Pappor 2011

Forum speciellt för våra blivande och nyblivna pappor!

Re: Pappor 2011

Inläggav Je78 » 02 nov 2010, 12:00

Det är nåt speciellt med första ul. Känner igen det där med sprallig liten en. Va skönt att allt verkar va bra. Hoppas det går bättere på onsdag då.
Hur mår din tjej annars då, har illamåendet försvunnit.. Hur känns det för dig då, första ul å allt...

Själv fick jag en pojk 6v för tidigt, hade lite bråttom till världen =)
Bild

Bild
MA aug 08
MA nov 09
Je78
Alltid online
 
Inlägg: 294
Blev medlem: 08 aug 2010, 23:42
Ort: 291
Status: Två barns morsa :)

Re: Pappor 2011

Inläggav Pchilli » 02 nov 2010, 15:41

detta var igentligen andra gången vi fick se den lill* iom att vi fick åka in akut i v6 då min sambo svimmade och inte hade nån ork och ett väldigt illamående. då gjorde de ett VUL för att se så att allt såg ut som det skulle. det var första gången vi fick se sprallis som då var 2.56mm :D
men nu mår hon bättre och har kunnat gå tillbaka och jobba.
Bild
Pchilli
Nykomling
 
Inlägg: 18
Blev medlem: 29 jul 2010, 01:27

Re: Pappor 2011

Inläggav Magnus » 05 nov 2010, 22:02

Hej

Är ny här på sidan, ska bli pappa för första gången i juni 2011.
Någonting som både jag och min sambo ser mycket fram emot.
:D

Hoppas man kan få lite svar på frågor och lite hjälp från er andra som ligger lite före mig i hur en pappa blir till.

//Magnus
Magnus
Nykomling
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 05 nov 2010, 21:50

Re: Pappor 2011

Inläggav Pchilli » 05 nov 2010, 22:23

Grattis Magnus och välkommen hit. tyvärr är här inte så stort ös direkt. :(

men börjar några så vågar väl fler sig hit :D


/pchilli
Bild
Pchilli
Nykomling
 
Inlägg: 18
Blev medlem: 29 jul 2010, 01:27

Re: Pappor 2011

Inläggav magpet79 » 21 nov 2010, 18:41

Jag heter Magnus och är 31 år.

Födseln är planerad till 7 dec. Jag har tidvis varit helt galet nervös när jag har tänkt på framtiden som småbarnsförälder. Det har verkligen varit blandade känslor med både ångest och lycka. Lyckan som det talas om här och där om hur allting skulle bli rosaskimrande infann sig inte riktigt. Det har varit en lång och jobbigt period (och värre ska det bli). Men nu är snart den långa väntan över och vi ser båda fram emot att få bli föräldrar.
magpet79
Nykomling
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 21 nov 2010, 18:30

Re: Pappor 2011

Inläggav Pchilli » 23 nov 2010, 20:17

hoppas allt går bra nu när det inte är så långt kvar
Bild
Pchilli
Nykomling
 
Inlägg: 18
Blev medlem: 29 jul 2010, 01:27

Re: Pappor 2011

Inläggav juni_pappan_M » 27 nov 2010, 23:29

Hejsan alla....
skall börja läsa information om gravideten vecka för vecka.....
vi blivande pappor tar ju inte så stor skada såsom våra kvinnor gör!!!
man har ju varit förbered på illamående,hormonförändringar,m.m
min sambo mår riktigt illa, vill ju verkligen att hon skall må bra, man har ju inte kännt sig tillräcklig för henne!! fast att jag har varit det, är det ngn som känner igen sig?
men man är ju själv så himla nervös att allt skall gå bra=)
Det gör ont i hjärtat att se att hon mår så här, men det kommer ju ngt bra i slutändan=)
men som sagt det är lätt för oss att säga det!!
önskar jag kunde ta hennes lidande!
juni_pappan_M
Nykomling
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 21 nov 2010, 18:51

Re: Pappor 2011

Inläggav Pchilli » 28 nov 2010, 00:14

känner absolut igen mig. man känner sig helt hjälplös och förtvivlad ibland. min sambo låg sjukskriven de 3 första månaderna för att hon mådde så illa att hon knappt klarade av att ta sig upp ur sängen. som tur är mår hon mycket bättre nu när vi är i v22. Tyvärr har jag själv varit dålig med ett rejält stort diskbråck som gjort att jag ibland knappt kunnat röra mig. som tur är opererades jag för diskbråck förra torsdagen och känner mig redan mycket bättre
Bild
Pchilli
Nykomling
 
Inlägg: 18
Blev medlem: 29 jul 2010, 01:27

Re: Pappor 2011

Inläggav Deviant » 13 dec 2010, 16:07

Var en stolt blivande pappa, men nu är det riktigt tufft.

Vi planerade skaffa barn och hon blev med barn i juni och vi var överlyckliga. Jag skulle ge vad som helst och bara få finnas där och känna magen och första sparken och allt det magiska som gör att vi kunde förbereda oss för ett nytt liv, men nu är inte läget så mamman vägrar prata med mig och jag är inte alls delaktig längre och det känns fruktansvärt jobbigt. Jag bröt våran förlovning när hon var i 17:e veckan, vilket var rätt korkat men gjort är gjort. Och grejen är ju att jag älskar henne över allting annat på denna jord och jag var inte heller otrogen. Fick vara med på första UL och det var riktigt magiskt och känslan man hade inombords och få se när den hade ett gympa pass där inne är svår och beskriva. Andra UL hade vi kontakt fast jag brutit förlovningen, pratade med henne dagen före och frågade om hon hade fått någon tid än och att jag jätte gärna ville vara med, då sa hon att hon borde ha fått en tid vid det här laget sen dagen efter fick jag ett mms med en ultraljudsbild med lite text. Förstår men ändå inte, vet jag sårat henne enormt mycket men hon vet ju jag älskar henne och att detta betyder så himla mycket för mig att bli pappa för första gången. Trodde hon ville ha mig vid sin sida och vet ju jag kan ge massor av energi hon borde vilja gå igenom detta med mig trots allt, bara säga jag vill inte ha dig men du ska få vara delaktig. Hon är envis och jag är oxå envis"hon har inte sagt något sen 1 november nu". Saken hör till oxå att vi aldrig haft ett riktigt bråk aldrig grälat, från min sida var det panik och oro som gjorde att jag bröt förlovningen och jag känner mig lurad fast jag kanske inte borde det kanske hade jag rätt med mina funderingar ändå.
Vet jag någon gång kommer få uppleva denna magiska tid och få finnas där och ge min positiv energi. Just nu är det hon som är gravid och inte vi. Älskar man någon väldigt mycket så är det förlåta glömma och gå vidare som gäller, jag vet jag älskar henne massor och att jag krossat min och hennes dröm. Finns dem som har det värre, men finns nog ingen i hela världen som är så klantig som jag är.
När man väljer att sluta prata så väljer man att sluta lösa problemen!

Var rädd om era partners, önskar alla en riktig bra och underbar jul och ett gott nytt år. 2011 Blir ett magiskt år för er som väntar ett nytt liv som ni får forma och ta del av!
Kram!
Deviant
Nykomling
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 13 dec 2010, 15:25

Re: Pappor 2011

Inläggav Pollypop » 13 dec 2010, 17:13

Hej killar, ska skicka in min sambo här på denna tråd!
Hoppas att alla har det bra (så bra ni kan) och att ni fortsätter med det strålande jobbet ni gör. Vi har två barn sen inna och väntar nu vårat tredje, kanske kan han vara till någon hjälp med svar på frågor? (om jag nu får in honom här)... Ha en fin kväll och ta hand om er själva och era respektive. :D
Buddah



William-Alexander


Haley Nova
Bild

Leah
Bild

Xx Pollypop
Pollypop
Stammis
 
Inlägg: 194
Blev medlem: 27 okt 2010, 09:58
Ort: 161
BF: 121015
Status: Sambo och förlovad

FöregåendeNästa

Återgå till Pappa forum