Sida 1 av 1

Hjälp! Tacksam för råd och tips!

InläggPostat: 02 jul 2013, 11:22
av MammatillMolly
Hej hej!

Jag har en liten bebis som är 3 1/2 månad, och jag kan knappt lägga ifrån mig henne utan att hon blir jätte ledsen och arg, vilket gör att jag går med henne på höften mesta dels av dagen, och jag har ingen lätt liten bebis, hon väger nästan 8kg, då känns det i rygg och knän...

Jag är en sådan mamma som inte bara kan låta henne ligga och skrika för att hon ska vänja sig, tycker ju så synd om henne när hon blir så ledsen, men hur ska man göra?? Har ni några tips och råd??

Det är lika svårt att lägga i från sig henne när hon somnat, hon vaknar så fort jag tar i från henne från min kropp, vilket då gör att hon ofta får sova hos mig.. Med andra ord är hon nästan hos mig jämt.

Jag ska tillägga att jag verkligen försöker varje dag att lägga ner henne i babygym, filt, babysitter, när hon sover mm men är ju så svårt när hon bara skriker.. vagnen gillar hon inte heller..

Känns skit jobbigt, och känns som att jag är ensam om detta, då man alltid får läsa att det går så bra för alla andra..

Sen det här med att få dom att somna själva när man lägger ner dom känns just nu som att det aldrig kommer att gå, vill inte låta henne skrika sig till sömns.

Svårt att tänka positivt ibland, men jag försöker. Är jätte tacksam för alla råd och tips :)

// mammatillmolly

Re: Hjälp! Tacksam för råd och tips!

InläggPostat: 02 jul 2013, 12:03
av spader10
Du kan omöjligt vänja en liten bebis av med att vilja vara hos sin mamma…….om man nu inte lämnar den ensam så mycket att den ”ger upp”

Jag tror att det ligger i spädbarnens instinkt att vilja bli burna och vakna när de blir "lagda åt sidan". En instinkt som sträcker sig flera tusen år tillbaka. Tänk vad som skulle kunna hända när människan/kvinnan var "samlare"......Lade man i från sig barnet då fanns det en massa faror som hotade......sabeltandade tigrar, ormar, risken att bli glömd kvar osv.
Spädbarnen gör helt enkelt sin stämma hörd för att inte bli bortglömda.....vissa barn har stark instinkt och vill vara nära sina föräldrar hela tiden.

Förmodligen var det de barnen som överlevde och är våra förfäder

Så småningom går det här över och barnet blir mer och mer självständigt. Min 2,5 åring får jag jaga för att överhuvudtaget få "gosa" lite.

……och du det där ” att det går så bra för alla andra” är nog inte riktigt sant. De flesta föräldrar jag känner är lätt frustrerade över att deras ungar vill vara nära hela tiden. :D

Re: Hjälp! Tacksam för råd och tips!

InläggPostat: 02 jul 2013, 12:21
av Igen
Jag skulle aldrig kunna låta mitt barn somna gråtandes som en del i sömnfostran. Jag håller med dig och tycker det är en grym metod för alla inblandade parter men mest barnet. Äldsta dottern älskade sin säng när vi bäddat med filtar och kuddar så att hon låg trångt. Yngsta dottern sover om jag har tur några timmar i stöten i sin säng men mest troligt är att hon sover 20 minuter. Det mesta går i perioder och vissa barn är i mer behov av närhet än andra. Jag hoppas verkligen att du får lite andrum snart. Kämpa på!

Re: Hjälp! Tacksam för råd och tips!

InläggPostat: 03 jul 2013, 19:24
av MissB
Hejsan.
Jag känner verkligen med dig, jag har haft och har ibland fortfarande precis likadant med min lilla tjej. Hon är nu fyra månader, blir fem månader 15 juli och hon har verkligen varit en "klängbebis".
Jag tror absolut inte du är ensam om det här, vi är många här ute som har det såhär så känn dig inte ensam. Men visst, det är så lätt att göra det, jag har gjort detsamma många gånger.
Min dotter blev bättre när hon blev fyra månader faktiskt, så din lilla tjej kanske också blir det snart då.
En sak du kan prova om du inte redan gjort det är att lägga en snuttefilt eller annat mjukt och gosigt mot huvudet och ansiktet. Jag upptäckte av en slump att dottern blev lugnare av att ha något att gosa in ansiktet i. Man får givetvis ha koll så att det inte hamnar över hela ansiktet men det räcker ju att kolla lite då och då, och så hör man ju när den hamnat tokigt över det lilla ansiktet.
I övrigt har jag inga andra tips annat än de gamla vanliga att ha ombonat i sängen och att bebisen har något mot fötterna såsom en kudde eller ett hoprullat täcke/filt, de gillar ju att känna nåt mot fötterna från tiden i magen.
Lycka till och du, det blir bättre.
:)

Re: Hjälp! Tacksam för råd och tips!

InläggPostat: 03 jul 2013, 19:59
av EmmaStina
Jag tror att barn behöver närhet. Man ska inte lyssna så mycket på andra, som mamma känner du ditt barn bäst och vet vad det behöver. Om du behöver lägga ner henne, prova att linda henne i en filt. Inte hårt men inte för löst, det ska påminna om mammas mage där det var tajt med utrymme och påminner även om en famn plus att spädbarnsreflexerna lugnas. Det fungerade i alla fall för min son :)

Re: Hjälp! Tacksam för råd och tips!

InläggPostat: 05 jul 2013, 15:51
av MammatillMolly
Vill tacka för alla svaren, blir glad och hoppfull :) mvh mammatillmolly