av Verde » 03 okt 2018, 00:11
Hej Paronsplit,
det är verkligen inte många här inne längre, vilket är synd för det var ett väldigt bra forum när det var mer levande. Då var det många som var i samma situation och som kunde dela den med varandra. Jag förstår att du har det tufft och jag har varit i en liknande situation som du, men inte under lika lång tid. Det var jättejobbigt och svårt att hitta en väg frammät. För mig hjälpte det att gå till jobbet, och att där låtsats att allt var som vanligt och på det viset låta dagarna gå. Men i längden räcker inte det heller, då måste något mer till. Har du och din sambo en läkarkontakt? Om inte, försök få det! Då har ni någon att resonera med och bolla strategier och undersökningar med. Har det tagit så lång tid som det gjort vill man ju veta om det är något som går att göra något åt. I den akuta fas du är i nu så försök bara vara så snäll du kan mot dig själv. Ge dig allt du får en inpuls att bli glad av. Hoppas att du mår bättre snart, och att det kommer ett litet barn vad det lider. Kram