Semesterplaner, fester ??

Hej!
 Vet inte hur gammal din son är just nu men om 4- 5 månader och han är frisk o kry, ska det nog inte vara något problem. Det beror på hur ni kommer ta ut honom innan dess. Kommer han inte få träffa en kotte kan han nog bli lite rädd...
Vi kom hem från Kanarieöarna för ett par veckor sedan och vår 2 månaders var med på den resan. Inga problem hon skrattar och ler. Inte blev hon sjuk heller.. Var lättare att resa med henne än vår livliga 2 åring.
Man kan ju vara hur rädd som helst för alla faror, men har som sagt en 2 åring på dagis och kan inte värja mig för några faror direkt.
Vill man inte att nytt folk ska pilla, ta och hålla är det bara att stå på sig och säga till. Tror inte han kommer lida av det, men vet ju att man själv kan tycka det är jobbigt när folk ska på och pilla... Lyssna inte så mycket på vad dina kompisar säger om ni inte vill gå för det är ni som betämmer det, följ ditt hjärta.
Hoppas det kommer gå bra för er så ni får komma ut och träffa lite folk..

Nu var det nog ett adopterat barn som ts syftade på och att det kan vara problem med anknytningen och tryggheten och inte infektionsrisken...

Jag hade nog tackat ja med förbehåll att kanske avboka igen om det skulle kännas fel. Det är ju alltid lättare att ta bort personer från gästlista/bordsplacering etc än att klämma dit några till. Nu tänkte jag från "arrangörens" situation.

Tänker jag från ert håll så skulle jag säga, gå på magkänslan! Om det inte känns rätt om några månader så håll er hemma. Ni kanske kan provbo hos någon som bor i närheten någon månad innan så att ni ser hur det går?

Håller med.. gå på er egen erfarenhet och känsla. Ni känner er son bäst!

Min spontana tanke är ju den, att trygghet sitter i relationer och i människor, mer än i platser. Om ni formar en hanterbarn situation för er son, men nogrann planering osv, så kanske det kan blir "lungt" för honom, även om det är nya människor med? Ni kanske t, ex kan förklara att ni behöver bo på hotell, ostört, att en av er kommer att dra sig tillbaka men sonen tidigt på kvällen osv, för att han inte ska få för mycket röriga intryck. Och OM det känns helt fel före avresa så ställ in. och OM ni skulle åka, och det känns helt fel där, så åk hem!

Vi tackade nej till ett bröllop i somras, som var typ 2 månader efter att vi kommit hem. Det var i andra änden av Sverige, och vi orkade inte ens tänka tanken på en resa. Fast jag är säker på att vår dotter hade klarat det galant, men det visste vi ju inte vid osa, som var innan vi ens kommit hem...

Mimpen: Som det är nu så klarar vår prins inte av andra människor än familjen, kan inte vara bland folk alls utan att bli ledsen. Så det är ju så svårt att förutse hur det kommer bli om 4 månader. Det man är rädd för är att när han väl blir lugn och trygg utanför hemmet där han är van att gå. Tänk om han blir orolig över den långa bilresan, nya miljöbytet och alla människor som han aldrig träffat, så pass att vi hamnar på ruta ett igen?!

Jag hade inte gått på bröllopet och inte 80 årsfesten heller oavsett vad andra säger. Ni känner er son nu och det är så, man kan bara ta en dag i taget. Vi har varit hemma sedan nov-08 med vår son som älskar nya människor och tycker om att träffa mycket folk men det känns inte rätt att utsätta honom för bröllopsfest som är väldigt intensivt även för vuxna och det är liksom en vuxen fest dessutom. Försök att tänka att ert första år tillsammans och er första sommar så är det endast ni, inga stora fester med mycket folk utan lugn och ro för att lära känna varandra till 100% och göra spontana utflykter när ni känner att sonen nog kan klara det. Vi tackade nej till ett bröllop även ett helt år efter hemkomst, det är inte läge. Och det var många som skakade på huvudet och tyckte att vi var värsta curlingföräldrarna men vem bryr sig liksom. De får tycka vad 17 de vill, vi känner vår son bäst och agerar efter vad som passar oss och vår familj.

Jag har ingen erfarenhet av adoptioner mer än vad jag läst av er kloka föräldrar här på forumet. Men rent intuitivt känner jag - åk inte. om det är så att han nu visar att han inte klarar av nya situationer och nya människor hade jag avvaktat. Anknytningen till er lille prins är det viktigaste av allt. Att få hon om att känna sig trygg med er, att lita på er och få knyta an i lugn och ro.
4 månader är ju ingen lång tid alls i sammanhanget. Låt det ta den tid det tar, ta det lugnt och ta inte risken att hamna på ruta ett igen. Det är mitt råd!

Jaha, han blir ledsen och vill inte vara bland folk.. Då blir det ju ett annat läge. Om han tydligt visar att han inte klarar av andra än familjen just nu.. så kanske ni bara ska ta det väldigt lungt i sommar? Det är inte så jättelång tid kvar till sommaren.. och fester, kalas mm kommer igen andra somrar! Det går aldrig att förutse hur något ska bli om fyra månader i någons liv egentligen.. men om jag var i ert läge så skulle jag nog ändå ta det säkra före det osäkra.. Jag är säker på att alla i er omgivning kommer att förstå det.