I början hetsade jag med sömnen men inte längre

[Stina]

Det här med sömn... Suck! Det känns för vår del att det inte är någon idé med olika metoder, särskilt inte nu när de är så stora, 2½ och 4 år 4 månader. Samt så tror jag att är Tuva blir ett år äldre så sover nog hon också en hel natt oftare än vaknar.

I natt har jag gått upp flera gånger och då varvat mellan Ellas och Tuvas säng, som tur är så sover de i samma rum i en dubbelsäng så jag behöver inte gå så långt. MEN det är ändå den här stressen varje natt fortfarande med minst ett uppvak och då har det varit så sen Ella föddes... Det blir en del rubbade nätter.

Vore intressant och se hur det är för er andra med stora som små barn, delta gärna i min omröstning. Passar inte alternativen dig att svara på så berätta gärna!

[knutsiri1]

Min son fyller två år nu på söndag, jag får alltid gå upp minst en gång varje natt. Ibland räcker det att ge honom nappen men ungefär varannan natt går jag el min man upp o gör välling Vet att det är "fel" att göra så men det känns så svårt att bryta. Vi orkar helt enkelt inte ta fighten fullt ut. Men varje natt som han sover utan att äta och dessutom sover i sin egen säng känns som en seger.

[sprallos]

Victor har sovit jättebra hela sitt liv...när han var 6v flyttade jag över honom till spjälsäng (i vårt rum) och sen fick han eget rum när han var 1½ år. Visst, han sover inte utan att vakna, men han vaknnar vanligtvis bara en gång.
I dagsläget kommer han över till vår säng varje natt i stort sett och har gjort det i c:a 6 mån eller nåt. Det började i samband med en elak förkylning och jobbigt med luftvägarna. Sen hamnade han nog i en utvecklingsfas eller nåt för han blev lite mer otrygg i sin egen säng. Jag är noga med att han ska somna egen säng, sen får han komma över om han vill.
Vi vuxna sover varannan natt i dubbelsängen med Vicke eller i gästrummet. Vi insåg efter några veckor att ingen sov speciellt bra när vi låg alla 3 i samma säng, vi rör oss en massa allihop... Det funka fint för oss, nu har han dessutom börjat klara hela nätter i egen säng lite då och då....tack för det! Det ska dock bli spännande att se hur vi löser det när bebben kommer...

[Tossy]

Ida vaknar till nån gång på natten, oftast precis när vi lagt oss, som om hon märker att det blir tyst. Hon vaknar dock inte helt och det räcker med att ge henne nappen så sover hon igen. Ibland hittar hon den själv och lägger sig igen, men nån av oss brukar gå upp och kolla till henne. För tillfället sambon eftersom det tar mig en evighet att krångla mig ur sängen. När bebisen kommer så blir det nog fortsatt så att han får ta Ida och jag tar den lilla. Under persioder så sover hon hela nätterna och det är väldigt sällan hon vaknar och är ledsen och inte kan somna om direkt.

[Stina]

Min son fyller två år nu på söndag, jag får alltid gå upp minst en gång varje natt. Ibland räcker det att ge honom nappen men ungefär varannan natt går jag el min man upp o gör välling Vet att det är "fel" att göra så men det känns så svårt att bryta. Vi orkar helt enkelt inte ta fighten fullt ut. Men varje natt som han sover utan att äta och dessutom sover i sin egen säng känns som en seger.

Åh vad jag förstår dig! Kände precis likadant med vällingen. Men en dag sa vi bara "den är slut, det finns ingen välling" och det köpte Tuva!
Nu är hon sugen på mjölk varje kväll och från att hon fått mer än halvfulla flaskor får hon nu mindre en en halv flaska.

Jag vet några grannar som ger sin son två flaskor välling på kvällen, det blev deras lösning uppvakningen. Detta kring två års ålder. Nu sover han hela natten mätt och belåten, kanske kan det vara något att prova?

[Stina]

Sprallos: Om jag har missat att gratta dig till tvåan så gör jag det nu, GRATTIS!

Visst är det skönt att inte stressa med barnens sovrutiner? Jag har accepterat att läget är som det är med nätterna även om man kunde önska mer sömn.

Det kommer säkert en dag då allt känns så bra som det kan bli... Eller?!

Tossy: Inte långt kvar för dig nu! Hur mår du?
Har ni pratat om nätterna när bebisen kommer?

[Nosen]

Ja, för oss är det så att vår dotter ibland kommer intassande till oss, men att vi inte brukar märka det förrän framåt morgonkvisten. Tycker det är en fantastiskt bra lösning att både jag och min mans säng och dotterns bara är en bäddmadrass på golvet. Då kan han själv krypa upp till sin pappa (som märkvärdligt nog inte störs nämvärt av hennes sparkande tvååringsben) utan att vi behöver vakna.

Angående läggning: vi brukade lägga oss bredvid henne tills hon samnade (hon sover i en "vuxensäng"=en bäddmadrass på golvet). Men en dag tröttnade jag bara! Det var för tre månader sedan, när hon fyllde två ungefär. Gick ut ur rummet. Hon låg och gnällde några minuter, sen sov hon!

Nu är det hon som läxar upp oss: när jag nån gång sa att hon kunde få sova i mammas och pappas säng (mannen var på möte och skulle inte komma hem förrän 10-11-snåret), så låg hon (visserligen nöjd) i en halvtimme och sjöng för sig själv, men sen kom hon ut. "Jag sova min säng", "Mamma pappa sova sin säng". Jag som hade tyckt det skulle vara mysigt att som vanligt få somna bredvid nån...

Men där fick man vad man tålde! Och bevis för att barn faktiskt gillar det där med konsekvens och rutiner...

[Stina]

Haha! Va roligt!

Jag har försökt att gå ut men då går båda tjejerna upp... Jag tycker det är så otroligt jobbigt att ligga bredvid dem för de somnar inte förrän jag själv verkligen slappnar. Och då när jag slappnar av blir det alldeles för mycket avslappning och jag somnar... Kan det vara någon som känner igen sig i det?!

[nathalie_eliasson]

hejsan.

Min son 2,5 år sover alltid hela nätterna.

MEN, vi har problem med läggningen.
Iaf nu på sommar tiden.
På hösten somnar han vid kl 20.

Nu somnar han kl 21.00 och de tycker jag är sent, vi börjar läggning kl 20. Han sover inte middag, på dagis sover han max en kvart.

Får ligga brevid honom och lyssna på en speldosa.

Vill få bättre rutin på de hela.Menvet inte hur jag ska gå till väga.

Hur mkt är normalt för en 2,5 åring att sova per dygn?