När vår son Julian kom... :) (långt)

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

När vår son Julian kom... :) (långt)

Inläggav fiffi » 08 jul 2009, 22:15

Nu har jag äntligen skrivit ihop lite o har dessutom internet igen. :) Blev kanske lite uppradat då jag inte minns så väl men men. Ev inget för förlossningsrädda.

Jag var inne på specialmödravården torsdagen den 28/5 för ställningstagande för igångsättning pga överburenhet. Jag hade då gått över 14 dagar (2v).
När jag kom dit så fick jag göra en CTG som var bra även om hon gärna hade sett ännu fler variationer hos hjärtljuden, hade en del sammandragningar. BM tog även ett bt som var bra och sa att jag skulle få träffa en läkare för att göra ett ultraljud. Hon sa även att om allt såg bra ut där med så skulle jag få komma på ett nytt ställningstagande om 2 dagar. Jag suckade, ville inte vänta längre. Hoppades lite för mig själv att ultraljudet skulle visa att det var för lite fostervatten så att vi skulle få en tid för igångsättning.
Vid ultraljudet sa läkaren att hon trodde att det kunde vara lite för lite fostervatten och att hon ville att jag skulle sättas igång samma dag (torsdag) eller dagen därpå (fredag). Hon kände även om jag öppnat mig något och hur mogen jag var. Jag var nästan helt stängd men tappen var förkortad så hon sa att det skulle sättas igång med gel. Hon "pillade" en del vid livmodertappen så det blödde lite efteråt.
Efter ultraljudet så fick jag göra ytterligare en CTG o vänta på att få veta när jag skulle bli igångsatt. Den CTG:n var väldigt fin sa BM, bebisen var mer vaken. Efter det kom BM in och talade om att det var överfullt på förlossningen och att de även hade tre kejsasnitt o en igångsättning morgonen därpå...så jag fick tid på förmiddagen kl 11 dagen därpå.

På morgonen fredagen den 29/5 släppte slemproppen (ev delar av den) i omgångar. Vid 11:00 kom vi in till förlossningen och de satte en CTG i 40min (skulle legat i 30min), då var klockan närmare 12:00. Vi fick ett rum av BM Helena och fick vänta på läkaren. Hon kom strax efter 12 (samma läkare som dagen innan, Lena) och kände på tappen igen, ungefär samma som tidigare så hon la gelen 12:15. Låg med CTG 12:20-13:20. Börjar känna lite molvärk. Vid 13:00 har jag ätit, har haft några täta sammandragningar o molvärken har ökat.
Vi fick gå i väg (13:30) o göra vad vi ville fram till ca18:20 när de skulle känna om det hänt något. Vi funderade på att åka hem en sväng till katten o äta middag men jag ändrade mig när molvärken ökade ganska fort när jag rörde på mig. Vi var iväg till ca 15:40, åt glass, ute o gick/satt i solen, träffade mamma mfl. Vi fick skjuts runt sjukhuset av min mamma (som är läkare), när vi ville tillbaka, vilket var skönt då det började göra ganska ont o sammandragningarna hade ökat. Så fort jag rörde mig/gick så kom en ny.
Låg med CTG 15:45-16:25. Ny BM-Annika. Visade att sammandragningarna ökat i antal o styrka. Vi tittar på Vänner (Friends) på datorn o äter ballerina. 16:30-17:00 Nu har jag sammandragningar var 5e minut. Äter lite middag men spyr upp den strax efter. M masserar hårt i svanken vid värkarna men ibland får han stå framför mig istället då jag vill hålla i honom.
18:10 ringer de efter läkaren för att kolla läget. Hon kommer o känner o det har hänt en del o jag behöver ingen ny gel. Mina värkar blir starkare o starkare. Andas mig igenom värkarna o håller M hårt i händerna. Blundar nästan hela tiden o har det väldigt jobbigt.
19:10 får jag kvaddlar i ryggen. Det gör svinont. Tror de sticker åtta stick. Det hjälpte en del mot ryggontet men bara en liten stund, säger nej till fler.
19:35 får jag två citadon. Jag har haft fruktansvärt ont länge nu o är alldeles blöt av svett o är helt inne i mig själv.
20:45 CTG. BM känner även o jag är 2-3cm öppen. Känner inom mig en besvikelse o att det här kommer inte gå. Har ju sååå ont.
21:15 går jag i badet på förlossningssalen. BM har då tjatat länge om bad men jag har inte kännt för det pga att jag rinner av svett o då inte tycker det är så frestande med värme. Var fruktansvärd promenad dit, benen vek sej nästan helt vid värkarna. Skönt i badet men fortfarande jobbigt, lite lättare att hantera värkarna. Vid 22:10 får jag lustgas i badet, då är jag helt väck av smärta även i badet o skriker en del under min andning som jag använt mig av hela tiden. Andas så hårt i lustgasen så jag nästan tuppar av o tycker att det är skönt (bland det skönaste under hela förlossningen). Ny BM Susanne. 22:20 skriker jag även i lustgasen o det sköna är över, jag får stiga ur badet för att de ska känna hur öppen jag är.
22:30 är ja öppen 4cm. Får dropp. Huvudet står långt ner o de tycker att det går fort nu. Jag vill ha EDA men får till svar att eftersom det går så fort är det bättre om jag får en spinalbedövning för den sitter inte i lika länge.
23:13 anländer narkosläkaren mfl som ska sätta spinalen. 23:20 får jag spinalen. Den börjar hjälpa efter ett tag mot bla ryggontet. Jag domnar däremot bort i ena benet.
23:33 är jag öppen 6cm. Jag kan sitta uppe lite på en pall eller dylikt. Säger till M att äta nåt. Är klar i huvudet för första gången på flera timmar. Håller tyvärr inte i sig så länge innan det börjar göra ondare igen. Måste däremot vänta till minst 2h efter förra innan jag kan få en ny spinal.
01.28 sätts en ny spinal av samma läkare. Då har jag riktigt ont igen. Den här gången hjälper det däremot inte. :(
01:45 är jag 7cm öppen. (M är väldigt trött fast det säger han inte.)
Jag skriker i lustgasen.
02:15 är jag 9cm öppen. (M är rädd men det säger han inte heller.)
02:30 The Big Ten! Det är jag som frågar om jag är helt öppen då jag i några värkar försökt hålla tillbaka men kroppen trycker på en del själv, väldigt jobbigt. Jag frågar om jag får börja krysta o det får jag om jag känner att jag vill o om det trycker på. Så jag börjar krysta en del. Efter en stund får jag vända mig på rygg o får handtag som jag kan hålla i under krystningarna o benen läggs upp i två stöd. Jag får även värkstimulerande dropp för att kunna ta i ännu mer o fler gånger vid krystvärkarna (hmmm...). Det är skönare på rygg iaf o jag kan ta i bättre. Jag krystar länge o det börjar bli väldigt jobbigt. Får veta i efterhand att jag som mest har 7 krystvärkar på 10min. Då vet jag också att jag krystade 3-4gånger/värk. Verkar däremot inte hända så mycket även om jag tar i allt jag har. En person ligger på min mage o trycker varje krystvärk o en drar åt alla håll i mitt underliv för att vidga, inte skönt. Till slut säger de att det blir sugklocka, känner/hör även hur de klipper. Känns som en lättnad då jag vid det här laget bara vill att det ska vara över. En läkare kommer o sätter sugklockan o vid nästa krystvärk har jag fortfarande en på magen o en som vidgar o läkaren drar.
04:08 kommer våran son Julian äntligen till världen! Han vägde 3960gr o var 54cm. Gjorde fruktansvärt ont när han kom ut. Han var lite tagen o fick apgar 7 först men låg snart på 10. Fick sugas lite men fortsatte att bara gny så efter ett tag gick de iväg med honom för att suga lite till, M gick med. Under tiden de var borta så kom moderkakan ut o det kändes inte alls, minns inte att jag krystade det minsta heller utan den bara gled ut. M såg den aldrig, vilket han är glad för.
Efteråt bedövade de o sydde klippet o en liten inre bristning. Hade fortfarande väldigt ont i underlivet efter förlossningen var klar, usch. Tyckte duschen efteråt snarare var ett nödvändigt ont än något som var skönt då jag hade väldigt ont o var väldigt trött så jag kunde knappt stå själv.
M var med när de gjorde iordning Julian efteråt...jag låg på sängen o hörde på ett halvt öra vad de sa.

Fick veta efteråt att Julians hjärtljud hade gått ner mycket (till ca40 tror jag) o de trodde även att han låg snett (inte roterat fullt ut) så därför blev det lite bråttom o de fick ta sugklocka. Han hade legat snett såg man efteråt på hur sugklockan hamnat...

Enligt journalen krystade jag lite drygt 1 timme men enligt mig lite drygt 1,5 timme, vet inte varför det inte räknades i början eller om de inte riktigt fattade att jag hade krystvärkar då jag eg inte sa nåt om det...

Härligt att jag fick Julian annars hade det aldrig varit värt det...men jag börjar redan glömma lite grann.... :)
M var ett stort stöd, skönt att känna att han var där o lättare att hantera smärtan i hans närvaro.
Bild

Bild
Användarvisningsbild
fiffi
Alltid online
 
Inlägg: 556
Blev medlem: 08 jul 2007, 20:43
Ort: 262
BF: 090514

Re: När vår son Julian kom... :) (långt)

Inläggav Ailenroc » 14 jul 2009, 18:53

Mycket bra jobbat tjejen och STORT GRATTIS till miraklet.
Bild
Ailenroc
Alltid online
 
Inlägg: 879
Blev medlem: 18 maj 2009, 09:19
Ort: 140
BF: 100128
Status: Nybliven mamma

Re: När vår son Julian kom... :) (långt)

Inläggav Aurora » 14 jul 2009, 21:42

Usch, det låter jobbigt, men härligt att ni har er son! Julian är världens finaste namn! Har tänkt det till vår lille kille också!! Stort grattis!!!
Bild

Bild
Användarvisningsbild
Aurora
Alltid online
 
Inlägg: 1899
Blev medlem: 25 feb 2009, 15:10
Ort: 105
BF: 121102


Återgå till Min förlossning
Annons:
cron