Snitt or not??

Förlossnings ämnen - Smärtlindring, oro, ställning, partners roll och annat som rör förlossningen.

Re: Snitt or not??

Inläggav charizard » 09 feb 2013, 15:52

Jag är i exakt samma situvaion! Jag hade en fruktansvärd förlossning där jag hade havandeskapsförgiftning, leversvikt och krampanfall. Låg på IVA i två dagar och va inskriven på bb i två veckor. Aldrig mer. Är gravid igen nu och vill ha snitt. Vill inte förlora den första tiden och få en ny deprition.
Jag mådde så dåligt efter den förlossningen. Aldrig mer.
Men ibland börjar jag undra om jag ska försöka föda vanligt eller bara ktäva snitt. Ibland blir jag kluven :-(
charizard
Stammis
 
Inlägg: 126
Blev medlem: 04 mar 2011, 21:18
Ort: 288
BF: 111213

Re: Snitt or not??

Inläggav Aurora » 11 feb 2013, 13:12

Charizard: Jag kan uppdatera om hur det gick :) Jag hade samtal med specialistmödravården och en toppenbra läkare som rekommenderade vanlig förlossning (eftersom just när risken för blödning finns, ökar den när man gör snitt, så det var inte en bra lösning), men han skrev in i journalen vilka åtgärder som skulle göras (t ex sätta in ingångar till blodtransfusion/medicin direkt vid inskrivning osv). Alla inom sjukvården som jag varit i kontakt med har varit jättebra, och verkligen tagit mig och oron på allvar (vilket jag inte kände första gravven). Hursomhelst, allt gick jättebra och förlossningen var helt normal! Jag tycker du ska prata med din BM och så hjälper hon med tid till specialistmödravården.

All lycka till!
Bild

Bild
Användarvisningsbild
Aurora
Alltid online
 
Inlägg: 1899
Blev medlem: 25 feb 2009, 15:10
Ort: 105
BF: 121102

Re: Snitt or not??

Inläggav sanniisen » 04 aug 2013, 23:10

Jag fick min lilala arvid i början på maj. Jag gick över tiden med 42+1 och blev då igångsatt. Inte en sammandragning eller något sånt, bara ett extremt migränanfall som slutade med att jag blev inlagd i tre dygn. Men generellt hade jag en väldigt bra graviditet. Min största oro var; att vi skulle få ett stort barn (då både jag och min sambo är både långa och några kilo plus), att gå över tiden och min allra största fasa är att min barn ska födas med hjärnskador. Så vad händer... jag går över tiden, får en pojk på 4385g och 55cm lång och när han kom ut skrek han inte. Han avgav ett litet pip aå banmorskan upprepade:"han kommer snart igång" men efter kanske 30 sekunder måste hon springa ut. Värsta känslan någonsin! Min sambo fick springa med men där låg jag hjälplös. Dessutom kom han med armen vid sidan, som stålmannen, så jag sprack väldigt illa. Har fortfarande stygn kvar o det har gått 3 månader. När jag vainat upp från operationen fick jag äntligen träffa min lilla pojke. Han låg i en kuvös med slangar överallt. De hade satt elektroder på bröst och huvud. De sa till oss att det finns en risk att han fått hjärnskador pga syrebrist. Han hade även inxektion i kroppen o fi k antibiotika. Mina mardrömmar kändes som de skulle besannas. Men vår tuffa lille kille tog sig igenom detta är är nu fult frisk och mår super!

Däremot vid nästa förlossning kommer jag vilja ha ett sövt kejsarsnitt. Jag kommer vara så hyper och stressa sönder över att historien ska upprepa sig. Jag har redan pratat med min BM om detta, även om det är ett tag tills nästa gång. Vår plan är att prata med psykologen så snart jag blir gravid och vid v.20 prata med aurora kliniken. (De tar inte emot tidigre på det sjukhuset jag ska till). Kanske kan ändra mig till vaket kejsarsnitt men kejsarsnitt blir det för min del iaf!
sanniisen
Nykomling
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 04 aug 2013, 18:44

Föregående

Återgå till Förlossningen