Missfall. känns som man förlorat både ett barn och sin kille

azalea · av **azalea** » 10 jan 2014, 21:47

Det känns som jag förlorat ett barn och samtidigt förlorat killen jag älskar.

Jag var så glad, allt kändes så bra. Det var så mysigt hur han tog på mig, smekte min mage. Det kändes som han såg på mig på ett helt annat sätt.

Sen rycks allt bort, det börjar blöda och missfallet konstateras. Jag har fruktansvärda smärtor i nedredelen av magen. Varje gång jag besöker toaletten blir jag påmind, det slutar ju aldrig blöda.. iom smärtan och allt blod så blir jag dels nedstämd och dels grinig för det gör så ont. Jag hade hoppats på att min kille skulle stötta mig i min smärta och sorg. Pyssla om mig. Ta på mig. Ha lite överseende. Istället möts jag av en kille som tar avstånd från mig, som tycker att jag är grinig och jag vet inte vad mer eftersom han tar avstånd och inte pratar med mig.

Jag märker att ju mer jag försöker o anstränger mig att göra allt rätt blir det bara mer fel. Allt det goda blir fel och han tar mer avstånd. Jag känner mig äcklig och misslyckad och jätte ensamen =(

Elvi · av **Elvi** » 10 jan 2014, 22:10

Lessen för de du genomgår

MEN du är inte ensam trots allt, känner så igen mig i de du skriver.
Har varit med om de samma i slutet på november. Trodde aldrig ja skulle klara de, att vi skulle klara de. Trodde aldrig att de sku bli bra igen, blöda sku ja göra för evigt o kände att vi vill aldrig försöka igen.
Jag blödde i lite på en vecka, smärtan försvann och man fick lite avstånd till det hela på sätt o vis.
När de gått 5 veckor blev jag frustrerad över att inte mensen kommit tillbaka, längtan till att allt skulle vara som vanligt igen var enorm. Jag ville ha min kropp tillbaka, mensen kom i tisdags 7 veckor efter missfallet. Nu är jag taggad som tusen att försöka igen. Jag tror nog ni kommer dit också. Ge det hela tid, för tid behöver man.

Jag tror männen tar de hela på ett annat sätt än vi, de är ju inte de som har smärtan och blödningen. Svårt på sätt o vis att lägga sig in i den biten.
Har du berättat för honom hur du känner dig?
tror de är viktigt med öppenhet och att prata så blir de nog bra

Kotten14 · av **Kotten14** » 10 jan 2014, 22:11

Jag hoppas din kille bara är i chock. Ni är två om att få missfall så risken finns att han känner sig precis lika misslyckad. Prata med honom ge honom tid om han ber om det. Åk hem till en vän, mamma eller syster och få kärlek.

Jag har också fått missfall det är skit jobbigt men beblanda dig med människor som ger dig värme och energi.

Kram