Annons:

När min Vincent föddes (lång)

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

När min Vincent föddes (lång)

Inläggav Kilya85 » 02 dec 2011, 03:51

Jag har under hela graviditeten varit helt inställd på att få vänta åtminstone en vecka över tiden då det är vad som har hänt för alla andra kvinnor i min familj, så när vi fick BF den 28/8 tänkte väl jag att jag skulle få vänta till början av september åtminstone.
Så blev det däremot inte.
Den 24/8 ungefär klockan kvart över fem på morgonen vaknade jag av att jag var jättekissnödig, trodde jag i alla fall. När jag reste mig upp ur sängen blev det som på film, ett vattenfall ner längst med benen, så jag gick i nån slags apvariantställning till badrummet för att jag skulle droppa så lite som möjligt på golvet. När jag väl tagit mig dit så sa jag till min kille som suttit uppe hela natten och spelat dataspel att vi nog var tvungna att ringa ut till förlossningen, för jag trodde att mitt vatten hade gått. Ni kan ju tro att han blev nåt förvånad han trodde att jag skämtade med honom, men han gick och hämtade mobilen och telefonnumret till förlossningen i alla fall.
Där tyckte dom att jag skulle komma in, men eftersom jag inte hade några kraftiga värkar och dom inte var regelbundna alls så kunde jag vänta till huvudentren öppnades klockan 7, dom sa åt mig att ta en dusch och se till att jag fick i mig nån frukost innan jag kom in.
Efter det samtalet så blev det att ringa till "svärföräldrarna" som hade skjutsjour och säga att dom skulle komma och hämta upp oss.
När vi kom ut till förlossningen kopplades jag till CTG och dom gjorde en undersökning för att se om det var vattnet som gått, det var det inte. Tydligen kan slemproppen bete sig så, att den blir jättelättflytande och att den släpper så att man tror att det är vattnet. Så vi fick åka hem igen, men innan vi for sa personalen till oss "ses vi inte ikväll så ses vi imorrnbitti" då visste vi att det är inte nån lång hemfärd vi får göra :)

När jag kom hem, klockan var väl kanske 12-13, gick jag o la mig och försökte sova en stund, det gick väl så där, under dagen blev värkarna starkare och starkare och mycket riktigt på kvällen ringde jag åter till förlossningen och vi skulle komma in innan tio då huvudentren låstes.
När vi kom dit var värkarna redan så pass kraftiga att jag fick stanna ungefär var 10:de meter och luta mig mot väggen eller vad som fanns att luta mot.
Vad som gjordes där i början kommer jag ärligt inte ihåg, däremot kommer jag ihåg att vi åt lite kvällsfika i fikarummet och att dom sedan tyckte att jag skulle prova att ta ett bad, det gjorde jag, men det var helt klart inte min grej, det kändes inte bra alls.
Väl inne i förlossningsrummet så blev jag uppkopplad och stucken i med allt möjligt, vet inte vad allt var och jag brydde mig inte jag var så inne i vad jag själv gjorde :) 01.40 togs det hål på hinnorna och dom frågade om jag vill börja krysta då värkarna sa att det var dags även om jag inte var helt öppen, och tro mig det ville jag. Så jag fick börja krysta under tiden vi väntade på att narkosläkaren skulle komma med epiduralen. Samma sekund som narkosläkaren klev innanför dörren bröt jag ihop och låg och grät ett par timmar under tiden jag krystade och blev i tvingad fruktsoppa :D Jag fick också under den tid som jag låg där och grinade sjukt högt blodtryck, som högst 158/101, och febertoppar som var mellan 38.8 och 39.8grader.
Mina värkar var inte nog starka och inte nog långa för att det egentligen skulle hända nånting, det gjorde det inte heller, jag krystade och krystade och krystade lite till. Efter att ha krystat i 6 och en halv timmar kallades läkare in med sugklocka och tång, det var först då dom upptäckte varför det gick så långsamt, pojken låg med bakhuvudet ner mot min rumpa, kallas tydligen för vidöppet. Detta gjorde att sugklockan inte gick att sätta som den skulle och dom provade ändå och fick två sugsläpp sen blev det jättebråttom så dom hann aldrig klippa i mig utan fick dra ut min prins med tången, klockan 09.08 efter en hel natt i helvetet kom då min Vincent ut och dom rusade med honom till akutrummet. Efter ett tag kom en av läkarna in till mig och sa flera gånger att nu gråter han, jag var så trött att jag inte riktigt kopplade vad hon menade utan sa väl egentligen bara jaha, ja men det var väl bra. Jag fick rullas till operation för att sys då jag sprack hela vägen, en s.k. sfinkterruptur och när jag låg på uppvaket kom Johan och hans mamma som också varit med på förlossningen och berättade att det var en fin pojke och att han hade fått ligga i pappas famn hud mot hud ett tag innan han las i solarium för att få upp lite värme.

Anledningen till varför det blev så bråttom att få ut honom fick jag inte reda på förrän 10 veckor senare när jag var hos Urologen på efterkontroll, Vincent hjärtljud hade gått ner och var så låga att dom inte ens kunde mäta dom. Då blev jag genast glad över min skada, hellre att jag fick gå och ha ont än att jag skulle ha mist min prins, det finaste jag har, det finaste VI har.
Bild Bild
Användarvisningsbild
Kilya85
Nykomling
 
Inlägg: 7
Blev medlem: 14 dec 2010, 03:05
Ort: 87
BF: 110828

Re: När min Vincent föddes (lång)

Inläggav everyoneloveskate » 03 dec 2011, 16:05

Oj, vilket dramatiskt slut på förlossningen! Vilken tur att din lille kom ut okej till slut & att han mådde bra trots så låga hjärtljud. Inte så kul att spricka hela vägen, men som sagt - hellre det än att förlora sin lille förstås. Stort grattis till pojken & en eloge till dig som var så stark & orkade krysta så sjukt länge!
Användarvisningsbild
everyoneloveskate
Alltid online
 
Inlägg: 656
Blev medlem: 27 jul 2008, 20:25
Ort: 252
BF: 120210

Re: När min Vincent föddes (lång)

Inläggav Kilya85 » 04 dec 2011, 01:58

Jo det var inte lätt att orka, men jag var ju tvungen. Däremot hade en av läkarna sagt när dom var i akutrummet att dom borde ha gjort kejsarsnitt istället.
Bild Bild
Användarvisningsbild
Kilya85
Nykomling
 
Inlägg: 7
Blev medlem: 14 dec 2010, 03:05
Ort: 87
BF: 110828

Re: När min Vincent föddes (lång)

Inläggav Mysmonstret » 02 mar 2012, 13:47

Nu gick ju allting bra och så, men hade du tyckte det var OK med kejsarsnitt? Visst man har kanske inget val, men om man nu ska vara efterkolk? :)
Carl född 140321.
Användarvisningsbild
Mysmonstret
Alltid online
 
Inlägg: 791
Blev medlem: 29 feb 2012, 14:04
Ort: 1
Bor: I hus
Status: Son född 140321

Re: När min Vincent föddes (lång)

Inläggav Kilya85 » 12 apr 2012, 14:10

Jo jag hade utan problem tackat ja till ett kejsarsnitt, nästa gång kommer jag ha ett planerat kejsarsnitt så jag inte behöver riskera att det blir likadant igen då det tydligen är större risk att spricka när man redan har gjort det en gång.
Bild Bild
Användarvisningsbild
Kilya85
Nykomling
 
Inlägg: 7
Blev medlem: 14 dec 2010, 03:05
Ort: 87
BF: 110828


Återgå till Min förlossning
Annons: