minbebis.com

Jag är gift sedan 4 år och haft en stark längtan efter barn sedan jag själv bara var barnet. Efter 6 missfall och 3 hormonbehandlingar med 2 IVF-försök lyckades jag tillsist bli mamma till min dotter den 29/12-11.
Efter så lång väntan och så mycket smärta, är det något alldeles extra att HON äntligen är här.
Jag har fått jättefint stöd i trådarna "alla som håller på med IVF" och "gravida låntidsförsökare" och känner jag att det vore tråkigt att mista den nu.
Det är många frågor som väcks när man just blivit mamma och att få dela upp -och nergångar med er som också haft en lång väg till att bli föräldrer, vore fantastiskt.
Hoppas att du vill vara med och dela gemenskapen...

Hejsan.
Jag har inte varit med er och följt er i tråden gravida långtidsförsökare annat än att jag på sistone tittat in där lite då och då och sett en efter en av er goa tjejer bli föräldrar. Väntar spänt på att min kompis Femman ska bli mamma snart och få sälla sig till oss nyblivna föräldrar.
Jag skulle gärna vilja vara med er här, det finns som sagt många frågor som dyker upp och det är jätteskönt att dela det här underbara nya med likasinnade.

Vem är jag? Jag är en lycklig mamma till vårt lilla underverk Victor som föddes 7/8-11. Vi har försökt i många år och efter ett IVF och två ICSI så lyckades vi och vår älskade son kom till oss i somras. Vilken lycka!

Ser fram emot att få vara med i den här härliga gruppen.

Hejsan jag är gärna med i denna tråd oxå.. jag har ju redan alfons.. så passar ju redan =0)

Jag har ett förhållande sen 5,5 år tillbaka och när vi började försöka med alfons så tog det mer än två år.. då hann vi med ett mf oxå. Denna gång så körde vi oskyddat sen alfons föddes o lyckades bli gravida snabbt enligt mig iaf.. trodde jag aldrig Så snart har jag två små guldklimpar..

Hej, hänger gärna på här med. Är 33 år o har varit tillsammans med min make i 9 år, gift i drygt 1 år. Började försöka få barn i maj - 08. Efter utredningar o ett missfall blev vi tre år senare föräldrar till en liten kille.

Hej, jag hänger såklart på! Jag och min sambo har varit tillsammans i 11,5 år. Jag är 34 år och han blir 36 i sommar. De första 8-9 åren pratade vi inte ens om att skaffa barn. När vi väl bestämde att vi ville bli föräldrar tog det liiiiite längre tid än vi hade kunnat tänka oss. Jag slutade med minipiller i maj 2009, först körde vi bara på planlöst, men inget hände. I dec blev jag medlem i minbebis, började tema, äl testa osv. I maj 2010 påbörjades utredning. I juni hamnade vi i Ivf kö, i aug konstaterades nedsatt sortiment, vi tog kontakt med androlog på sofiahemmet och genomförde i nov 2010 en insemination. Sen åkte vi till Rom i dec 2010 och det måste ha varit något i vattnet (vinet) för då helt plötsligt blev vi spontangravida. I februari 2011 fick jag kallelse till Ivf, men fick glatt ringa och avvika. I augusti föddes vår underbara dotter Elvira. Just nu ligger denna lilla varelse och äter från mitt vänstra bröst och ändå känns det overkligt. I morgon blir hon 5 månader <3

Hehe nedsatt spermieförmåga blev nedsatt sortiment... J-a telefon!

MissB: Vad roligt att du hittat hit! Man behöver ju inte ha hängt i de andra trådarna för att få vara med här Skönt om vi som kämpat länge, kan finna stöd hos varandra.
Grattis till din lilla Victor.

Pyret: Vad roligt att du hittat hir också. Jag hoppades på det.

AnKA78: Dig har jag sett till lite innan. Vad kul att du är här också!

Soma: Vad kul att få veta lite mer om dig. Har ju träffat på dig också en del, men visste inte att ni lyckats bli spontangravida i Rom! vad kul!

VÄLKOMNA! vad roligt!!

Tänkte dela med mig av ett problem *hehe*

Trots att Mary-Ester nu väger 2840gram är hon en glupsk liten tjej. Och jag har bra med mat. Lite för bra...

Kanske ett angenämt problem enligt vissa, men här är det faktiskt ganska problematiskt. Hon sätter i halsen jämt och ganska illa ibland. En gång så illa att hon blev blå i ansiktet. Fick panik, men hon lyckades hosta upåp det igen. Det rinner konstant från brösten och jag byter amningskupor/inlägg ofta. Och när jag ammar från det ena bröstet, sympatiläcker det från det andra. Om jag sitter naken på toa och ska in i duschen rinner det ner för magen och ner i toaletten. Det fullkomligt flödar mjölk här hemma.
Försöker hitta olika strategier för att det ska lugna ner sig. Jag tar tex ut bröstet och stoppar henne när det rinner till för mycket, så att hon inte ska sätta i halsen. Men om det inte blivit bättre till nästa vecka, ska jag prata med BM på BVC. Har försökt handpumpa ut lite innan hon ska äta, (främst för att hon ska få mer av den feta mjölken och inte bara den första) men det är svårt och då kommer det ingenting!!
Någon som vet hur man kan göra?

Osofin: hehe visst är det coolt! Måste någon gång ha en tröja på henne där det står "made in rome". Ang ditt problem så tror jag inte att du ska pumpa alls, varken med hand eller pump. Din kropp håller på att ställa in sig efter din dotters behov, men det tar ett par veckor. Om du pumpar och mixtrar tar det bara längre tid. Jag tror att det är bra om du låter henne suga igång och sen tar bort henne och låter det rinna ur lite så kommer det att ge med sig. Att hon får i sig så mycket att hon får stopp och blir blå är såklart inte bra, och det kan du kanske ringa amningshjälpen och fråga om du kan hindra genom att amma i någon ställning som hjälper barnet osv.

När jag hade som mest mjölk var det dubbla inlägg och handduk runt om som gällde och jag var dyblöt hela tiden, men det lägger sig som tur är!
Man känner sig inte superfräsch när det sprutar mjölk ur båda brösten så fort man tar av sig bh:n

Tack osofin för det trevliga mottangandet.
Jag höll till jättemycket här på minbebis när vi höll på och kämpade i bebisverkstan. Då det inte ville sig riktigt för oss tappade jag både lust och ork att hålla på med bim-listor och se andra plussa till höger och vänster och tog ett uppehåll, men har kikat in då och då och nu på sistone som sagt i er mysiga långtids-tråd. Ett härligt gäng.

Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med råd om amningen för jag lyckades aldrig komma igång med den själv utan fick efter två månaders kämpande med pumpning och allt ge upp och gå över till enbart ersättning (vilket funkar hur bra som helst så klagar inte). Tror dock att soma har rätt, att du inte ska pumpa än utan låta det vara då din kropp håller på och ställer in sig på din dotters aptit och behov. Låt det gå ett tag till så ska det nog lösa sig. Oroligt dock med det där att hon blir blå förstår jag, men det kanske de kan hjälpa dig med hos bm eller amningshjälpen på sjukhuset?
Grattis till lilla underverket!

Ja, visst är det en trevlig tråd - gravida långtidsförsökare. Det blir en annan stämning när alla känpt och längtat så.
Jg tyckte oxå att det var tufft med alla BIM trådar där alla andra plussade medan jag bara fick missfall... Så dessa människor har betytt otroligt mycket för mig!!!

Tack för era tips. Ja, ni har nog rätt. Kändes inte klokt att pumpa ur så jag försökte knappast. ska ge det lite tid. Provade just att amma henne i "grodställning"...sittandes liksom. Och det gick lite bättre.

Undrar om hon hinner få i sig den feta eftermjölken. För eftersom det rinner så mycket, är hon nöjd ibland efter bara 10-12 minuter...