Jag kommer bara ihåg sista och nästsista gången vi berättade.
Med nummer 4:a så var barnen 1år, 2år och 3½år gamla. De två yngsta sa inte så mycket men den största kom på mig innan jag sa något

. Jag stod i duschen och magen putade rätt bra i v.13 så hon sa till mig med stora ögon: Mamma!, du har en bebis till i magen

. Då fick jag erkänna för henne och vad glad hon blev.
Med nummer 5 så var det pappan i huset som sa efter jag kommit hem från inskrivningen i v.10 då barnen undrade vad jag varit. Pappan sa då att jag var och kollade till bebisen i magen.. De var då 5år, 3år, 2år och 10 mån gamla. Den största bara skrattade och sa: nähädu, det har hon inte för jag har inget sett ännu.

De andra sa väl inget utan bara fortsatte och lekte. Efter rutinultraljudet samlade vi alla barnen på nytt och visade bilden på den kommande bebisen och jisses vad alla tjöt av glädje

. Den skulle minsann sitta på kylskåpet så alla kunde se den.