80" border="0" alt="Lilypie Pregnancy tickers" /></a>
detlillalivet
Nykomling
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 08 aug 2010, 13:43
Ort: 141
BF: 110410

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav helenaeg » 14 okt 2010, 19:35

Hej. Jag mådde väldigt dåligt under min graviditet. Inte pga samma saker utan pga oro men dock var jag deppig. Du är långt ifrån ensammen att känna dig deppig oavsett orsak. Vad jag tror är viktigt såhär med facit i handen är att du tar detta på allvar. Jag vet inte vilken v du är i men om den första hormonökande fasen är över (ca 14v) och du inte känner dig bättre bör du söka hjälp via mvc. Berätta då exakt hur mår så de inte viftar bort det. Det finns nämligen hjälp att få via mvc.

Anledningen att jag tycker du ska ta det på allvar om det håller i sig är främst pga två anledningar.. det ena är att oro, depression och stress kan påverka fostret neg. Jag höll på att föda i 32 pga detta. Det andra är att man lättare kan få forlossningsdepression om man mår dåligt innan. Jag har fått det och de tror att hur jag mådde under graviditeten har påverkat.

Detta kan dock gå över så snart hormonerna planat ut.

Lycka till
BildBild
helenaeg
Alltid online
 
Inlägg: 1734
Blev medlem: 07 jan 2010, 11:37
Ort: 258
Status: Tove du är mitt allt

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav Vitlilja » 14 okt 2010, 21:17

Hejsan.
Jag kan ju säga att jag också haft en del problem att acceptera alla förändringar som sker, jag kan inte träna och har svårt med min praktik som jag gör nu:/ Dessutom har jag lagt på mig en del här och var och jag var egentligen lite för står, enligt mig själv, redan innan.

Det är klart att det är en jobbig tid men se det så här, din kropp förändras för att den måste, det är ett liv som växer inom dig och det gör dig vacker i andas ögon även om du själv har väldigt svårt att se det. Det kanske känns bättre när du har en ordentlig gravidmage och inte är lika trött.. det står att du har bf i april nästa år så nu kanske inte har fått en riktig mage än? Hur kroppen ser ut blir inte lika viktigt när man ser en rund mage som "hoppar och studsar" och känner sparkarna där inne, man är ju gravid och barnet börjar ge sig till känna. Det är svårast i början när kroppen förändras utan att man känner det andra.
Jag tror att det är viktigt att du pratar med någon, att vara deppig under graviditeten är inte bra och påfrestande för alla runtomkring(dig, pappan, barnet, vänner osv.)
Jag har mått dåligt förut och visste att det skulle kunna finnas en risk att jag börjar göra det även denna gång så min barnmorska vet om att jag haft problem, har ännu inte fått några större problem med det finns dagar då jag inte vill vara med längre.

Jag hoppas du får bukt med dina komplex och ditt mående och att du börjar må bättre snart! Du ÄR vacker!!! mys med killen när du kan(alltså inte sex, bara mys) och känn den kärlek mellan er som gjorde att ni skaffade barn. Han älskar dig för den du är och kommer inte bry sig om hur din kropp ser ut eftersom du fortfarande är samma person, men jag kan nog garantera att det gör ont i honom också att se dig må dåligt.

Jag önskar dig all lycka och sänder många styrkekramar till dig.
Alina född 20/1-11 <3
Vitlilja
Alltid online
 
Inlägg: 1095
Blev medlem: 13 jun 2010, 14:52
Ort: 8
BIM: 040912

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav MariaTheres » 15 okt 2010, 08:39

Jag tycker också att du ska ta det på allvar. Jag var inte deppig under graviditeten men var väldigt stressad på grund av utbildning som skulle bli klar veckan efter bebisen var beräknad. Mådde inte särskilt bra av detta men skulle inte klassa det som depression. Dock fick jag det efter att dottern var här. Det var så mycket som gick fel och krånglade att jag blev väldigt nere. Jag fick hjälp av bvc och bara att känna att man inte tappas bort kan göra mycket! Nu är det bättre för mig även om det går mycket upp och ner.

Men som sagt! Sök hjälp för då kan du också vara nöjd med att du gör allt du kan för dig och bebisen. Kram
Användarvisningsbild
MariaTheres
Alltid online
 
Inlägg: 2686
Blev medlem: 05 jul 2009, 12:33
Ort: Dalarna
Status: Mamma till två gosfisar!

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav detlillalivet » 19 okt 2010, 19:30

Tack alla för respons, tips och styrkeord! Känns bättre att veta att andra är eller har gått igenom samma sak. Min egen mamma har eggerat stort stöd och jag ska absolut ta upp detta med MVC för att förhindra fortskridning i min deprission samt förbygga förlossningsdepp som vi har fler i släkten som fått.
Vissa dagar känns bättre än andra men tror absolut glädjen över en bebis i magen blir mer ett fatum då det verkligen börjar synas och kännas. Nu är man bara småfet, trött och på urkass humör :P
Tack igen!
Kram
<a href="http://lilypie.com/"><img src="http://lbdf.lilypie.com/uAzsp2.png" width="400" height="80" border="0" alt="Lilypie Pregnancy tickers" /></a>
detlillalivet
Nykomling
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 08 aug 2010, 13:43
Ort: 141
BF: 110410

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav Stina » 21 okt 2010, 20:34

Jobbigt att må dåligt. Kom och tänka på den här artikeln som kanske kan vara skön att läsa: http://www.minbebis.com/artiklar/gravid ... 2%80%9D730
Användarvisningsbild
Stina
Alltid online
 
Inlägg: 5598
Blev medlem: 06 mar 2006, 14:33
Ort: 141
Status: Börja blogga på Minbebis du också!

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav detlillalivet » 19 nov 2010, 13:32

Tack igen för hjälp. Har nu gått in i vecka 20 och börjar berätta för vänner, jobb och släkt mer och mer. Känns verkligen som en helvändning i mitt humör och jag mår mycket bättre! Nu är det min tur att få vara glad & lycklig över graviditeten och lilla bebisens ankomst! :)
<a href="http://lilypie.com/"><img src="http://lbdf.lilypie.com/uAzsp2.png" width="400" height="80" border="0" alt="Lilypie Pregnancy tickers" /></a>
detlillalivet
Nykomling
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 08 aug 2010, 13:43
Ort: 141
BF: 110410

Re: Gravid och...DEPRIMERAD!!

Inläggav Misspurple » 19 nov 2010, 22:52

Skulle vara lite intressant att veta hur jobbet reagerade?

Jag har kommer själv få lite samma problem då jag jobbar på McDonalds och håller på att utbilda mig till arbetsledare. De kommer inte bli jätteglada när jag väl blir gravid och säger att jag inte kan vara kvar mer pga stressen osv..
Användarvisningsbild
Misspurple
Nykomling
 
Inlägg: 17
Blev medlem: 18 nov 2010, 10:39
Ort: 141
BIM: 091210


Återgå till Min bebis föräldragrupper

Annons: