Annons:

Mädchens ankomst.

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

Mädchens ankomst.

Inläggav Ailenroc » 25 jan 2010, 12:57

Förlossningsberättelse som är skriven av min älskade sambo

02:20 vaknar jag av att min sambo är inne i badrummet och med hög röst säger att vattnet har gått. Sömndrucket vacklar jag upp ur sängen, tittar på henne och säger på skämt: ”Måste hon komma nu, jag är ju så trött?”
Min sambo säger att det är lite konstigt, för hon har inga värkar. Jag undrar hur hon vill göra, och hon säger att hon bara ska ringa till förlossningen och fråga en barnmorska där vad de tycker. Barnmorskan hon pratar med säger att eftersom sambon inte har några värkar så behöver vi inte stressa, men vi får en tid kvart i nio på morgonen, bara för att kolla att allt ser bra ut inne i livmodern. Min sambo säger då att jag kan gå och lägga mig igen, hon sover på soffan för det är mycket bekvämare för magen.
Klockan 6.00 blir jag väckt igen, då säger hon att vi måste börja packa ihop oss och åka in, för nu har hon ordentligt med värkar. På ett sätt så är det hela otroligt odramatiskt, långt ifrån den hollywoodbild man kan ha av hur vattnet går och värkarna startar. Vi dricker kaffe, jag försöker trycka i mig två mackor, vi packar väskan, matar katter och sambon ringer förlossningen för att säga att vi är på väg. Vi ringer våra föräldrar och säger att vi åker in till sjukhuset och att vi kommer att höra av oss under dagen. Vi båda har i åtanke att vi kanske får åka hem igen inom några timmar.
7.10 anländer vi till förlossningen och får ett rum. Barnmorskan kopplar på CTG och säger att vi får sitta så en stund. Värkarna kommer med jämna mellanrum och barnmorskan kommer in och säger att hon ska hämta lite söt saft till oss, nu när vi ska föda barn. Både jag och sambon hajar till, är det dags? På riktigt? Eller var det bara en liten kommentar som vi tolkade in för mycket i?
8.00 sitter vi bara och lyssnar på barnets hjärtljud, funderar, allting är hyfsat lugnt. Det hela känns fortfarande rätt overkligt och vi vet fortfarande inte om vi ska stanna eller åka hem.
Strax före halv nio kopplas CTG:n ifrån och min sambo känner att hon måste röra sig lite. Hon börjar gå runt i en liten cirkel och pausar med jämna mellanrum för att hänga över extrasängen, svaja med höfterna och andas genom värkarna. Jag gör mitt bästa, håller mig ur vägen när hon marscherar, men är framme och stryker henne över korsryggen när värkarna kommer. Tiden har gått fort, jag måste ut och fylla på parkeringsautomaten. Jag tar en cigarett under tiden och allting känns fortfarande helt obegripligt och osäkert. Ska vi åka hem? Ska vi stanna?
Strax efter nio kommer nya skiftet med personal och den nya barnmorskan känner sig lite osäker på hur de ska fortsätta. De är ju alltid lite ovilliga att undersöka mycket efter att vattnet har gått, på grund av infektionsrisken, men i och med ökandet av värkarnas frekvens och styrka så var en undersökning ändå något som kanske borde göras. Barnmorskan sa att vi skulle sättas i CTG igen och så skulle hon diskutera med sina kollegor hur de skulle fortsätta. Min sambo hade lite för långa mellanrum mellan värkarna för att något skulle vara säkert i det här läget. Men efter tio minuter kände sambon att hon inte längre kunde sitta kvar i sängen och vara kopplad, för att det gjorde för ont. Vi ringde på personalen och 9.30 kommer barnmorskan in igen och säger att vi nu är inskrivna och inte åker härifrån förrän vi har blivit föräldrar. Vad fan ska man säga? Jag och sambon tittar på varandra och ler, det har börjat på riktigt nu. Det känns fortfarande overkligt. Barnmorskan säger att eftersom värkarna nu är tätare och lite kraftigare så är det även dags att göra en undersökning. Den visar att sambon är öppen 3 cm och livmodertappen var helt utplånad.
10.00 börjar värkarna bli ännu kraftigare och barnmorskan introducerar nu lustgasen. Men hon har inte ätit något på många timmar, värkarna gör henne illamående och lustgasen gör henne yr, så det är en rätt dålig kombination. Min sambo säger att hon vill ha EDA och barnmorskan säger att hon bara ska se till några andra och kommer tillbaka alldeles strax för att fixa det. När personalen kommer tillbaka för att sätta dropp och förbereda tar jag mig bort till sjukhusets huvudbyggnad för att ta ut pengar, köpa något att äta och få en liten promenad och möjlighet att svara på sms och sådant, eftersom att telefonen har varit avstängd inne på avdelningen. När jag är tillbaka, strax före elva så har skalpelektroder satts på barnets huvud, sambon är öppen 4 cm, värkarna är tätare och narkosläkarna är på väg.
Jag högläser lite ur en skvallerblaska för henne men blir tystad av en knäppning med fingrarna när värkarna kommer och jag måste bli knäpptyst och får inte röra henne.
11.30 är EDA satt och min sambo har blivit människa igen, nu kan hon till och med le, skratta, prata och vi löser korsord en stund tillsammans.
12.40 kommer barnmorskan tillbaka för att göra en ny undersökning och se om vi är på väg åt rått håll, och det är vi, sambon är nu öppen 6-7 cm.
När klockan har blivit tjugo minuter över ett så försöker vi vila lite, påfyllningen av EDA:n gör att värkarna inte alls är lika jobbiga och vi är båda trötta. Vi försöker blunda och sova en stund men ingen av oss får ro. En halvtimme senare kommer nästa pass med personal och den nya barnmorskan tycker att min sambo ska försöka stå lite och svaja, för att stimulera förloppet. Hon står vid ett gå-bord, jag står mitt emot och vi står och gungar i takt med Tom Waits. Jag backar lite och blir stilla när värkarna kommer och ger henne det utrymme hon behöver.
Här försvinner tidsperspektivet. Värkarna blir så kraftiga att min sambos ben skakar och hon klarar inte längre att stå. Hon säger åt mig att ringa på personalen och barnmorskan kommer. Min sambo är nu öppen 10 cm och krystvärkarna har börjat. Här försvinner all tidsuppfattning. Min sambo står till större delen av förlossningen på knä, går in i sig själv totalt, men hon lyckas hela tiden lyssna på barnmorskans instruktioner. Jag imponeras av kraften som min älskade sambo besitter, den råstyrka som hon visar. Jag står vid huvudändan, baddar hennes ansikte med en fuktig handduk och räcker henne vatten med jämna mellanrum. I början vill hon inte att jag rör henne, men efter ett tag så verkar hon uppskatta vår kroppskontakt. Jag vet hur hon är när hon har ont eller är upprörd, men barnmorskan ber henne titta på mig och jag ser henne djupt i ögonen och säger att jag älskar henne och att hon är jätteduktig. Hon säger att hon älskar mig tillbaka. En av sköterskorna lutar sig mot mig och säger att man kan se huvudet, och att bebisen har lika mörkt hår som jag och sambon har. Sambon säger högt ”men mitt är ju fusk, jag är blond egentligen”. Jag tittar själv, och visst är ett svarthårig litet huvud man kan se. Lilltjejen är på väg, men hon glider tillbaka med jämna mellanrum och mot slutet så säger min sambo att hon inte orkar mer. Jag lägger pannan mot hennes panna och säger att hon visst orkar, vi ska få se vårt barn och att hon har varit jätteduktig, det är snart över. Barnmorskan håller med mig och säger att min sambo är jätteduktig och att det snart är över. ”Det säger ni ju hela tiden, jag tror inte på er” säger hon, men med glimten i ögat.
15:12 är hon ute, vår lilla prinsessa. Sambon kan inte sluta le, mina tårar bara rinner och jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.
Jag är så otroligt stolt över min sambo, hon kämpade sig igenom förlossningen otroligt bra. Ingen gråt, inga skrik, inga svordomar, inga påhopp på mig för att jag försatt henne i den här situationen. Hon var så duktig, jag älskar henne så mycket och jag är så otroligt tacksam för att hon har gett mig det vackraste jag någonsin sett.
Tjejen vägde 2810 gram och var 48 cm lång, fullt frisk och det bästa jag någonsin åstadkommit.
Bild
Ailenroc
Alltid online
 
Inlägg: 879
Blev medlem: 18 maj 2009, 09:19
Ort: 140
BF: 100128
Status: Nybliven mamma

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav Gerda » 25 jan 2010, 13:11

Buhu inte ett öga torrt här. Tycker till och med att knut verkar snyfta lite där inne i bärsjalen :)
[BildBild
Gerda
Alltid online
 
Inlägg: 260
Blev medlem: 12 jun 2009, 23:20

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav majan » 25 jan 2010, 13:34

Åh vad fint :)
Bild

BildBild

Bild
Användarvisningsbild
majan
Alltid online
 
Inlägg: 853
Blev medlem: 11 sep 2007, 15:36
Ort: 265
BF: 111018

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav EW » 25 jan 2010, 13:45

Grattis! :D
BildBild

Bild
Användarvisningsbild
EW
Alltid online
 
Inlägg: 1041
Blev medlem: 14 aug 2007, 11:04
Ort: 30

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav Solglimt » 25 jan 2010, 14:10

:cry: :cry: :D :D Ailenroc, du är välrdens bästa- alla vi mammor som föder barn på ett eller annat sätt är fantastiska!
I augusti 2008 föddes sömntutan Ettan. Nu väntar vi på Tvåan, vem är det där inne?
Bild
Solglimt
Alltid online
 
Inlägg: 563
Blev medlem: 30 mar 2009, 09:12

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav Line » 25 jan 2010, 14:58

Åh gud så jag grät när jag läste detta :cry: , otroligt fint skrivet, ni måste vara världens lyckligaste familj just nu!! Jag ska genast ge detta åt min man att läsa då han kommer hem. Stort GRATTIS igen en gång!! :D
Bild
Bild
Användarvisningsbild
Line
Alltid online
 
Inlägg: 234
Blev medlem: 09 maj 2009, 19:06
Ort: 295
Status: Lycklig mamma

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav Ailenroc » 25 jan 2010, 16:16

Tack alla
Ja, vi är världens lyckligaste lilla familj :)
Bild
Ailenroc
Alltid online
 
Inlägg: 879
Blev medlem: 18 maj 2009, 09:19
Ort: 140
BF: 100128
Status: Nybliven mamma

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav Ailenroc » 25 jan 2010, 21:01

Här kommer en bild på underverket också :)
Bilagor
mädch.JPG
Mädchen
(26.62 KiB) Nerladdad 2167 gånger
Bild
Ailenroc
Alltid online
 
Inlägg: 879
Blev medlem: 18 maj 2009, 09:19
Ort: 140
BF: 100128
Status: Nybliven mamma

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav Danem » 25 jan 2010, 21:24

Jag blev alldeles rörd när jag läste, jag älskar sånt här!
Det är som en drog :)

STORT GRATTIS till er!
En riktig goding som bodde i din mage :D
Mamma till två fantastiska barn

Bild Bild
Användarvisningsbild
Danem
Alltid online
 
Inlägg: 3760
Blev medlem: 08 jun 2008, 12:39
Ort: 86
BF: 090413
Status: Stolt mamma till två snyggingar! :)

Re: Mädchens ankomst.

Inläggav fru Wahlström » 25 jan 2010, 21:46

Inte ett öga torrt! Stor Grattis till tösen, en riktig liten sötnos! :)
BildBild

Bild
Användarvisningsbild
fru Wahlström
Alltid online
 
Inlägg: 409
Blev medlem: 27 aug 2008, 10:59
Ort: 57

Nästa

Återgå till Min förlossning
Annons: