Terrorattacken i Paris: Känner du dig mindre trygg nu?

Jag står inte nära sopkorgarna som finns på tunellbaneperongerna här i Stockholm. De metallburkarna är som gjorda att stoppa ner en bomb i. I London är sopkorgarna nermonterade efter ett attentat.

Nej inte det minsta orolig. Finns så mycket annat man kan råka ut för (med minimal sannolikhet). Att gå omkring och oroa sig för allt som kan hända är bara jobbigt.

Nej , inte särskilt , man dör när man dör , oavsett hur försiktig och rädd man är.

En man i Brazil dog medan han sov i sin säng när en kossa föll på honom genom taket...

Det är bättre att leva sitt liv fullt ut medan man kan istället av att begränsa sig av rädsla.

Jag känner mig inte mindre trygg, däremot känns det att det kryper allt närmare, det är definitivt inte längre frågan om, utan när, det smäller på riktigt. I Svea Rike.

Nästa gång blir det tyvärr fler än förövaren själv som stryker med. 

"Hur har det påverkat dig och din syn på din egna vardag?"

Det har inte påverkar mig eller synen på min egen vardag, förutom att jag nu vet säkert vad jag misstänkt en längre tid, nämligen att vi har aktiv terrorism i landet sedan en lång tid tillbaka. Det har bara inte varit synligt och därmed inte heller kunnat uppmärksammas.

"Är du mera orolig eller känner du dig trygg?"

Jag är inte mer orolig än innan, snarare lättad över att Sverige har funnit spår att gå efter. Jag litar på att de som är till för jobbet tar hand om resten efter sin bästa förmåga.

Det kan vara bra att undvika allmänna platser med större folksamlingar samt för terroristerna intressanta byggnader och andra mål. Men jag ser ingen anledning att oroa mig över det för tillfället.

Det kunde dock vara intressant att få mer information om hur man kan undvika att bli offer för yttre attacker av sakkunniga. Jag kan inte så mycket om sprängladdningar, bomber, kemikalier eller annat som kunde skada någon fysiskt. När det kommer till det vet inte riktigt vad jag ska ha öga på och inte.

Märklig fråga. Har frågeställaren dåligt minne? Det är ju knappast första gången våld utövas. För övrigt bor jag inte i Frankrike.

Jag är lite orolig. Men inte för egen skull utan mina anhöriga som bor på strategiska platser och jobbar på attraktiva mål för terror (regeringskansli bl a). Själv bor jag i en medelstor stad som nog inte är något terrormål.

Eg är det konstigt att så många i Sverige reagerar med rädsla och oro.
Förståligt, javisst, ingen vill bli utsatt för våld eller hamna i ett terrordåd.

Men samtidigt så reser svenskar på semester till ställen och länder som befinner sig i krig, har hög kriminalitet, eller som lever med ständiga och/eller återkommande terrordåd, t.ex Thailand, Egypten, Tunisen, Ryssland, USA, Frankrike, Mexico, o.s.v, utan minsta tanke på hur mycktet större risk dom utsätter sig för, att bli indragna i våldskriminalitet och terrorhandlingar.
En risk som t.o.m ligger långt över, vad vi med den ökade hotnivån vi nu har övergått till, nivå fyra, är utsatta för.

Kanske vi ska se det från en annan sida istället, att om vi känner rädsla, otrygghet och hot nu, hur ska då inte alla dessa flyktingar som levt med, våld, krig och terror under flera år känna?
Vi kanske ska stanna upp och tänka efter lite, vilka är det eg som har anledning att fly och söka skydd, vi som läser om krig och terror, eller de som tvingats uppleva det under flera år, ja ibland under hela sina liv?

Jag vill inte förringa någons rädsla, den är personlig och högst påtaglig för den det drabbar.
Men vi måste samtidigt påminna oss, att vi i Sverige lever relativt skyddade och i säkerhet.
Även om inga garantier kan ges, att vi klarar oss från att bli utsatta för våldshandlingar eller hamna i ett terrordåd här i Sverige.
 Så är riskerna väldigt små, i jmf med de ställen och länder vi frivilligt reser till, under våra utlandsemestrar.

Nope.

Jag är inte oroad för egen del, men är livrädd för att något ska hända min make som pendlar till Sthlm varje dag. Usch! Har svårt att sova på nätterna p.g.a. det.