När min dotter Lily föddes

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

När min dotter Lily föddes

Inläggav gizmo85 » 04 nov 2009, 13:06

Varning för känsliga läsare. Läs inte detta om ni väntar barn o snart ska föda.!!!


gick 1 v över tiden
åkte in o ut på sjukhuset 2-3 ggr innan ja tillslut gav upp.
Hade sådana värkar att ja inte kunde göra nåt alls. Satt bara o grät.
men läkaren tyckte inte att de va dags eftersom vattnet in te gått och ja inte va öppen.
Tillslut vägrade jag åka därifrån. Ja sa till dom att om dom inte skrev in mig nu så skulle ja campa i korridoren tills dom gjorde det. då fattade dom tillslut.
blev inlagd men inget mer hände.
värkarna blev intensivare men stannade hela tiden på 5 mins mellanrum lr nåt.
så höll det på 1 nästan 2 dagar. ja sprang upp o ner i trappor medans min mor gick ut o rökte (hade bara min mor med mig som doula)
läkarna kollade mig regelbundet men ja öppnade mig bara till 6-7 cm tror ja. sen stannade allt av. igen. tillsut insåg dom att min kropp inte orkade längre o dom gav mig drop som skulle sätta igång det hela.
Har aldrig haft så ont i hela mit liv lr känt mig så hjälplös.
Hade valt att ha en naturlig förlossning utan droger.
Min smärtlindring var akupunktur, lite obehagligt men hjälpte ett tag
sen fick ja även kvaddlar, hjälpte oxå ett tag men usch va obehagligt!
när det gått några timmar och ja höll på svimma av smärta och inte orkade mer började barnmorskan o min mor övertala mig till o använda lustgas.
efter att a blivit övertygad 100 gånger lr nåt att det inte påverkade barnet så gick ja med på det. Det hjälpte VERKLIGEN! tog inte bort smärtan men det blev mer uthärdligt. sen började de bli nå problem men ja va så hög på smärta att ja knappt fattade nåt. tills ja hörde att dom kanske måste göra akut kejsarsnitt om det inte hände mer snart. fattade inte allvaret förrän ja såg min mors min.
ni kanske ska veta att min mor är undersköterska o jobbat många år på gyn o förlossning så ja kände mig trygg o ha henne där. hon har ju dessutom fött 2 barn själv. men när ja såg hennes min o hörde henne säga det klarar ja inte av. först då blev ja rädd. ja förstod att de här ine va en vanlig förlossning, de ska inte va så här. nåt är väldigt fel. min mor gick o ringde min bror som genast kom till sjukhuset.
vid det laget hade vi iaf lyckats komma lite längre i arbetet. ja hade öppnat mig 1 cm till (weeee 1 cm på typ 5 timmar!)
för att lindra mina värkar behövde ja bli masserad i ryggslutet o att nån stod o tryckte lätt på mina knän (säger ju sig själv att min mor inte kunde göra båda sakerna samtidigt o barnmorskan kunde inte hjälpa till) men när min bror kom kunde han o mamma turas om att hjälpa mig. blev lite lättare.
kunde slappna av lite eftersom ja visste att mamma inte va ensam.
att använda lustgas va en av dom läskigaste saker ja gjort.
ja svamlade en väldigt massa men va hela tiden medveten om det.
påminde brorsan säkert 10 ggr att han inte skulle köra bil när han ätit gummibjönar!
medveten om att ja sa det men har ingen aning om varför. brorsan flina mest.
erbjöd honom o prova lustgasen men han sa att det räckte me o höra o se mig d va lustigt nog tyckte han.
sen kom ja igång ordentligt dom hade ökat ropet som fan. öppnade mig helt o förlossningen började.
måste påpeka att ja tycker att allt de man kämpat fram till dess, att de inte räknas som förlossnings arbete de e sjukt! ingen semester precis!

iaf ja började krysta o krysta i evigheter men barnet ville fortfarande inte komma ut.
så till slut fik ja ha dragkamp me en handduk o ena barnmorskan för att hjälpa mig me krystnings arbetet. sen började barnmorskan hänga o trycka på min mage för o få ut barnet. tiden gick o ja blev bara svagare o svagare men tillslut hörde ja orden, nu e huvudet snart ute. ja slappnade av 2 sekunder o fortsatte krysta för allt ja kunde. glömde andas o krysta även när ja inte hade värkar för ja kände hur ja blev svagare o svagare o inte skulle orka mer. huvudet kom ut o sen flög barnet ut i händerna på barnmorskan som knappt hann fånga det så förvånad blev hon.
dom torkade av barnet o höll upp de framför mig o sa här har du din pojke.
ja titta helt utmattad upp på barnet o säger de finns inget där det är en tjej.
dom tittar igen på barnet o säger sen ja men de har du rätt i lr nåt sånt.
sen får ja hålla min lilla tjej i några sekunder. undertiden blöder ja massor o moderkakan e på väg ut.
ja tittar på min mor o säger: ja fick min lilla prinsessa, men nu rinner livet ur mig. ja ser skräcken i min mors ögon o hör paniken i rösten på läkaren som kommit springandes. sen blir det nästan mörkt. känner hur dom håller på där nere o hör läkaren skrika åt dom andra att genast ringa operation. allt detta hör ja som genom en dimma. dom kör iväg me mig till operation o börjar fråga dom vanliga sakerna. det e bara med ren viljekraft ja håller mig vaken. hinner förklara för dom att ja e jätte svårsövd sen slocknar jag. vet inte om ja svimma lr dom gav mig en stor dos sömnmedel. 4 timmar senare har dom äntligen sytt ihop mig o ringer min mor o berättar att dom lyckas rädda mig. undertiden har min bror fått ta hand om min dotter o gett henne mat. dom hade fullt upp så dom gav honom bara en kopp me mjölkersättning sa åt honom o ge henne det. dom tala inte om hur. några timmar senare börjar ja vakna extremt långsamt o min mor får komma med min dotter.
håller henne en liten stund fast ja knappt orkar o ser dom sen gå.
ligger där o bara väntar på att få komma till bb som inte har plats för mig.
ligger där i några timmar till o stirrar ut genom dörren o hoppas att de e bb sköterskor som kommer o ska hämta mig varje gång dörren rör sig.
tillsut e de iaf dom. får komma in på ett eget rum på bb o dom kommer in me min dotter o tycker att ja ska amma. ja e fortfarande för trött för att knappt kuna röra mig men dom envisas o lyfter tillslut henne o lägger mot mit bröst.
ja e för trött för att bry mig. kan inte göra nåt utan bara ligga där. dom trycker hennes mun tillrätta vid bröstvårtan o väldigt hårdhänta.
sen får ja sova. dom tog hand om henne undernatten iaf. på morgonen e de samma sak igen. dom tvingar mig o amma fast ja inte kan o orkar. ja försöker men känner att hon gör fel o påpekar det. får jätte ont i bröstvårtorna o hon suger så hårt att det kommer blod. ändå envisas dom om att hon gör precis som man ska.
ja e för svag för att säga emot. sen får ja försöka gå på toa.
tack o lov för dusch säger ja bara! gick inte att kissa utan att spola vatten samtidigt.
är jätte ostadig på benen men o kan knappt gå men dom tycker ändå att ja själv ska gå o hämta mat i matrummet. tar mig 15 min att gå från mitt rum dit.
säter mig o äter den fruktansvärt äckliga maten o undrar hur dom tror att man ska få tillbaka sina krafter när man äter nåt som smakar spya o knappt kan räknas som nåt me näring alls. går tillbaka till mitt rum o väntar på att min mor ska komma.
får träffa läkaren som kollar hur stygnen ser ut o som säger att ja läker väldigt fort o ja får beröm för att ja lyckats gå på toa o göra nr2.
hon beräta att dom hade fått sy väldigt mycket (tror ja d på 4 timmar) frågade 3 ggr hur många stygn det blev men hon vägrade svara. fick mig o undra hur fan man såg ut där nere egentligen o om man kunde fungera normalt efter nåt sånt.
sen valde ja o åka hem mot läkarens inrådan. både läkaren o barnmorskorna försökte hålla mig kvar men ja kände bara att ja måste hem.
inte fan tänkte ja stanna där 1 vecka till som dom ville!
så ja ordnade skjuts o ja o min lilla prinsessa fick åka hem.
va inte helt korkad så ja sova hos min mor!
fick bättre hjälp av henne me amningen o tillslut lyckades ja o min lilla tjej få de o funka men hon verka inte gilla de spec mycket o för mig gjorde de bara sjuk ont!
varje gång hon ammat hade ja trekantiga bröstvårtor. ja må ha varit nybörjare men även ja fatta att de inte ska va så o att de inte ska blöda varje gång.
inte e de bra för en nyfödd att få i sig blod!
framåt kvällen höll ja på o svimma av smärta o fattade inte varför.
tills min mamma fråga om ja inte fått nå tabletter på bb. jo sa ja o berätta va ja fått. åh herregud sa hon då o sprang genast o hämta starka tabletter o tvinga i mig.
hur fan kunde dom skicka hem mig utan o tala om att ja måste ta starkt smärtlindrande tabletter va 6e timme!? inte många som har sånt hemma. spec inte när man varit gravid i 9 månader o bara fått äta alvedon! undrar om dom inte gjorde det me flit för att ja skulle åka in igen. tack o lov för mamma!
tog några dagar tills ja fatta varför ja haft så svårt o gå efterförlossningen oxå.
trodde de berodde på stygnen o så men nej.
ja hade förlorat känseln i ena benet. helt sjukt.
tog 5 månader innan ja börja få känsel lite i foten o först när min dotter va 8 månader fick ja tillbaka all känsel i benet. men de e fortfarande lite konstigt o ja får lätt ont o blir öm när ja går.
barnmorskorna på bvc sen sa bara att de e sånt som kan hända ibland när nerverna påfrestas vid en förlossning o man fått bedövning. men ja fick ju aldrig nån bäckenbotten bedövning lr ryggbedövning. så jävligt konstigt tyckte jag! o barnmorskan höll me. ja råkade alltså ut för flera saker som inte borde ha hänt.
akupunkturen ja fick va ju på huvudet.. väldigt konstigt..

tror inte de behöver sägas att ja aldrig vill va me om en vaginal förlossning igen o absolut inte på det sjukhuset!

Är nu gravid igen men denna gång har ja iaf barnets far vid min sida o han e helt me på att ja vill göra planerat kejsarsnitt. (trots att han inte vet nåt om hur min dotters förlossning gick, han tyckte de räckte me att ja sa att de inte gick bra)
gizmo85
Nykomling
 
Inlägg: 7
Blev medlem: 04 nov 2009, 11:28

Återgå till Min förlossning
Annons: