Lessen för de du genomgår
MEN du är inte ensam trots allt, känner så igen mig i de du skriver.
Har varit med om de samma i slutet på november. Trodde aldrig ja skulle klara de, att vi skulle klara de. Trodde aldrig att de sku bli bra igen, blöda sku ja göra för evigt o kände att vi vill aldrig försöka igen.
Jag blödde i lite på en vecka, smärtan försvann och man fick lite avstånd till det hela på sätt o vis.
När de gått 5 veckor blev jag frustrerad över att inte mensen kommit tillbaka, längtan till att allt skulle vara som vanligt igen var enorm. Jag ville ha min kropp tillbaka, mensen kom i tisdags 7 veckor efter missfallet. Nu är jag taggad som tusen att försöka igen. Jag tror nog ni kommer dit också. Ge det hela tid, för tid behöver man.
Jag tror männen tar de hela på ett annat sätt än vi, de är ju inte de som har smärtan och blödningen. Svårt på sätt o vis att lägga sig in i den biten.
Har du berättat för honom hur du känner dig?
tror de är viktigt med öppenhet och att prata så blir de nog bra
