hur upplevde du utredningen?

Träffa andra som har svårt att bli med barn här.

hur upplevde du utredningen?

Inläggav Karlblom » 01 dec 2016, 02:49

Hejsan! Snabb info.. Tjej på 26 år, 2,5 år i försökandet.. inga barn sen innan och inget graviditet.. är från göteborgstrakten :)

Jag ville höra med er om era upplevelser av utredningen? Ni som gått igenom en sådan.
Jag själv är så fruktansvärt både besviken och arg på det sättet vi blivit "omhändertagna"...

Fruktansvärt virrig läkare.. och någon uppföljning är det inte på tal om.. ?!
Pergotime receptet glömde han skicka så fick ringa och fråga om det inte var så att jag skulle äta dem efter spolningen??


Sökte hjälp i maj iår och fick svar att sambons simmare mådde bra, något nedsatt men inget som skulle påverka.
Jag hade en förhöjd prolaktin nivå vilket är gjort uppföljning på och det är nu normalt igen. Dock inget möte med läkaren bara blodprov av mottagningens uskor och sedan fått hem ett brev på posten med svar..

Börjat äta pergotime, 2 omgångar med en halv tablett. nästa omgång (efter en månads uppehåll) ska vi köra med en hel tablett.
Detta tipsade läkaren som jag gjorde min spolning hos så inga derektiv från min läkare...

Ingen uppföljning alls från läkaren om hur det går med ägglossningen eller vad nästa steg är.. Vad händer sedan? Om ägglossnings stimulerande inte fungerar...
Har även ringt mottagningen och bett läkaren ringa upp mig 3!!! gånger nu och han har inte ringt någon av gångerna... Första gången innan jag skulle starta med pergotime. ( I AUGUSTI) då den andra läkaren hade andra råd och jag ville höra igen vad han tyckte.. och sedan 2 gånger "nu" i oktober/början av november....


Hade era läkare någon form av uppföljnings-samtal?
Någon som gick vidare efter försök med pergotime, vad händer sen?


Stor kram till er alla där ute som kämpat eller kämpar.
Bild
Karlblom
Stammis
 
Inlägg: 160
Blev medlem: 04 feb 2014, 21:16

Re: hur upplevde du utredningen?

Inläggav Fialotta81 » 01 dec 2016, 16:29

Hej Karlblom!

Vad tråkigt att du känner dig så missnöjd med eran fertilitetsklinik. Måste bara fråga vart ni går, eftersom du också, precis som jag, bor i GBG-området. Själv går jag (och sambon) på Sahlgrenska och jag kan säga att jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Tyvärr kan man inte räkna med något vidare omhändertagande, åtminstone inte inom den offentliga vården. Det är så tydligt att det varken finns tillräckligt med tid eller resurser. Patienterna är allt för många, samtidigt som läkarna är allt för få. Man kör nån sorts "löpande band" princip. Vid varje besök blir det liksom bara in och ut och man får vara glad om man får träffa en läkare i ens 10 minuter. Någon telefontid med läkare kan man glömma, det sköter barnmorskorna. Hela verksamheten känns väldigt hafsig och slarvig och läkarna är märkbart stressade. Något långsiktigt tänk finns inte, utan man planerar bara för stunden och någon uppföljning av behandlingar blir det aldrig heller. Som patient måste du dessutom hela tiden vara på alerten så att inget viktigt glöms. Jag har flera gånger fått påpeka för läkare att jag behöver en ny tid och nytt recept och nästan varje gång tvingas jag påminna om att jag bara har en äggstock. Är det en gammal läkare så har hen troligtvis glömt bort och är det en ny så har denne inte hunnit läsa min journal.

Jag kan tycka att det är extra illa att vi inom denna känsliga patientgrupp bemöts såhär. Att vara ofrivilligt barnlös är fruktansvärt och inte blir det bättre av att vi under dessa usla förutsättningar tvingas vi kämpa på för att försöka uppnå vår dröm, att bli föräldrar.

Sambon och jag befinner oss nu mitt i IVF-cirkusen med ett färskt och två frysförsök bakom oss. Tyvärr har det inte resulterat i något barn, utan slutat med ett misslyckande och två tidiga missfall. Det senaste skedde nu i början på oktober och det blev dessutom väldigt utdraget. Det tog nog en månad innan graviditets-testen blev negativa igen och där egentligen först nu som jag är i princip blödnings-fri (kan fortfarande komma lite brunt ibland). Jag har hela tiden bett om en koll för att se att allt är ok, men blivit totalt nonchalerad. Det är tydligen vanligt att det kan bli såhär efter missfall och det är bara att låta naturen ha sin gång, hur lång tid det än tar... Nu har jag iaf äntligen fått tid för ett nytt ultraljud, nästa vecka. Tanken är ju att vi ska påbörja nästa försök i januari, så vi får väl hoppas att allt ser bra ut.

Som du ser är du i vart fall inte ensam. Vi är fler som kämpar och som kan stötta varandra. Kram på dig!
Fialotta81
Alltid online
 
Inlägg: 427
Blev medlem: 03 okt 2014, 12:33
Ort: Göteborg


Återgå till Svårt att bli med barn
Annons: