Hjälp, 19 år och gravid

theasvea · av **theasvea** » 03 mar 2016, 00:18

Hej!
Jag fick igår veta att jag är gravid efter att ha tagit ett test hemma. Enligt internet (datumet på första dagen på sista mensen) är jag i vecka 8. Jag har ätit p-piller i nästan en månad, men det hann tydligen ske grejer innan jag hann skydda mig. Jag är tillsammans med en kille som jag varit nära i 5 år, men inte förr än ett halvår sedan blev vi tillsammans. Jag älskar honom och vill vara med han för alltid och han känner lika dant. Men... Jag fyller snart nitton, har fortfarande ett år kvar på gymnasiet och han fyller 20 om några månader och tar studenten i år. Vi har alltså båda gått om ett år. En annan viktig sak att tillägga är att vi båda är deprimerade och går i terapi, samt att jag äter Sertralin (antidepressiva). Ingen av oss har något jobb, och det ser inte ut som att det är något som kommer hända. Min pojkvän är INTE redo att bli pappa, säger han och det förstår jag med. Vi har båda planerat att skaffa barn när vi är närmare 30 och faktiskt har en stabil ekonomi och eget boende et.c... Men grejen är att jag känner att abort inte är ett alternativ. Jag kan inte göra det, för mig känns det otroligt hemskt. Han vill verkligen att jag ska göra det, och självklart har både min mamma, pappa och min bästa vän rått mig till att göra abort, för det är det enda kloka alternativet. Jag är inte dum, jag vet att jag är i en väldigt jobbig situation. Men jag vill verkligen inte göra abort!
Borde jag bara bita ihop och göra det ändå? Det jag är rädd för är att jag kommer ångra mig, och må skit över mitt val, jag är inte rädd för själva aborten utan vad den leder till. Jag har velat vara mamma så länge jag kan minnas, så nu när jag är gravid känns det helt absurt att ta ifrån det liv som växer i mig. Jag känner att jag kan klara det, men å andra sidan skulle min pojkvän må skit om jag behöll det, och jag vill inte orsaka mer påfrestning på hans välmående.
Borde jag följa hjärtat eller hjärnan?
Dela gärna med er av egna erfarenheter av liknande situationer!
/ Thea

Issus · av **Issus** » 03 mar 2016, 08:51

Hej Theasvea,

Jag förstår att det är en jobbig situation som du befinner dig i, och jag personligen kan tyvärr inte råda åt ena eller andra hållet. Jag är i den situation som du hade tänkt att befinna dig i när du skaffade barn: 30, med stabil ekonomi och en man som verkligen ville bli pappa. I mitt fall var det jag som inte ville ha barn, men efter ungefär en vecka bestämde jag mig för att behålla det.

Under tiden som jag funderade så tittade jag dock på att göra abort. Det råd jag kan ge är att kontakta en abortmottagning. Inte för att göra abort utan för att de har psykologer som du kan prata med som kan ge en oberoende syn på saken. De ska inte pusha dig åt vare sig det ena eller andra hållet, men de kan kanske ställa frågor som får dig att tänka efter hur du egentligen vill ha det, och vilka alternativ du har.

Så kontakta en mottagning nära dig och förklara att du behöver prata om vad du ska göra, och hur du känner.

Jag hoppas att allt går bra för dig, oavsett vilken väg du väljer.

theasvea · av **theasvea** » 03 mar 2016, 11:32

Tack Issus! Ska till ungdomsmottagningen idag, kan säkert höra med dem då om en abortmottagning jag kan kontakta!

lillamee · av **lillamee** » 03 mar 2016, 11:48

Ja det är inte lätt theasvea!

Jag har genomgått något liknande, men då var jag lite äldre men pluggade på universitet och det gjorde den killen också.
Jag hade precis kommit ut ur ett annat långt förhållande men kände mig ändå trygg med den nya. Vi pratade mycket om vad vi skulle göra. Vi bodde inte ihop, vi hade som sagt precis börjat träffas!
Han sa att han skulle stötta mig vilket jag än valde även om han sa så som din kille att han inte var redo. Jag kände ju mig inte heller redo! Men det var ändå skönt att få det bekräftat att han skulle "ta sitt ansvar".
Jag valde iaf abort, för mig var det en större påfrestning att behålla det så som mitt liv såg ut just då.
Jag är fortfarande ihop med samma kille och nu längtar vi båda efter barn väldigt mycket! Det är en väldigt härlig känsla!
Det är svårt att säga hur våra liv hade sett ut om vi tagit ett annat beslut för sex år sedan, men vi hade ju klarat det för att vi var tvungna! Skola går att igen, det går att få jobb osv men det allra viktigaste är din hälsa!

Oavsett vad du väljer så kommer du att ha kval över valet. Om det är rätt eller fel. På sätt och vis så är det bra att det är svårt, då betyder det ju att man verkligen ägnar tid åt problematiken och dilemmat!
Att välja abort nu utesluter inte att du kommer få bli mamma en dag, det är viktigt att förstå. Men om din känsla säger att abort är fel för dig så ska du inte göra det. Ingen annan än du kommer få leva med de känslorna inom dig, och därför är det inte deras beslut.
De säger det säkert av omtanke om dig, det tvivlar jag inte på! De sätter dig och ditt välbefinnande först men kan inte sätta sig in i det valet du ska göra.

Jag hoppas att du hittar en väg! Lycka till!

theasvea · av **theasvea** » 03 mar 2016, 19:14

Åh tack så mycket Lillamee, det var verkligen skönt att höra om din upplevelse och hur du tänker kring saken. Det känns verkligen jättebra att få läsa så förstående och snälla ord!
Jag börjar kunna samla mina tankar till ett beslut tror jag, det lutar mot en abort. Precis som du säger kommer jag kunna bli mamma en dag, men situationen är väl inte precis rätt just nu. Jag hoppas dock att det ser bättre ut snart ekonomiskt och så, för jag längtar verkligen till att bli mamma!
kram/thea