Missfall V10+0

Här får du stöd & tröst av andra som varit med om missfall.

Missfall V10+0

Inläggav Zoda » 06 feb 2014, 12:00

Hej, behöver få skriva av mig lite.
I måndags 2014-02-03 var jag och min sambo på första inskrivningen, förväntasfulla och lycliga då detta är vårt första barn. Min sambo som studerar på annan ort åker till skolan efter inskrivningen.
Känner senare på dagen lite mer smärta än vanligt och får en blödning med färskt blod.. smärtan ökar under kvällen och jag har svårt att sova under natten till tisdag. (är under natten nästan 100% att jag får ett missfall)
Ringer gyn på morgonen och får en tid samma dag.
Under VUL ser läkaren att fostret är väldigt litet för att vara i V10+0, inget hjärta slår och gulsäcken finns fortfarande kvar.
hon säger att vi bokar en ny tid om en vecka för att kroppen kanske kickar igång igen enl. henne.
Jag åkte tillbaka till Jobbet då jag kände att jag inte ville vara hemma själv. Ca kl 15:30 känner jag att min kropp börjar stöta ut "Pyret" som vi döpt vår lilla till.
Åker hem och det blöder otroligt mycket och vill inte sluta. efter samtal med en vän beger jag mig till Akuten och de bestämmer sig för att jag ska läggas in för observation och kur av Cytotec för att hjälpa kroppen. Under Onsdag morgon görs en undersökning och då ser läkaren att allt är borta.
När jag kommer hem från sjukhuset får jag ett samtal från min sambo som är på väg hem till mig, han har verkligen varit ett bra stöd.

Så konstigt hur allt bara kan vända på en dag måndag överlycklig och gravid, tis-ons deprimerad och inte längre gravid.

Vi hade turen att bli gravida på första försöket och hoppas verkligen på att det går lika fort vid nästa tillfälle.

Nu blev detta ett långt inlägg men behöver skriva av mig lite.
Zoda
Nykomling
 
Inlägg: 6
Blev medlem: 15 jan 2014, 15:44

Re: Missfall V10+0

Inläggav littlelady » 06 feb 2014, 13:20

Beklagar ditt missfall! Vet så väl vad du går igenom.

Jag har haft två missfall, ett i vecka 11+2 och ett i vecka 6+2.

Vid det första hade vi precis som ni varit på inskrivning och allt kändes så himla bra. Sen, en vecka innan vi skulle på KUB-UL fick jag en liten liten blödning och kände direkt att något var fel. Åkte till gynakuten dagen efter och där konstaterade de att fostret var för litet och att det inte hade någon hjärtaktivitet. Samma kväll kom kroppen igång och stötte ut allt, minns hur tomt det kändes, att allt plötsligt var borta.

Tre veckor efter missfallet fick jag ägglossning och till vår stora lycka fick vi två veckor senare ett plus, äntligen kunde vi lägga det som hänt bakom oss och se framåt. Tyvärr varade glädjen bara i två veckor för sedan började jag blöda och ett andra missfall var ett faktum.

Det är ingen tröst, jag vet, men missfall är verkligen så himla vanligt! Jättemånga har både ett och två utan att det är något fel, man har bara en väldig otur och det betyder inte att man inte kommer kunna lyckas senare. Naturen funkar bara så att alla embryon inte är livsdugliga och då måste kroppen stöta bort dem för de skulle ändå inte kunna bli ett friskt barn.

Ta den tid ni behöver att sörja och vara ledsna, det måste man för att kunna gå vidare! Hur tungt det än känns just nu så kommer det kännas bättre. Stor kram till dig!
littlelady
Stammis
 
Inlägg: 122
Blev medlem: 16 sep 2013, 09:55
Ort: 258

Re: Missfall V10+0

Inläggav jessica89 » 06 feb 2014, 13:57

Det är rent utsagt förjävligt.
Jag har haft två turbolenta dagar, vart inne i Borås
2 nätter i rad. Ena natten på akuten där jag låg
från 01.20-09.00 innan jag fick hjälp.
Hade blödigt på kvällen några gånger.
De visade sig att fostert dött i v 7 och men graviditeten
fortsatt, hon trodde jag var i v 10-11... Men är egentligen
räknad för att vara i v. 15 så de är en jäkla skillnad...
Fick åka hem iförrgår för att kroppen skulle sköta de själv,
men i förrgår kväll fick jag så jäkla ont i magen så
ambulansen fick komma. Så spenderade en natt till på
gynavd. Åkte hem igår... Nu ska de väl vara "över"
men vad skönt de är att ha haft två vänner som verkligen stöttat
mig. Nu känns de bra men de kommer förmodligen gå upp
och ner dag till dag... Hoppas du har någon/några du kan prata av dig
med. För min del så mår jag jätte mycket bättre av att prata om de,
inte med vem som helst men med mina vä'nner och sambo.
Ta hand om varandra, lyssna och stötta varandra.
Och lycka till i fortsättningen <3
jessica89
Nykomling
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 29 jan 2014, 17:32

Re: Missfall V10+0

Inläggav Zoda » 08 feb 2014, 11:32

Tack för era svar.

Ja, det är så mycket vanligare än vad man tror. förstod innan att det inte var ovanligt men förstår det som att det nästan är 50% risk och då är det väldigt vanligt.

Det är skönt att ha både vänner och sambo att prata med hoppas ni oxå har att prata med? känns som att familjen är viktig nu.

Littlelady. Fy vad tråkigt att du fick två missfall efter sig.. Hur har det gått för er sen?

jessica89. Ja det är en jäkla skillnad. Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så att kroppen inte stöter ut embryot direkt om de misstänker att de dött redan i vecka 7?
Bor oxå i närheten av Borås och var på sjukhuset i Borås. Du får gärna informera mig om hur det går för er sen.. Hoppas ni får ett nytt liv i magen snart igen. :)

Jag var väldigt trött i början och mådde illa när jag inte fick äta. En dag försvann det bara och jag tänkte: Gud så skönt jag mår ju jätte bra, underbat att ha en sådan graviditet. Jag hade fortfarande väldigt ont i brösten så tänkte inte att det var något konstigt. Detta var runt V6-7 och det är då jag tror att mitt Embryo dog då den bara var 3mm stort när kroppen började stöta ut i första dagen på vecka 11.

Hoppas verkligen det gått och kommer att gå bra för er båda :)

Kram
Zoda
Nykomling
 
Inlägg: 6
Blev medlem: 15 jan 2014, 15:44

Re: Missfall V10+0

Inläggav littlelady » 08 feb 2014, 14:41

Nu väntar jag på första mensen efter senaste missfallet, efter den ska vi försöka igen och hoppas på tredje gången gillt.

Vid mitt första missfall hade jag precis som du. Jag hade mått illa och varit trött men helt plötsligt försvann det och det visade sig ju sen att symtomen försvann samtidigt som graviditeten avstannade. Men det var först tre veckor senare som kroppen fattade att den skulle stöta bort det. Jag tänkte inte heller på att symtomen försvann, det ska ju försvinna någon gång och jag var glad över att må bra.

Jag har pratat en hel del med min man såklart. Har även haft mycket stöd i en kompis som själv hade tre missfall på rad så hon förstår verkligen hur det känns och vad man går igenom.
littlelady
Stammis
 
Inlägg: 122
Blev medlem: 16 sep 2013, 09:55
Ort: 258

Re: Missfall V10+0

Inläggav Zoda » 09 feb 2014, 14:29

Håller tummarna för tredje gången gillt. :)

Vi blev även gravida precis när vi träffades men kände inte varandra riktigt än och bodde då med ca 60 mil mellan oss så vi valde att göra abort och nu när vi ville ha en liten fick vi missfall. Så vi hoppas på samma sak för oss, tredje gången gillt :)
Zoda
Nykomling
 
Inlägg: 6
Blev medlem: 15 jan 2014, 15:44

Re: Missfall V10+0

Inläggav leija89 » 25 maj 2014, 15:29

Hej. Är rätt säker på att jag fick ett missfall inatt :( är i v.10 och haft de hittills en bra början på graviditeten. Inget illamående alls nästan men ömma bröstet och lite humörsvägningar.
Det började på jobbet igår med lite blödningar som va första gången för mig sen jag blev gravid. Under kvällens gång så börjar symtomen bli mer och mer lik mina menstruation smärtor . När jag kommer hem springer jag in på toa och det känns som jag kissar men i självaverket är de blod som rinner ur mig. Jag lägger mig i soffan bredvid min sambo och grinar. Söt som han är försöker han vara optimistisk och googlar på liknande fall och att de kan bli blödningar men att embryot mår bra. Sen får jag kraftigt ont och sätter mig på toa.... och då kommer de ut 3-4 geleklumpar ur mig och då bryter jag ihop ... Efter ett tag somnar jag men vaknar av att jag blött igenom bindan och de är blod runtomkring mig. Jag skyndar in på toa men på vägen in säger det "splash" och blodet ringer längst benet och ner på golvet efter mig. Väl på toa kommer det ut mer "geleklumpar" och vid det lagret är jag övertygad om att min första graviditet någonsin är över och mitt första missfall är ett faktum. 2 gånger till under natten hände detta och vi fick byta allt. Nu på morgonen och fram tills nu kommer de blod och lite levrat blod varje gång jag går på toa och mensvärken jag har försöker sakta men säkert döda mig känns det som.

Anledningen till att jag inte har ringt nån sjukvård är för att det finns inget det kan göra och på tisdag ska jag till min BM för andra gången och då kan hon fastställa mitt första missfall :(
leija89
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 25 maj 2014, 15:11


Återgå till Missfall
Annons: