Nej jag vill ju inte ringa soc. Föräldrarna verkar trevliga och jag tror inte att de låser in henne. Man hör verkligen allt igenom och hör därför att hon springer runt, slänger saker osv. Så inlåst är hon inte. Vi har försökt prata lite med dem men det är svårt. Man vill inte vara för okänslig och när vi inte känner dem så mycket känns det som sagt dumt att lägga sig i för mycket. Mamman sa förut att "när jag såg sådana här barn innan hon kom tänkte jag att det var något fel på föräldrarna". Hon är väldigt energisk och bestämd vilket verkar slå över i ilska. Det jag tänker på är att det är så himla mycket. När det är som värst och håller på konstant i åtta timmar känns det inte normalt... Blä vad svårt!
