Min förlossning - mycket bättre än jag kunnat föreställa mig

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

Min förlossning - mycket bättre än jag kunnat föreställa mig

Inläggav Hanna Gitta » 10 feb 2011, 23:18

På dagen 39+0 kändes det väldigt lugnt. Var till stan och shoppade!

På eftermiddagen, precis när mamma ringt och frågat om hon kan gå av sin "jour" eftersom Fredrik snart var hemma från Sundsvall och jag säger att det går bra - ja då bestämde sig delar av slemproppen för att gå sin väg...Började få lite värk i ljumskarna, som kom och gick under kvällen.

Fredrik kom hem och vi går en promenad med mina svärföräldrars ena hund, som jag har tagit på mig att passa i helgen "för jag ska ju ändå inte föda barn i helgen haha". Det drar och sliter och krampar i ljumskarna och nedre delen av magen.

Lägger oss vid elva, jag tar två Alvedon för att det kan vara bra att få sova om det blir något mer.

Elis (bebisen) lever rövare där inne, och det gör ont. Jag halvslumrar och vaggar mig fram och tillbaka i fosterställning fram till kl 02.

Börjar klocka värkarna då, det är ca 10 minuter mellan. Går på toaletten och mera slempropp kommer ut. Kroppen verkar även laxera sig själv, för inom de närmsta timmarna är jag på toa 7 ggr.

Efter en timme är värkarna ca 5 minuter mellan och ca 45-60 sek långa. Går lätt att andas sig igenom, på en smärtskala mellan 1-10 kanske bara 3 eller 4.

När jag kliver upp lugnar det sig, så jag går ner och tänder upp kl 05, så jag kan duscha varmt när det är dax. Mera rosa aktiga flytningar kommer när jag kissar.

Halv nio ringer jag förlossningen bara för att höra hur man ska göra under dagen, och även fast jag tycker det är väldigt lugn så vill hon att jag ska komma in för en koll, även om vi kanske måste åka tillbaka (har 7 mil till sjukhuset).

Fredrik kliver upp, vi äter frukost och jag duschar och vi åker in till elva. Förvärkarna är oregelbundna och jag är knappt öppen nånting. Tydligen ligger han väldigt långt bak och det är svårt att undersöka mig, och det är en kant som huvudet inte kommer förbi. Barnmorskan Maj tar i kanten och drar och smärtan är obeskrivlig, det krampar och det går liksom inte komma undan när man ligger platt på rygg. Kräks lite av bara farten, för det gör så ont, och tårarna sprutar.

Vi skickas ut på stan i några timmar och vi är tillbaka till kl 17, då undersöker hon mig igen, samma procedur, fy fan. Nu sätter själva förlossningen igång och de riktiga värkarna tar fart. Jag andas och får akupunktur på öronen, helt ok. Ligger en timma i badet och kliver upp som ett russin.

Värkarna är rejäla, men det händer ingenting. Lustgasen fungerar dock bra som smärtlindring. Barmorskan föreslog epidural för att kroppen skulle slappna av så bebisen kunde ta sig förbi kanten som var i vägen. Plötsligt händer massa saker. Hon sätter nål och ger hormondropp för att värkarna ska fortsätta vara bra. Narkosen kommer och sätter epiduralen mitt i det värsta onda, och det är fruktansvärt att försöka ligga still då! Dessutom måste hon sticka igen eftersom första försöket inte går.
Jag suger på lustgasen och skriker på utvägen, det blev så skönt motstånd då. Så jag skrek ganska mycket, även fast det ibland inte behövdes, men det bara kändes bättre då.

Efter det tar barnmorskan även hål på hinnorna och sätter skalpelektrod på Elis huvud, vilket skulle varit hemskt utan epiduralen eftersom hans huvud fortfarande är så långt bak och upp. Tre försök senare sitter den dock på plats.
Fostervattnet är lite grönfärgat av mekonium, men Elis mår ändå finfint enligt kurvorna.

Själv är jag i himlen, ingen smärta alls. Ett lugn infinner sig och jag blir mycket mycket trött. Vill helst sova, men går runt runt för att hjälpa honom rotera ner. Jag kräks upp middagen och senare kvällsfikat. Droppet för att stärka värkarna går till en början med 12 ml/timmen men nattbarnmorskan som nu kommit höjer hela tiden och värkarna börjar kännas mer och mer neråt, den smärtan tar epiduralen inte bort (dock känns inget alls i ryggen, skönt!) Snart gör det jävligt ont fram i magen och trycker på bak mot ändan, jag andas lustgas och skriker i masken (jag har ont i halsen dagen efter!). Droppet är nu uppe i 110ml/timmen och det blir inte mycket vila mellan värkarna.

Jag säger att det känns som att det är dax att krysta snart och barnmorksan ska undersöka mig. Återigen händer allt snabbt, jag ligger på vänster sida och hon säger åt mig att dra ett djupt andetag, sätta ner hakan och krysta som fan, vilket är svårt för jag vill bara skrika rakt ut istället. Fredrik sitter vid mitt huvud och håller mig i handen och viskar i mitt öra. Jag kryper nästan ur sängen och in i hans famn istället.

Jag som sett fram emot krystvärkarna och trott/har hört att de ska göra mindre ont tycker detta är värre. Det är fruktansvärt, och barnmorskan drar återigen i en kant som är i vägen och vid varje krystning känner jag huvudet längre och längre ut. Tillslut är det halvvägs ute och jag får inte krysta mer, skriker att jag klarar det faan inte, nu dör jag. Under krystningarna får man varken epidural eller lustgas, utan bara syrgas och jag suger på masken mellan krystningarna det hjälper också på nått vis. Barnmorskan håller två fingrar runt klitoris och trycker som fan för att få undan den spända huden och ett annat finger som en krok där hon drar mot rumpan, det är det värsta på hela förlossningen men jag vet att när det känns som att man ska dö - då är det snart över!

17 minuter och en sista krystning och han halkar ut, röd och skrikandes! En Elis! Äntligen! Och han mår bara fint, får komma upp på min mage och tårarna sprutar på både mig och Fredrik. Två minuter senare krystar jag ut moderkakan och barnmorskan klämmer på magen (aj) kollar inne i tuppa om det behöver sys (ajajajaja) Lägger bedövning (ajaj) och syr två stygn utanpå. Fredrik klipper navelsträngen.

Han hugger bröstet direkt och suger på båda sidor.

Jag vet nu att kärlek väger 2840 gram, är 50 cm lång och har 33cm i huvudomfång. Huvudet är alldeles toppigt efter att han har stått och stampat ett tag, men det försvann snabbt.

Vi är båda så nöjda med förlossningen, finns inget vi skulle önskat varit annorlunda. Bra barnmorskor som gjorde oss delaktiga och gav oss bra råd och guidade oss till rätt beslut genom hela förlossningen.

//Hannah
Hanna Gitta
Stammis
 
Inlägg: 78
Blev medlem: 26 jul 2010, 14:14
Ort: 45
Bor: Jämtland
Status: Glad mamma till Elis

Re: Min förlossning - mycket bättre än jag kunnat föreställa mig

Inläggav grynet_å_jag » 11 feb 2011, 09:01

Grattis till er Elis och en bra förossning!
Bild
[/url]
Användarvisningsbild
grynet_å_jag
Alltid online
 
Inlägg: 3176
Blev medlem: 27 nov 2007, 11:23
Ort: 232
Status: Mamma till två prinsar ♥

Re: Min förlossning - mycket bättre än jag kunnat föreställa mig

Inläggav Soltrollet » 11 feb 2011, 10:28

Bra kämpat och GRATTIS! :D
Soltrollet
Alltid online
 
Inlägg: 2128
Blev medlem: 14 jul 2007, 23:22
Ort: 89
BF: 101102

Re: Min förlossning - mycket bättre än jag kunnat föreställa mig

Inläggav Strumpan » 13 feb 2011, 01:36

Grattis till lilla killen!
[url=ht[url=http://tickers.families.com]Bild[url=http://tickers.families.com]Bild[/url]
Användarvisningsbild
Strumpan
Alltid online
 
Inlägg: 1418
Blev medlem: 05 nov 2007, 21:53
Ort: 141
Status: Gift och mamma till två barn

Re: Min förlossning - mycket bättre än jag kunnat föreställa mig

Inläggav Pollypop » 13 feb 2011, 11:28

Grattis Grattis =)
Buddah



William-Alexander


Haley Nova
Bild

Leah
Bild

Xx Pollypop
Pollypop
Stammis
 
Inlägg: 194
Blev medlem: 27 okt 2010, 09:58
Ort: 161
BF: 121015
Status: Sambo och förlovad


Återgå till Min förlossning
Annons: