Jag har en son på 1 år och en valp på 8 månader. Inga som helst problem, men har man inte tiden och rutinen av att ha hund ska det kanske inte rekommenderas. Det var omständigheterna som gjorde att det blev såhär - jag hade en annan hund som var 1 år när sonen föddes men han gck hastigt bort i somras. Och jag som haft hund i hela mitt liv kan ju inte tänka mig att vara utan så det blev en ny valp direkt - kände att jag var tvungen att passa på medan jag var mammaledig och hade mycket tid.
Bör kanske tilläggas att sonen varit världens enklaste och snällaste bebis. I våras (när jag fortfarande hade förra vovven) så var vi ute och gick i timmar med barnvagnen - och passade på att träna lydnad och kasta boll och så medan bebben sov. Hade jag haft en unge som skrek 24 timmar om dygnet hade det kanske varit jobbigare. (Kan tillägga att det är en stooooor hund jag har

) Sen när nya valpen kom så fortsatte jag promenadrutinerna - långa rundor i vagnen och korta i babybjörnen (ibland åkte vappisen vagnen också...). De är världens godaste vänner och barn mår bra av att växa upp med djur <3
Men det jag tycker man ska tänka på är:
- Har jag tid?
- Har jag intresse nog att hitta tid att aktivera min hund?
- Orkar jag springa ut med valpen en gång i timmen ungefär i början (mycket lättare om man bor i hus än i lägenhet)
- Har jag någon som kan passa hunden när vi är borta?
- Var ska hunden vara när jag börjar jobba igen?