Hej
Jag var 18 år och gick på gymnasiet när jag blev gravid. Jag var ensamstående fram tills min tjej var 10 månader gammal, då träffade jag en ny.
Man klarar mycket mer än vad man tror.
Förlossningen hade jag min mor till hjälp och hon var ett mycket bra stöd.
Var inte rädda för att ni inte kommer klara det - för det kommer ni, helt galant säkert.
Tänk inte på det dåliga, tänk på det bra - ni kommer få era små bebisar varkensom dom är med eller inte. Och det är det man kommer uppskatta mest.
Innan jag träffade min nuvarande, så tänkte jag " Hur fasen ska jag kunna skaffa barn ihop med någon och sedan leva tillsammans med honom ? "
Men jag tror också att era kommer att ångra er väldigt mycket sedan, men även om ni inte blir tillsammans igen så kommer ni säkert kunna dela med er saker till varandra om bebisen och skapa en god relation på det sättet.