Sida 1 av 1

min systers förlossning (långt)

InläggPostat: 16 maj 2010, 23:10
av mysan30
hejsan, tänkte skriva ner min systers förlossning som jag var med på.
min syster hade gått 2 veckor över tiden och de hade beslutat om igångsättning. tyvärr hade det inte hänt så mycket fick vi veta när vi kom dit halv åtta på morgonen. läkaren beslutar då att en "ballong kateter" ska sättas in som får henne att vidgas till 3-4 cm, och sen ta hål på hinnorna för vattenavgång. vi får även beskedet att katetern bara kan vara inne i 7timmar sen tas den bort. min syster och jag var vid gott mod och tänkte att det här kommer gå fint, speciellt när värkarna startar redan efter en timma. värkarna blir värre vid 13 och vid 13.30 sätter hon sig i dushen. fortfarande har inget hänt och bm kommer och drar emellanåt i katetern. klockan går och hon kommer tillbaks till sängen och kör med varma riskuddar istället. hon tycker det funkar lika bra. så blir kl 17.30 ingen kateter har ramlat ur och det har gått 7 timmar. en ny läkare kommer ( en otroligt bra läkare som vi har under hela förlossningen). hon känner och ser lite lurig ut. "kanske kan vi ta hål på hinnorna säger hon" ser glädjen i min systers ögon, att äntligen händer nåt. men inte blev det lätt... läkaren försöker gång på gång, men lyckas inte, ser att min syster har ont men hon håller modigt igen. sen hör vi läkaren säga här var det vatten. hon lyckades få hål på hinnorna vid ca 18.30. samtidigt sätter de en skalpelektrod på bebisens huvud.
vi börjar gå lite i korridoren för att få igång värkarna. sakta börjar de bli starkare och syrran är glad över att slippa värkstimulerande. kl blir ca 19 och värkarna har tiitagit rejält, hon har 5-6 värkar på tio minuter. nu börjar det bli jobbigt även för mig, min syster har så ont och inget kan jag göra :( hon vill inte ha beröring, och jag märker att hon är inte "med" längre, trots lustgasen. plötsligt börjar hon kräkas häftigt och jag hjälper henne. när hon är klar så går jag ut för att värma rispåsen igen, träffar då bm och säger att syrran orkar inte längre. hon säger att hon sett kurvan och förstår, ringer då narkos för eda.
narkosläkaren kommer ner och är jättetrevlig, han har med en student. min syster får sitta upp med kutande rygg, vilket hon inte uppskattar. så jag och bm står på varsin sida om henne och stöder henne. sen genom ett misstag tittar jag ner på vad narkosläkaren gör , inte bra alls. känner hur det börjar snurra i huvudet och blir yr. som tur är ser prakrikanten det och hjälper mig att sitta ner, ger mig saft ochså. snacka om pinsamt. min syster klarar att ta bedövningen utan ett pip, och jag svimmar nästan av att bara se nålen... :oops:
strax börjar syrran bli människa igen och hon börjar prata med mig. hon känner bara tryck neråt och inte speciellt obehagligt. de sätter även dropp på henne, både värkdropp och sockerlösning. hon får inte behålla någon vätska alls, så drf blir droppet nödvändigt.
kl är ungefär 20.30 då. sen kom den långa väntan. hon öppnade sig inte speciellt snabbt. vid 22 var hon öppen 6cm. samtidigt märker både bm och jag att bebisens kurva inte är bra. de beslutar om prov på hennes huvud. först för de in ett konformat rör, sen tar de med skalpell lite blod. såg mycket obehagligt ut, min syster uppskattade inte den undersökningen. den fick de göra om 4ggr innan bebis var född...
skalpelektroden vill inte funka heller så den fick de lägga om hela tiden. enligt min syster gjorde det väldigt ont. vid 23 tilltog hennes värkar och nu började hon få riktigt ont igen, börjar ta lustgas igen.
syrran har det otroligt jobbigt och jag kände mig totalt värdelös, kunde bara se på :( hennes bm var nu inne hos henne hela tiden, jag började förstå av alla provtagningar att de gärna ville få ut bebis nu. så kom den sista provtagningen och läkaren meddelar glatt att hon är helt öppen och bebis åkt ner långt. bm säger att hon öppnat sig ca 4cm på en timma vilket förklarar hennes smärta.
min syster har haft ont hela tiden men ändå vart "tyst" nu när bm säger att hon får krysta säger hon nej :wink: hon tänker INTE krysta. bm försöker förklara att bebis behöver komma ut nu. men hon lyssnar inte, kramar bara lustgasen. läkaren tillkallas och nu blir det funderingar om sugklocka. bebis måste ut.
läkaren lyckas nå fram till syrran och hon börjar krysta. nu hjälper de till att trycka på magen, samtidigt liksom drar bm i bebisens huvud. jag ser att hon har mycket hår :D sen liksom bara drar bm ut bebis och min syster skriker till. upp på magen får hon en underbar liten tjej :D tyvärr ser vi att hon inte mår bra och de tar henne ut till barnbordet. barn läkaren hade väntat utanför sen hon började krysta. jag får följa med ut och jag ser att hennes syremängd ligger på 64% av 100%. de försöker länge få upp syremängden men lyckas inte . de bestämmer sig då för att ta upp henne till neonatalavdelningen för behandling. :(
jag går tillbaks till min syster som håller på att sys, bm säger att det bara var några stygn.
som att det inte var nog med att bebis måddde dåligt så börjar syrran bli sämre. de försöker hjälpa henne till toaletten, men fon svimmar och faller. plötsligt kommer fler in på rummet och jag vet inte riktigt vad som händer. min syster blöder och livmodern vill inte dra ihop sig. läkaren kommer och hon försöker "manuellt" dra ut stora blodkoagler från livmodern. min syster bara skriker och det var den värsta behandling jag sett :cry: som tur är slutar läkaren, säger att det inte är humant att fortsätta. hon körs drf upp till operation för narkos.
under tiden går jag upp till avd och går och hälsar på bebis. får reda på att hon väger 3600g och 54cm. hon ligger där med syrgas och ser så ynklig ut.kl är då 9 och hon föddes 3.20
väntar på min syster som får komma från uppvaket vid 14. hon är svag och får inte lämna sängen. hennes blodvärde ligger på 67 så hon får järndropp. först på fredag kväll får bebis lämna neo. hon börjar tutta direkt och allt är bra.
idag fick min syster åka hem och vet att hon tycker det är skönt, fast hon är svag och trött.
att vara med på hennes förlossning var en otrolig upplevelse, att få se ett litet barn födas. min längtan efter att bli bm är nu ännu större.
vi var egentligen överrens om att jag inte skulle se något nedanför magen, men nu blev det så att jag satt "fel" och såg allt. tycker inte att det kändes ett dugg konstigt utan bara naturligt. min syster blev inte arg heller vilket är skönt.
nu är jag äntligen en moster :D

Re: min systers förlossning (långt)

InläggPostat: 17 maj 2010, 09:30
av Strumpan
Gratis till systerdottern :D ! Vilken jobbig förlossning det blev! Din syster var nog glad att du fanns vid hennes sida, både hon och du var duktiga tycker jag.