Är klar med barn i hjärnan men inte i hjärtat

Kan tänka mig in i känslan jag väntar mitt tredje barn nu. Kommer skilja 13 månader mellan andra och tredje. Jag längtar så och sa till killen vid förra förlossningen. Jag vill ha ett barn varje år. Sen är det bara en känsla. För mig är det orimligt med det för då skulle jag nog hinna med typ 10 barn till. Men det är så underbart med planeringen, väntan och att få lära känna sin älskade bebis. Dock är jag säker på att vi kommer försöka skaffa några barn till. :) 

Jag tror att vi är många som känner igen känslan. Förnuftet säger en sak men längtan finns där ändå.

Nu är mina barn vuxna men det tog många år efter att jag fått sista barnet innan jag landade i känslan av att vara klar. Kände länge en sorg över att den fasen i livet var slut. Tror att det mer handlar om att lära sig leva med känslan och hoppas att den klingar av med tiden, för det gör den.

Tack för era svar! 
Ja det är nog just det att man sörjer att den fasen i livet är slut...
Jag saknar det så mycket, och känner nästan avundsjuka när jag läser/hör om folk som blir gravida.  
Jag ska nästa vecka på besök till min barnmorska som jag haft alla fem graviditeter,  nu i ett annat ärende, och jag förknippar verkligen henne med mina graviditeter, och det kommer bli så mycket minnen som kommer tillbaka.
Men samtidigt vill jag inte ha fler barn än de jag redan har.   
Jag ammar fortfarande min ettåriga dotter, så det är inte så att småbarnsåren är slut än på långa vägar..

Du måste vara galen haha
Jag bävade inför ultraljud och alla tester och hade sådan ångest inför allt under min graviditet