Negativ svärmor

Känsliga ämnen gällande relations problem.

Negativ svärmor

Inläggav Sae » 11 feb 2013, 15:20

Jag har börjat känna mig så sjukt pressad av krav från min sambo och svärmor. 
Jag älskar att vara hemma med min underbara lilla kille. Jag sköter allt nu för tiden, honom, städning och matlagning etc. Och jag gör det inte för att verka duktig utan för att jag tycker att det är kul.
Min svärmor var ensamstående med min sambo, han har aldrig haft kontakt med sin pappa. Hon uppfostrade honom för över 30 år sedan på ett rätt gammalmodigt sätt och med mycket regler. Han fick inte ens gå upp ur sängen och kissa utan var tvungen att fråga först.
Han hade kolik i 3mån och i samband med att han föddes säger hon att hon slutade städa eftersom han gick före allt, sen har hon aldrig börjat igen.
Vi har aldrig haft problem med varandra innan vår son föddes.

Jag är yngre än min sambo och uppvuxen på ett helt annat sätt, 2 äldre syskon, inga regler men vi har hellre aldrig bråkat eller varit direkt stökiga. Min mamma har jobbat som dagmamma sen jag föddes och jag har alltid velat ha barn tidigt.

Min svärmor har jobbat som förskollärare av den typen som stannar föräldrar på gatan om hon tycker att dom tex har barnet åt fel håll i vagnen m.m.

Och nu är min lilla född och hon lägger sig i allt som att hon känner honom bättre än oss.
Min svärmor började med att visa hur dum jag är som låter honom sova i vår säng och där har hon också fått med min sambo. Dom får mig att känna mig misslyckad som inte lyckas få min 3månaders att sova i egen säng.

Lillen är snäll och go, lugn och sover mycket på dagarna. Så jag hinner göra mycket hemma. Tex gjorde jag en tårta till min sambos födelsedag och det verkade obegripligt för min svärmor. När jag sa att jag tycker att det är roligt och att jag faktiskt har så mycket tid nu så fick jag kommentaren: "men han måste ju ta mycket tid!!" som att jag skiter i lillen på dagarna.

Hon håller honom på samma sätt hela tiden, liggandes i famnen mot hennes tröja och skakandes och hyssjandes hysteriskt. Lilleman har hela tiden varit nyfiken och vill se och gärna vara upprätt och hänga med.
Men det är tydligen konstigt och jag har fått det sagt rakt i ansiktet:
"han gillar inte att man sitter ner, man ska gunga och vyssja honom"

Andra kommentarer som:
"det kan jag säga att han gillar inte era kökslampor" (kanske för att hon stod just bredvid spisen där vi har en lampa riktad ner mot spisen)

På julafton bajsade lillen ner sig och jag tvättade honom och lät honom ligga en stund i bara blöja för det älskar han:
"ska han inte ha några kläder"
" han gillar att ligga en stund i bara blöja"
"har han sagt det själv?" !!!! Jag visste inte vad jag skulle säga.

" nu har han sovit i 1 1/2 h ska du inte kolla honom?!" då hade jag kollat honom en gång och hon hade också gått och kollat honom.

"va glad och pratglad han är, är han ofta såhär?" frågar hon fast han redan skrattat och lett i en månad men enligt utvecklingen ska han inte kunna det tycker hon.
"ja han är en väldigt glad kille, speciellt såhär på förmiddagen :)"
" ja på kvällen då är jag arg och ledsen!" säger hon med bebis röst. Och jag blir så less för det var ju inte det jag sa. Men hon tänker bara negativt och att han följer hennes utveckling.

Jag sa en gång:
" det är så kul för nu har han börjat greppa och försöka greppa saker som min sambos glasögon!"
" haha lugn det kommer"
Jag blir helt frustrerad för hon lyssnar ju inte på vad jag säger utan det blir som att jag sitter och ljuger.

Lillen är jätte lik min sambo men ju äldre han blir desto fler tycker att han liknar mig mer. Men min svärmor har inte sagt att han är lik mig alls, däremot har han hennes långa armar tex. Nu börjar han bli rödhårig som jag var när jag var liten:
" han ser lite rödlätt ut"
" ja han verkar i allafall få hårfärg efter sin mamma" sa jag.
" haha" sa hon och vände sig om och gick!

Första gången min sambo skulle vara själv med vår son var han jätte orolig.
" tror du jag klarar det här? Ska jag ringa mamma?. "
Det känns tråkigt att min sambo tror att hans mamma kan ta hand om hans barn bättre än han själv.
Lillen har varit själv med sin pappa 3 gånger varav 2 gånger var svärmor där och hon hade honom konstant hela tiden.
Jag försöker bygga upp hans självförtroende genom att gå ifrån när min sambo har lillen, och inte kommentera vad han gör eller stå och kolla.
Nu efter 3 mån börjar han ta för sig mer och hör och häpna sist svärmor var här tog han ifrån henne vår son för att visa hur han vill bli hållen.

Nu sist så hade vi köpt en leksak, en blomma som är mjuk och lyser och spelar när man slår på den. Sonen kan sitta hur länge som helst och slå så fort den slocknar för att den ska lysa och spela musik igen.
När min sambo berättade det för svärmor sa hon direkt att "han är för liten för att fatta nått sånt....."

Jag tror också att hon blivit irriterad och lite sur på mig eftersom jag sa nej till att hon skulle få bo här medan dom renoverar hennes lägenhet pga en vattenläcka. Hon fick reda på att hon hade vattenläcka i samband med att lillen föddes men talade inte om det för ens han var 2månader och sa då att hon trodde att hon skulle behöva flytta ut och hem till oss redan samma vecka.
Då hade hon inte ens kollat försäkring eller ett annat alternativ till boende.
Hon sa då att det är perfekt för då kan hon hjälpa mig med lillen. 
Hade hon sagt att hon kan hjälpa mig att städa och laga mat så att jag får fokusera på min bebis hade jag kanske tänkt annorlunda. Men för första gången i mitt liv var jag inte den där som alltid ställer upp och aldrig säger nej. 
Jag sa nej till att låta henne bo i vår lilla 3a med hennes hund.
Efter det verkar hon mer irriterad på mig, hon sa att hon nog ändå måste bo hos oss när dom borrar för att lägenheten hon fått låna ligger i närheten av hennes egen. Men då sa jag nej igen men att hon kan komma hit på dagarna om hon vill. Det gjorde hon och lät oss veta hur dåligt hon och hunden sover och hur mycket bättre hunden verkar må hos oss och bla, bla.
Hon väntade sig nog att jag skulle säga att men om det är så jobbigt så ska ni ju klart bo här,men jag bara tyst.
Kan ju säga att dom dagarna hon och hunden var här är det ingen som tackat för, det blev istället mer disk och en person och hund som ockuperade soffan hela dagarna och som jag också skulle passa upp på.

Efter det här har hon också börjat ifrågasätta mig som person och vad jag lyssnar på för musik, vad jag har på mig för byxor etc. Och är noga med att tala om vilka byxor hon tycker är fula eller musik hon tycker är dåligt.
Hon får tycka vad hon vill men man behöver väl inte kommentera allt, jag skulle aldrig kommentera hennes klädstil eller nått.

Jag känner mig trött och ledsen av alla negativa kommentarer och tillrättavisningar om att jag sen måste vara med och bygga lego, att jag måste ha uppsatt hår, vi fick regnkläder till när han är 2år i julklapp!!!, hon har köpt alla olika bodys från kappahl och lindex och undrar alltid vart vi fått andra ifrån eftersom hon inte sett dom i butikerna.
Det är som att hon vill ha kontroll över allt och som att hon vill vara den som köpt och bestämt alla kläder. 
Jag vill bara vara här och nu med min lilla kille!!

När lillen bara var en vecka hade hon med sig en väninna som också är förskollärare och talade i efterhand om att dom hade gett mig ett bra betyg som mamma!! Men vem har rätten att betygsätta mig som mamma?!

Efter det har jag inte hört nått mer positivt om hur jag sköter min lilla.
Men jag antar att ha denna glada Goa lilla kille hos mig måste tyda på att jag och min sambo gör ett bra jobb. 

Kände bara att det var skönt att skriva av mig. Jag kanske överdriver men att bara höra negativt är jobbigt och stressande.. 
Sae
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 11 feb 2013, 10:36

Re: Negativ svärmor

Inläggav Rebba » 11 feb 2013, 15:50

Låter jättejobbigt. jag skulle sätta ner foten och tala om för henne att det är du som är mamman och vet vad som är bäst för din son tillsammans med din sambo. Det är ju ni som är föräldrarna. Klart det är bra med goda råd men ni känner ju er son bäst.
Rebba
Stammis
 
Inlägg: 36
Blev medlem: 08 nov 2012, 15:48
Ort: 142
BF: 130705

Re: Negativ svärmor

Inläggav enlitendu » 11 feb 2013, 16:24

Herrejösses. Först och främst tycker jag att du sakligt och lugnt ska prata med din sambo och förklara hur du känner inför hela situationen, visa honom det här inlägget du skrivit till exempel.

Det här handlar om eran familj där svärmor inte ingår, och han måste vara den som sätter ner foten först till sin egen mamma, tycker jag. Sedan tycker jag absolut också att du kan säga ifrån till henne också. Säg att du uppskattar att hon vill ge dig råd och omsorg, men att du gärna vill få tid att smälta det hela själv och att du gärna hör av dig till henne om du har frågor. Förklara att du blir ledsen och sårad när det känns som att hon pikar och kör över dig, för det är ju säkerligen inte så hon menar att du ska känna. Smek hennes ego lite, även om det tar emot.

Blir det trots allt bråkigt skulle jag försöka att ignorera henne ett tag, inte svara i telefon eller öppna dörren. Ni är ju vuxna människor med egna liv, och kan inte hon acceptera hur ni väljer att uppfostra ert barn behöver hon heller inte ta del av det. Men det är jag det. :twisted:

Kram!
Bild
Användarvisningsbild
enlitendu
Stammis
 
Inlägg: 158
Blev medlem: 17 jul 2012, 07:12
Ort: 141

Re: Negativ svärmor

Inläggav Mamsimamsi » 11 feb 2013, 16:46

Fy vad jobbigt! Jag håller med enlitendu, att du och din sambo pratar igenom detta först. Och sen att en av er, helst din sambo pratar med hans mamma, ev att ni gör det tillsammans.

Konsekvensen är att du blir helt knäckt annars, och DET är inget som gör någonting bättre! Nu handlar det om eran lilla familj, och det är ni som styr o ställer där - ingen annan!

Hoppas det löser sig med tiden, lycka till!
Mamsimamsi
Alltid online
 
Inlägg: 240
Blev medlem: 19 jan 2012, 11:38
Ort: 252

Re: Negativ svärmor

Inläggav smulan_88 » 11 feb 2013, 19:38

Känner igen mycket i det du skriver! Min svärmor är likadan!
Jag har dock ställt krav på min sambo, det är hanns plikt att säga ifrån!
Hon kommer garanterat inte att lyssna på dig, ställ krav på din sambo att han ska markera mot din svärmor och nu är NI en familj! Och den består av en trio.(du,sambo och bebis) Förklara för din respektive och säg det att om han inte kan visa och säga till sin mor att "backa" lite så får han välja, för att du inte kommer orka detta i längden! Men du ska inte behöva ta den fajten och bli ovän med din svärmor! Hon lyssnar säkert på sin son!
smulan_88
Alltid online
 
Inlägg: 1478
Blev medlem: 25 jun 2009, 17:56
Ort: 168
Status: Förlovad, har en liten dotter.

Re: Negativ svärmor

Inläggav gjeterjenta » 11 feb 2013, 22:53

Herregösses! Man undrar ju hur folk beter sig alltså..? Tycker som ovan att här får din sambo gå in och markera att detta är inte okej, man beter sig inte så mot sin svärdotter punkt slut! Strongt av dig att du sa nej till att hon inte fick bo där! Bra jobbat! Jag är en riktig fegis själv när det kommer till obekväma nej-säganden.. Har inte heller det bästa ögat till min egen svärmor.. Hon bor dessutom bara 500 meter från vårat hus.. Hon ser oxå bara det hon vill se och våran dotter "ser precis ut som Magnus när han va liten" suck.. Säger man nått om att hon skulle vara lik mig eller nått så verkar det som hon inte hör typ... Är en massa småincidenter som inte har så stor betydelse men det gör att relationen blir sämre.. Har haft jättesvårt att känna mig lugn när hon ska passa astrid, pga att hon tycker att hon oxå är expert på barn osv och hon skulle ALDRIG typ ringa och säga att hon är otröstlig eller så.. vilket är en enorm stress för mig att veta.. tog lång tid innan hon fick passa överhuvudtaget( trots att hon började tjata om det när hon bara va några veckor) då va hon minst 8-9 mån och då ville jag att hon skille komma hem till oss för att astrid skulle känna sig trygg, men då började hon säga emot och struntade i att jag typ började gråta för att jag är en sån jävla fegis när det gäller att sätta ner foten..Är dock lite bättre nu ( då är dottern 1,5) men det har mycket att göra med att Astrid nu själv kan säga vad hon vill till stor del.. Men usch va roligt det hade varit med en "roligare" svärmor..
gjeterjenta
Alltid online
 
Inlägg: 266
Blev medlem: 12 okt 2010, 22:44
Ort: 286
BF: 110616
Status: Mamma till världens bästa Astrid

Re: Negativ svärmor

Inläggav Sae » 24 feb 2013, 22:05

Gjeterjent fy va jobbigt att bo så nära. Min sambo vill gärna flytta närmare sin mamma men jag har bara sagt att jag inte vill bo där.
Jag vet att hon garanterat skulle ta sig friheten att komma förbi varje dag.
Jag tror att hon känner av att jag är irriterad för just nu säger jag ifrån på allt. Men hon slutar inte att kommentera allt på ett negativt sätt.
Min sambo reste bort i några dagar och istället för att fråga: "har allt gått bra nu när ni varit själva?" så frågar hon " har du haft det jobbigt nu?".
Det känns verkligen som att hon vill att jag ska säga att usch vad det här är hemskt jobbigt allt, jag klarar det inte..
Känner mig som en idiot som varje gång vi pratar eller ses måste sitta och försvara med "jag tycket inte alls han är jobbig" eller "så har han gjort länge".
Sist nu så sa hon att hennes förskollärar väninna undrade om dom kunde få vara barnvakt. Jag svarade inte ens utan log som att jag inte fattade att hon menade på riktigt.
Min sambo vågar inte vara själv med vår son, den dagen han kan ta killen själv så ska jag överväga att låta andra passa.
Fast just nu är det bara vi två som verkar gälla. Han gallskrek så fort hon kom för nära och jag vet att det är elakt men jag log lite inombords i hemlighet. Det är ju faktiskt jag som är hans mamma även om hon är utbildad.......
:)
Sae
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 11 feb 2013, 10:36

Re: Negativ svärmor

Inläggav L8i » 25 feb 2013, 08:26

Men herregud vilken jäkla kärring rent ut sagt! Och din sambo får ju verkligen börja stå upp lite för er/dig! Eftersom er son är glad och nöjd är det ju ganska uppenbart att han mår bra och är lycklig, så tvivla inte på dig själv!

Mitt första barn hade kolik och därefter ytterligare problem med allergier samt att han är ett öronbarn, så i över ett år bara skrek han, dygnet runt bar vi runt på honom. När andra berättade att de städade, lagade mat, pysslade osv trodde jag att de drev med mig, hur kunde alla andra hinna, men inte jag? Jag trodde att det var fel på mig, som fru, mamma, vän. Jag fick aldrig något gjort och tyckte att det var fruktansvärt orättvist att andra hann med allt.
Så fick vi lillebror i somras och han har varit frisk och glad, skrikit vid magknip eller hunger, annars har han kunnat ligga nöjd i babygymmet eller i babysittern och helt plötsligt hinner jag allt, trots att jag har två små med 17 månaders mellanrum. Det har alltså inte varit fel på mig, utan det är Julian som krävt så mycket mer tid än de flesta andra barn och bara av att veta det har jag släppt avundsjukan och ilskan av att min mammaledighet inte alls var trevlig.

Kan det vara så att din svärmor lever kvar i detta, bara minns hur jobbigt hon hade det och faktiskt känner sig lite misslyckad att du går det att gå ihop så lätt? Inte för att det ursäktar, utan det är helt enkelt bara en tanke.

Sen vi fick våra barn har vi tjafsat med våra föräldrar på ett annat sätt, jag tycker tex att mina föräldrar ställer upp mer för min syster och prioriterar hennes barn framför mina. Detta problemet fanns ju aldrig innan vi själv fick pojkarna. Min svärmor gnäller alltid över att hon träffar barnen för lite, men faktum är att hon har cykelavstånd hit och är välkommen precis när hon vill, men hon tycker att vi ska packa med oss bägge barnen och åka hem till henne.. Ja du förstår vart jag vill komma..

Jag tycker iaf att detta är något din man får ta upp med henne, innan er relation är helt förstörd!
Kram
BildBild

Bild
L8i
Alltid online
 
Inlägg: 1786
Blev medlem: 25 aug 2010, 09:56
Ort: 98
Status: Mamma till Julian och Milian

Re: Negativ svärmor

Inläggav Sae » 26 feb 2013, 10:02

Jo jag har tänkt på det. Eftersom hon alltid jämför honom med min sambo när han var liten.
Jag har också tänkt att hon ev tycker att jag är ung och oerfaren eftersom hon själv var 10 år äldre än vad jag är när hon fick min sambo.
Min sambo har också börjat säga ifrån på vissa saker men hon är minsann fast besluten om hur sonens utveckling går.
Han har en leksak som lyser och låter när man slår på den, så fort den slutar lysa så slår han på den igen så han verkar fattat hur den funkar.
När vi sa det sa hon att det kan han minsann inte.
Nu när hon var här sa min sambo, nu ska du få se filmen jag har på lillen när han leker med leksaken som du inte tror att han fattar.
Det var bara reflexer sa hon.
Min sambo tar fram leksaken och då säger hon "upp till bevis".
Lillen gör samma sak och hon säger fortfarande att det var reflexer.

Eftersom hon är den enda min sambo har och jag märker att han ändå säger ifrån så har jag svårt att gå på för hårt mot honom.
Han känner ju mig och märker vilket nervvrak jag blir när hon är här.
Jag ska till BVC om 2v och har en kompis som tipsade just om att prata med dom där för att få tips om hur man hanterar situationen.

Alla barn är ju så olika i personlighet och utveckling, hur stora skillnaderna kan vara kanske är något som inte alla fattar för ens man fått ett syskon till sin lilla skatt.
Sae
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 11 feb 2013, 10:36


Återgå till Relations problem
cron