När Knut tittade ut

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

När Knut tittade ut

Inläggav Gerda » 22 feb 2010, 11:37

Här kommer våran förlossningsberättelse som handlar om mig och Olle och framförallt våran lilla Knut.

Och folk brukar varna för att deras förlossningsberättelser är långamen den här är extremt lång. Kanske för att jag valde att skriva lite om hur det var när jag gick och väntade också för det saknade jag själv att läsa om när jag gick och väntade.

2:a januari

Äntligen äntligen var det den andra januari. Den där dagen man gått och laddat upp inför i alla fall enda sedan ultraljudet i början av augusti. Fast ALLA kvinnor i min släkt gått över tiden kunde jag inte låta bli att tänka att nu kan det verkligen hända. Det gjorde det såklart inte… dagen gick.

4:e januari

Fortfarande ingen bebis, men det hade ju bara gått två dagar. Vi hade i alla fall tid hos vår bm, det sista besöket. Hon informerade oss om att ifall knodden inte tittat ut den 12:e skulle vi ringa till förlossningen för att få komma in på kontroll den 13:e. Det kändes långt fram i tiden. Jag hade gissat på den 10:e och Olle på den 5:e.
Bm lyssnade på hjärtljuden och kände på magen som vanligt. Huvudet långt ner i bäckenet. Härligt! Så var det dags för vaginal undersökning. Plasthandsken åkte på och så lite glidmedel. Ont ont ont gjorde det när hon grävde runt där inne och samtidigt tryckte med den andra handen på toppen av min mage.
Hon hade innan förvarnat oss om att det antagligen inte skulle ha hänt något då jag inte haft några förvärkar men till vår förvåning, och hennes också, konstaterade hon glatt att det såg mycket gynnsamt ut. Öppen 2-3 cm och mjuk och fin livmodertapp, bara 1 cm kvar. Lite hinnsvepning hade hon gjort också för att hjälpa det hela på traven.
Två förhoppningsfulla blivande föräldrar traskade hem över söder, helt säkra på att ikväll händer det. Det gjorde det såklart inte, och inte dagen efter det och inte dagen efter det heller.

7:e januari


Slemmig seg vit och genomskinlig flytning i trosan, ganska mycket. Och var det inte en liten liten röd prick däri? Kanske med lite inbillning. Nu kanske det ändå var på g… Mer slem kom dagarna därpå.
10:e januari
Dagen som jag gissat på, jag har förlikat mig med tanken på igångsättning. Nästa mål är att ringa till förlossningen och komma in för undersökning. Jag gråter ändå på morgonen när jag vaknar, det blir inget barn.

11:e januari

Vi går på bio och ser Avatar 3D, fast jag inte orkat gå på bio på flera månader. Det är som om jag orkar mer nu, det enda jag inte orkar är att vara gravid längre. På kvällen tar vi en promenad ringvägen bort och tillbaka hem. Jag i min jättestora röda dunjacka som mamma lånat mig, den enda jackan jag kan ha. Och broddar på fötterna. Jag känner mig som ett gigantiskt hus som stapplar fram på den isiga trottoaren. Jag börjar gråta igen över vårt uteblivna barn.
Väl hemma bestämmer jag mig drastiskt för att vi ska ha sex, den mytomspunna färdknäppen. Egentligen är jag inte så sugen men jag måste försöka. Det blir ganska mysigt ändå. Jag somnar rätt så gott den kvällen.

12:e januari

03:00

Ajaj det gör ont i magen, som mensvärk. Jag har vaknat mitt i natten. Äntligen lite ont, jag som knappt haft en sammandragning under hela graviditeten. Det onda håller i sig, ilar till där nere. Jag ligger blixt stilla för att det inte ska försvinna.

03:27

Det känns tydligt nu, en start och ett slut. Var det en värk? En på riktigt. Jag ligger om möjligt än mer blixt stilla för att känslan inte ska försvinna.

03:41

Där kom en till… 14 minuter emellan.
Jag spenderar den närmsta timmen i sängen, försöker att inte glo på klockan men visst kommer de var 14:e minut. När jag väl konstaterat att de kommer med jämna mellanrum blir jag tvungen att gå upp, gå på toaletten. I trosan ligger en liten pöl med rödgenomskinligt såsigt slem. Glädjen är total, äntligen händer det något på riktigt.
Jag blir tvungen att googla lite samtidigt som jag mäter mina värkar på värktimer.se. Ungefär var tionde minut kommer de nu. På vårdguidens hemsida står det att man ska ringa förlossningen om man får en blödning, det har ju jag.
Lite nervöst ringer jag förlossningen och förklarar läget. Hon som svarar säger att det låter helt normalt och att det antagligen är min förlossning som startat. Jag får återkomma när värkarna varar 60 sekunder och kommer var tredje minut. Tänk att den äntligen startat nu.

07:00

Olle är också vaken nu. Jag ligger mest på soffan och försöker koppla av. Provade min TENS ett tag men tyckte inte den hjälpte så vi tog bort den. Värkarna kommer och går och vi mäter på. Ibland försöker vi att inte tajma dem men det är så spännande. Så länge jag ligger stilla kommer de regelbundet men när jag reser mig blir de mer oregelbundna. De kommer i alla fall mer och mer ofta.
Dagen går och jag minns den mest som ett töcken. Värkarna blir starkare, längre och mer intensiva. De kommer mer ofta. Aldrig helt regelbundet. Jag ligger på soffan, äter lite currykyckling. Vi försöker se ett avsnitt Flight of the Concords men jag kan inte koncentrera mig.

14-tiden

Det är nog dags att prova den där TENS-apparaten igen, värkarna gör ont och jag behöver andas igenom dem. De kommer var 5:e- var 6:e minut. TENSen funkar finfint och jag har den på mig från och med nu, det avleder på något sätt tankarna att ha den där knappen att trycka på när värken kommer.

16:00

Jag kvider vid varje värk, de kommer fortfarande inte var tredje minut men var fjärde.. i alla fall nästan. När värken kommer vrider sig kroppen som av sig självt, upp på alla fyra i soffan och andas in andas ut. Värkarna varar länge nu 60-75 sekunder. Det är nog dags att ringa nu, vet inte varför men jag bara vet att nu borde vi åka in.
Olle ringer till Sös. Kan ni tänka er att föda på Södra BB? Svarar de. De har fullt på vanliga förlossningen men visst kan vi tänka oss Södra BB, Olle lämnar sitt nummer.
Tiden går, minst tusen år. Varför ringer de inte upp skriker jag uppgivet. Ring igen de har glömt oss. Men så ringer hon tills lut upp igen. Det var visst fullt på Södra BB också. Kan vi tänka oss Huddinge? Jo svarar vi, vad ska man göra?
Klockan har hunnit bli 17:00 och trots att vi bor 500 meter från Sös kastar vi oss nu iväg i en taxi mot Huddinge. Mitt i rusningstrafiken. Förlossningen Huddinge sjukhus säger Olle till taxichauffören som lite nervöst sneglar mot mig. Han rivstartar bilen. Först försöker han småprata men när min första taxi-bils-värk kommer blir han tyst, han kör konsekvent för fort och någon konstig väg för att slippa den värsta trafiken.

18:00

Väl framme på Huddinge möts vi av en trevlig uska som hänvisar oss till ett mottagningsrum. Hon kopplar upp mig mot en CTG och säger att jag ska ligga där så kommer en bm snart. Hjärtljuden ser fina ut.
Bm kommer och undersöker mig, öppen 8 cm. Ojojoj tänker jag glatt! Hittills har det hela förlupit väl, visst gör det ont men det är långt ifrån den nära döden upplevelse jag hört talas om.
Vi blir hänvisade till förlossningsrum 3 och jag vill genast ha ett gåbord. Jag blir dessutom erbjuden lustgas som jag glatt tar. Jag påpekar att jag gärna föder på pall eller på knä, bm ser lite sur ut och verkar inte alls tycka något av mina alternativ är bra. Hon påpekar att pall kan vara svårt då man kan bli svullen…. Dessutom är det inte så bra för barnmorskornas rygg. Jag känner mig lite besviken.. det hela lämnas öppet. Både jag och Olle är trots detta på mycket gott humör, det tar ett tag att få in det där med lustgasen och jag kör på med den och min TENS under värkarna. Bm ska komma tillbaka och undersöka mig om två timmar har hon sagt, hon har någon annan förlossning på g. Det är några tvillingar.
Timmarna går och hon kommer inte, det börjar göra ganska ont nu. Jag har satt mig på pilates-bollen och vid varje värk som lyfter jag av smärtan. Jag känner mig övergiven, vart är hon någonstans? Tillslut kommer en annan bm som förklarar att min riktiga bm är mitt inne i förlösandet av de där tvillingarna. Hon kollar hjärtljuden. De ser fortfarande fina ut.

20.00- någonting

Min bm kommer tillbaka och jag får raskt hoppa upp på britsen. På med ctg igen och så dags att kolla hur det går där inne. Öppen 10 cm nu med en liten kant kvar. Huvudet är fortfarande ovan Spinae Inget vatten har gått. CTG-registreringen går lite dåligt så bm vill sätta en skalp, visst säger vi och skalpen kommer på plats. Vid varje värk går barnets hjärtljud ner. Helt plötsligt slutar skalpen fungera. En uska kommer in och påpekar för vår bm att TENSen slår ut skaplelektroden. Det känns inte så betryggande att barnmorskan inte uppmärksammat detta. TENSen plockas i alla fall bort och en ny skalp kommer på plats, hjärtljuden går fortfarande ner vid varje värk men nu är klockan 21.00 och det är dags för avlösning.
In kommer en ny bm och uska. I efterhand har jag fått höra att jag är mycket käck och glad när de kommer och hälsar hjärtlig på de två nya. Den nya bm känner snabbt efter hur läget står till inne i mig och säger att hon känner den lilla kanten som är kvar, hon håller kvar sin hand och vid nästa värk puttar hon undan den. Hjärtljuden går inte ner något mer. Huvudet är fortfarande ovan spinae och jag får ligga på sidan för att hjälpa det på traven. Olle håller upp mitt ben.
Från och med nu gör allt jätteont. Jag är i helvetet och vill bara därifrån men samtidigt vet jag att det bara finns en väg ut. Slappna av säger bm till mig, jag håller emot i varje värk. När jag lyckas slappna av lite i bäckenet trycker det på i värkarna, nedåt och bakåt. Får jag inte krysta snart vet jag att jag tjatar. Vår bm är benhård, tre värkar till sedan känner jag efter, jag ser på dig att det inte är dags ännu. Jag undrar hur hon kan vara så säker men jag litar på den här människan fullt ut och gör precis som hon säger.

22:30

Så känner hon efter, det är dags att börja krysta nu. Jag ligger på rygg. Till en början förstår jag inte riktigt hur jag ska göra. Andas in och trycker på men jag vågar inte riktigt släppa efter, tar ny luft och trycker på lite till, hela värken ut. Det går bättre och bättre men jag förstår att det inte riktigt är dags ännu för uskan är inte med oss. Lustgasen är slopad nu, det är bara jag och min smärta.
Om jag tyckte det gjorde ont när huvudet skulle tränga ner i bäckenet är den smärtan ingenting mot det jag upplever nu. Jag vill verkligen inte vara med och försöker få vår bm att vika sig och säga exakt hur lång tid det är kvar. Men hon säger bara att det beror på hur bra jag arbetar.
Olle står bredvid och berättar hur det går. Nu buktar det, man ser huvudet, det ser jättebra ut. Innan hade jag inte trott att han skulle våga kolla men han har stenkoll på vad som händer. Jag krystar och krystar och krystar i vad som känns som en evighet. Uskan dyker upp och det känns som en seger, då är det i alla fall inte jättejättelångt kvar. Om jag vill föda på knä är det tydligen dags att inta den positionen nu, jag ligger kvar. Tydligen ser man mer och mer av huvudet och bm berättar hela tiden i förväg vad som ska hända, att hon kommer hålla emot lite för att jag inte ska spricka så mycket, att huvudet kommer åka ut och sedan glida tillbaka men att det småningom inte kommer glida tillbaka och att det då är dags för barnet att komma ut.

23:20

Så helt plötsligt kommer den där värken, jag andas in, krystar, tar ny luft, krystar och hinner andas in och krysta en sista gång på samma värk så säger det bara splosch och hela huvudet och kroppen kommer ut på en gång.
Det var en liten Knut som kom ut och han börjar genast skrika. Han fick direkt komma upp på mitt bröst och det enda jag minns är känslan av hans varma slemmiga lår som jag tar tag om. Världens finaste kille låg nu på mitt bröst men jag vet inte om jag fattade det i stunden utan jag var nog mest chockad.
Han hade bajsat i vattnet och han passade på att bajsa lite till när han kom ut. Han hade också svalt ganska mycket fostervatten så han var vad barnmorskan kallade gruntig och han låg och stånkade och hostade upp fostervatten så en barnläkare tillkallades.
Barnmorskan gav mig sprutan i låret och i ett vips var moderkakan ute, jag vill inte kolla men Olle kollade fast vi tillsammans innan förlossningen suttit och ojjat oss över hur äckligt det är med moderkakor. Barnmorskan frågar om Olle vill klippa navelsträngen men det vill han inte så hon gör det. Själv ligger jag bara där i min egen lilla värld och fattar inte riktigt vad som händer.
Jag får bedövning där nere för det ska sys, när jag frågar hur många stygn det blir säger barnmorskan bara att hon inte räknar efter tre. Det spelar inte så stor roll jag känner ingenting när hon sitter där och broderar, hon tillkallar någon annan barnmorska som får hjälpa henne bestämma hur hon ska sy ihop mig igen och jag är övertygad att det blir fint.
Som tur var sprack jag bara i mellangården och invändigt så jag får inga problem med urinering eller avföring.
Knut vägs och mäts, 4135 gram och 54 cm, en ganska stor kille har vi.
Barnläkaren kommer här någonstans också och kollar andningen och syret men allt ser bra ut så inget vidare händer fast Knut varit så stånkig, skönt.
Jag får gå upp och kissa och nu känner jag att jag nog är rätt mörsad där nere men jag lyckas i alla fall klämma ut några droppar så jag slipper kateter. När jag ska ta mig tillbaka till sängen glömmer jag gåbordet och vinglar vit som ett lakan ner i sängen igen.
Jag får tillbaka Knut som spenderat sina första minuter i sin ovana pappas famn och vi ligger där i sängen, försöker amma men det funkar inte riktigt första gången. Inte så konstigt kanske, vi är ju båda två nybörjare.
Sedan är vi ensamma därinne, brickan kommer in och jag, Knut och Olle ligger i sängen tillsammans… länge länge för de har inte riktigt plats för oss på bb ännu men tillslut vid fem på natten, sex timmar efter Knut föddes, får vi åka upp till bb…

Och så gick det till när Knut kom till världen.
Bilagor
IMG_3865 liten.jpg
(44.19 KiB) Nerladdad 2321 gånger
[BildBild
Gerda
Alltid online
 
Inlägg: 260
Blev medlem: 12 jun 2009, 23:20

Re: När Knut tittade ut

Inläggav jaessiica » 22 feb 2010, 11:54

Stort grattis till en underbart söt liten knut! :D
Bild

Bild

Bild
jaessiica
Alltid online
 
Inlägg: 601
Blev medlem: 08 nov 2007, 21:52
Ort: 141
BF: 130106

Re: När Knut tittade ut

Inläggav HelenP » 22 feb 2010, 12:23

Grattis! Vilken underbar berättelse.
Wilhelm, 2 år (25 april 2008)
Bild
MF 17 december 2009 (v.10)
HelenP
Alltid online
 
Inlägg: 864
Blev medlem: 14 sep 2007, 16:47
Ort: 288
BF: 110123

Re: När Knut tittade ut

Inläggav barumdem » 22 feb 2010, 12:43

naaaaw vilken söt!! GRATTIS!!!.....åhhh jag längtar tills min tur...37 dagar kvar :)
barumdem
Alltid online
 
Inlägg: 360
Blev medlem: 05 okt 2009, 11:02

Re: När Knut tittade ut

Inläggav 178anonym » 22 feb 2010, 13:08

Grattis!:) Härlig berättelse!!:)
178anonym
Rådgivare Minbebis
 

Re: När Knut tittade ut

Inläggav mili » 22 feb 2010, 15:31

stort grattis!

Och en underbar berättelse. Jättehärligt att du tog med dagarna innan också. Det vill man som sagt gärna läsa om när man går här och väntar och längtar.
blogg.alltforforaldrar.se/haha

Bild

Bild
mili
Stammis
 
Inlägg: 130
Blev medlem: 11 jul 2009, 11:03
Ort: 35

Re: När Knut tittade ut

Inläggav alive » 22 feb 2010, 15:48

Underbart! Jättefint skrivet och en underbar liten Knut fick ni :)
BildBild

BildBild
Användarvisningsbild
alive
Alltid online
 
Inlägg: 501
Blev medlem: 23 jun 2009, 16:06
Ort: 45
BF: 110620
Status: mamma och gravid

Re: När Knut tittade ut

Inläggav Strumpan » 22 feb 2010, 23:17

Grattis till sonen :D ! Vilken bra berättelse och vad mycket du kom ihåg! Jättekul att läsa!
[url=ht[url=http://tickers.families.com]Bild[url=http://tickers.families.com]Bild[/url]
Användarvisningsbild
Strumpan
Alltid online
 
Inlägg: 1418
Blev medlem: 05 nov 2007, 21:53
Ort: 141
Status: Gift och mamma till två barn

Re: När Knut tittade ut

Inläggav Soltrollet » 23 feb 2010, 00:04

Vad fint skrivet :D
Stort grattis!
Soltrollet
Alltid online
 
Inlägg: 2128
Blev medlem: 14 jul 2007, 23:22
Ort: 89
BF: 101102

Re: När Knut tittade ut

Inläggav Mrs Faith » 23 feb 2010, 10:33

Vilken fin berättelse. Tack för att du delade med dig! Och vilken fin Knut! Stort GRATTIS!!! :)
Bild

Bild
Mrs Faith
Alltid online
 
Inlägg: 262
Blev medlem: 29 jun 2009, 19:11
Ort: 194
BF: 120723
Bor: Sävar

Nästa

Återgå till Min förlossning
Annons: