Hej, jag är också ett maskrosbarn men min senaste psykolog har även beskrivit mig som en orkidé istället för maskros.

Grejen med min uppväxt är att det inte har förekommit mycket droger eller fysisk misshandel (även om det har hänt) men psykiskt misshandel har det varit gott om.
Trots mycket terapi av olika slag och känslan av att jag har kommit igenom den tuffa delen av mitt liv så bubblar mycket av det upp igen när jag är gravid. Det blir en annan sak då... det är ju så självklart med funderingar kring föräldraskap, världen, uppväxten när man själv har ett litet knyte som växer inom sig.
Lyckligtvis är jag trygg med mannen jag lever med och han förstår mig när jag är i en dal istället för en topp i min känslomässiga berg-och dalbana. Han har en underbar familj och en bakgrund som är så olika mig -ändå förstår han mig och får mig att känna mig trygg och älskad för den jag verkligen är.