När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Inläggav LuuLu » 14 jun 2009, 22:53

På kvällen den 26 maj kände jag att mina förvärkar som jag haft sen slemproppen börjat lossna förändrads. De blev mer intensivare och höll i sig längre. Det var inte något jag tänkte speciellt mycket då. Men sen när jag hade gått och lagt mig och klockan var runt 00.30 fick jag den första värken. Tänkte först att det säkert inte var någonting och försökte att somna. Men efter tjugo minuter kom samma smärta igen, då började jag väl så smått tänka att det kanske verkligen är på gång nu?! Så jag försökte hålla koll på klockan för att se hur ofta de kom och hur länge de höll i sig och än så länge var de oregelbundna. Jag lyckades till slut somna och vaknade igen klockan tre för att jag behövde gå upp på toa. Självklart när jag satt på toaletten fick jag en rätt kraftig värk och det var inte speciellt härligt att sitta och kissa då.
Jag gick och la mig igen och funderade på vad jag skulle säga till Johan. För jag ville inte jaga upp honom om det inte verkligen inte var dags. När hans väckarklocka ringde runt halv fyra (han jobbade morgonskift) så sa jag ingenting. Men han såg på mig att det var någonting som inte var rätt och han frågade genast om jag hade ont. Hade ju klagat på förvärkar både måndagen och tisdagen. Jag bara nickade och sa ingenting. Men fick till slut fram att han nog skulle vara beredd på att åka hem från jobbet för att jag hade haft värkar sen halv ett. För jag tyckte att han kunde åka iväg och jobba tills det verkligen var dags. Ivarje fall åkte han iväg och jobbade och jag åt frukost och satt vid datorn. Sen bestämde jag mig för att försöka sova lite igen, efter att ha skrivit ett sms till mamma om läget. Jag lyckades då sova från ca klockan 5 till strax efter 8 då mamma ringde. Genast då märkte jag att värkarna kom tätare och att de hade blivit intensivare. Mamma tyckte då att jag skulle ringa och be Johan komma hem för att hon inte ville att jag skulle vara själv, jag hade också börjat känna det eftersom det började göra ont och för att jag ville ha stöd.

Jag ringde till Johan ivarje fall och han sa att han skulle komma hem. Han var bara tvungen att hitta någon av sina chefer först och säga till. Men han hittade ingen av de och fick sen veta att de satt i möte och att mötet inte var slut fören vid halv tio så han kunde inte åka riktigt än. Efter att jag hade pratat med Johan passade jag på att duscha för att jag ville känna mig fräsch och för att det kanske skulle hjälpa mig mot smärtan i svanken. Det var smärtan i svanken som var jobbigast tyckte jag.

Efter det ringde jag till förlossningen och de tyckte att jag skulle vänta med att komma in ett litet tag till. Dels för att värkarna kom med 8-10 minuters mellanrum och för att det var fullt på förlossningen just då. Men hon satte mig ivarje fall på avvaktning så att de var beredda på att jag skulle komma in antingen om det var dags eller om jag ville ha smärtlindring. Hon trodde även att jag skulle tycka det var skönare hemma. Efter det ringde jag till Johan igen men hans chefer hade fortfarande inte kommit tillbaka så det slutade med att mamma fick skynda sig över och hålla mig sällskap tills han kom hem. Under tiden pysslade vi med att bädda i vagnen och lägga fram det sista som skulle med till sjukhuset om vi skulle åka in.
Efter klockan 11 började jag verkligen tycka att Johan skulle komma hem för jag började själv inse att det snart var dags att åka upp. Så jag ringde till Johan ytterligare en gång och frågade när han skulle komma. Sa även att det antagligen var dags att åka upp snart och hans kommentar: Men inte kommer vi behöva åka upp idag. Det är inte dags än. Jag tror att han inte riktigt förstod att det var dags, eller så ville han inte. Han hade tydligen blivit så nervös när jag hade ringt tidigare att han skyndat iväg och köpt cigaretter (han hade lyckats sluta).

Någon gång efter 11.30 kom Johan hem och han såg väl då på mitt uttryck att det snart var dags. Mamma gick och vi blev själva. Jag försökte äta lite och samla energi, så jag gick och la mig. Johan kom sen och gjorde mig sällskap och masserade min svank när värkarna kom. Sen klockade vi dem även och de kom med 5-10 minuter mellan rum och höll i sig i cirka 1-1½ minut.

Efter klockan ett börjar jag känna att jag snart inte orkade vara hemma längre för att det gjorde ont, men fortfarande mest i svanken. Men jag höll ut ett tag till. Inte fören efter att mamma hade ringt klockan 14.00 så bestämde vi oss för att åka in. Men vi trodde att vi skulle få åka hem igen. Jag ringde ivarje fall till förlossningen och sa att vi skulle komma in. Johan ringde taxi och vi gick ner för att vänta på den.
När vi kom till förlossningen så gjorde vi ett CTG för att se att bebisen mådde bra. Efter det så undersökte barnmorskan mig för att se om jag hade öppnat mig och hur mycket. Både jag och Johan blev förvånade när hon sa att jag var öppen hela 5 cm och hon sa även att jag hade gjort ett jätte bra jobb hemma. Så jag fick byta om till sjukhusrock och sen fick jag ett lavemang. Jag fick även två alvedon för smärtan i svanken.

När vi kom in på vårt rum på förlossningen så ringde vi och berättade läget för våra föräldrar eftersom de ville veta om vi skulle bli kvar eller ej. Jag var fortfarande på gott humör men började bli lite små trött. Men samtidigt otroligt peppad över att vi snart skulle ha vår lille bebis hos oss. Som smärtlindring valde jag att testa lustgasen för att se om det hjälpte och den funkade faktiskt. Det var vid vissa värkar som den inte hjälpte men då var Johan där och hjälpte mig att andas igenom dem. Runt kl 18.00 ville barnmorskan undersöka mig igen för att se hur mycket öppen jag var nu. Jag tyckte det var lite små jobbigt eftersom det gjorde fruktansvärt ont att ligga på rygg men det var bara att bita ihop. Samtidigt som hon undersökte mig och utbrast: här har det gått fort! Du är redan öppen 7-8 cm, så gick vattnet. När vattnet hade gått kände jag genast att värkarna ändrades och jag fick lite små panik eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Det kändes inte som att lustgasen hjälpte så jag gick runt i rummet, lutade mig mot sängen, hängde mig mot Johan eller satt på kanten på en stol. Eftersom jag inte tyckte att lustgasen hjälpte så ville jag ha något annat mot smärtan men det var försent för det eftersom krystvärkarna var på gång. Första gången som jag fick en krystvärk och tryckte på utbrast jag till Johan: Fan! Nu kissade jag på mig också!! Eftersom jag lyckades trycka ut fostervatten.

Barnmorskan kom nu in och tyckte att jag skulle lägga mig på förlossningssängen så att jag kunde trycka på ordentligt. Så jag lade mig på sidan och tryckte på som bara den varje gång en krystvärk kom. Johan höll mig i handen och peppade mig och baddade min panna med en kall handduk. Vid något tillfälle försökte jag bita honom, av ren instinkt, och sen utbrast jag att jag aldrig mer skulle göra det här. Men det gick ivarje fall snabbt nu! Så fort en krystvärk kom så skulle jag trycka på som bara den.

Barnmorskan ville nu också kolla så att bebisen mådde bra. Så jag var återigen tvungen att lägga mig på rygg för att hon skulle sätta en skalp på hans huvud, så jag slapp ha två stycken dosor på magen. Här blev jag lite småarg eftersom det kändes som att min rygg skulle gå av när jag låg på rygg. Sen hade hon lite problem att sätta fast den på hans huvud, men hon lyckades till slut. Nu kom även en undersköterska in eftersom de behövde hjälp med en annan som skulle föda. Men barnmorskan svar var bara: jag kan inte gå. Bebisen kommer att födas när som helst! Så undersköterskan fick lov att stanna kvar och hjälpa till. Klockan var nu ungefär kvart i sju och jag låg och krystade på som bara den. För varje gång jag krystade märkte jag att bebisens huvud kom längre och längre ner. Jag passade dessutom på att vila mellan krystvärkarna och det tyckte barnmorskan var bra.

Jag blev tvungen att vända mig, jag halvsatt och fick lägga benen på benstöden som barnmorskan satt på sängen. Nu var det bara att krysta när nästa krystvärk kom. Jag tryckte på och kände hur det verkligen spände mellan benen. Nu sa dessutom barnmorskan att man såg huvudet och att jag inte fick krysta fören nästa krystvärk kom. Vilket jag inte gjorde utan han gled bara ut av sig själv, han hade nog lite bråttom där. Klockan var nu 19.09.

Det var helt otroligt att se vår lille bebis för första gången. Kunde knappt hålla oss för gråt. Att ha honom liggandes på magen. Barnmorskan visade upp honom för oss och vi såg att det var en pojke. Johan blev otroligt glad!
Jag sprack lite lite grann och fick några stygn. Var otroligt obehagligt när hon skulle sy men jag hade ju lustgasen!
Både barnmorskan och undersköterskan tyckte att det hade gått snabbt. De hade inte trott att vi skulle få vår bebis så snabbt. Sen fick även Johan beröm för att han hade varit ett sånt bra stöd och även jag fick beröm eftersom jag hade gjort så bra ifrån mig hemma.
Användarvisningsbild
LuuLu
Alltid online
 
Inlägg: 252
Blev medlem: 29 sep 2008, 16:05
Ort: 152
BF: 111219
Status: Lycklig Mamma & Gravid

Re: När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Inläggav minimamma92 » 14 jun 2009, 23:06

ÅH GRATTIS :D
Mammas lilla ängel, 081225 kl 18.03 - Natalie <3
minimamma92
Alltid online
 
Inlägg: 289
Blev medlem: 14 maj 2008, 21:53
Ort: 155
BF: 110902

Re: När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Inläggav MarinaViktoria » 15 jun 2009, 10:54

GRATTIS! :D

Lät ju som en kanonförlossning!
Hoppas allt går bra! :D

KRAM!
MarinaViktoria
Alltid online
 
Inlägg: 669
Blev medlem: 19 feb 2009, 04:55
Ort: 252
BF: 301009
BIM: 070209
Bor: Mölnlycke

Re: När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Inläggav LuuLu » 15 jun 2009, 19:25

Tack så mycket :)
Användarvisningsbild
LuuLu
Alltid online
 
Inlägg: 252
Blev medlem: 29 sep 2008, 16:05
Ort: 152
BF: 111219
Status: Lycklig Mamma & Gravid

Re: När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Inläggav Emelie juni » 16 jun 2009, 16:41

Grattis och bra jobbat!
Emelie juni
Stammis
 
Inlägg: 105
Blev medlem: 06 jan 2009, 12:26

Re: När vår efterlängtade Leo föddes! (Långt!!)

Inläggav Junibarn » 18 jun 2009, 22:20

Grattis! hoppas jag kan hålla ut hemma lika länge :D
Användarvisningsbild
Junibarn
Stammis
 
Inlägg: 88
Blev medlem: 23 okt 2008, 23:40
Ort: 252
BF: 090702


Återgå till Min förlossning
Annons: