LynxLynx skrev:Grattis allihop till er graviditet.
Jag tänkte att jag också ska passa på och bli med i gruppen. Idag är jag i vecka 8 (8+0), beräknad födelsedatum är 29 september. Har dock inte tid på MVC förrän den 20/2, mycket att göra på jobbet.
Jag känner mig illamående nästan konstant, mer eller mindre och nu känns det att magen blivit större. Kissade klockan fyra på morgonen för lite mer än två veckor sedan. Var chockad i flera dagar och hade svårt att ta in nyheten.
Ville jättegärna ha fler barn för fem - sex år sedan men det blev inga barn och de senaste två åren tänkte jag liksom att tåget gått...
Men det känns som om makens och min kropp liksom ville stämma upp i sista refrängen, eller nåt sånt. Slå på stora trumman trettonhelgen!
Har två barn sedan tidigare, 21 och 12 år gamla.
Själv fyller jag 42 i år och maken är tio år äldre.
Vissa dagar tycker jag att det är helt fantastiskt, andra dagar funderar jag starkt på att avsluta det hela. Jag vet ju vad det innebär och vill jag verkligen vara småbarnsförälder hela mitt vuxna liv.
Jag har läst en del inlägg om det där med gamla föräldrar och vet att en del tycker att det är hemskt men vi kan aldrig bestämma hur länge vi ska leva eller hur länge vi ska vara friska. Min far dog när jag var 33 år och blev pappa till mig när han var 27 år gammal. Jag saknar honom enormt mycket fortfarande.
Det som bekymrar mig mest är nog hälsoaspekten. Jag vill varken att jag själv eller barnet ska få hälsoproblem och har fortfarande inte koll på alla Kub-, nupp- och fostervattenprov som kan tas och exakt vad det innebär.
Vi har inte berättat någonting för familj/släkt eftersom jag fortfarande tycker det känns knepigt och så tänker jag nog fortfarande att jag kanske får mf. Det känns inte helt superenkelt heller att berätta, jag tänker att folk kommer ha åsikter. Det har ju jag.
Ja, där står jag i livet just nu.
