Eftervåld i relationer med barn

Hej,

för ca 7 år sedan separerade jag och exet efter många år och två barn tillsammans.
det har gått väldigt uppochner under denna tid. det har funkat hyfsat när medföräldern inte varit i någon ny relation. eller Ja, han är till synes snäll (mer på grund Av att han behöver mig på nåt sätt)
när han är i relation är han som förbytt gentemot mig Och känns inte vid sina tydliga personlighetsförändringar.
han blir dryg, och ändrar sin uppfattning mycket när det gäller barnen Vilket resulterat i många konflikter oss emellan.
det finns alkohol med i bilden och har väl egentligen alltid gjort mer eller mindre, han kan säga  (när han är under isen) att han har problem, han vill söka hjälp etc. För att sen helt glömma bort det och slå backut om något kommer på tal om alkohol.
nu efter senaste uppbrottet från en relation så gjorde han några rejäla blundra, när han hade barnen där. Vilket resulterade i konflikter då det inte har gått att prata Om allvaret i detta.
jag kontaktade till slut kommunens olika instanser och vad om hjälp med hur man ska gå tillväga i såna här situationer (eftersom det nu hänt några gånger och det går verkligen peata om det)
hag förklarade läget och ?kommunen? valde att göra orosanmälan utifrån vad jag berättade.
det var inte min avsikt och sedan Jag bwrättade läget för mitt ex så har han varit än jövligare än innan (i de dåliga perioderna).
det är så hemska saker, och nye fysiskt våld men vad jag börjar förstå, psykiskt.
värre och värre.
han vänder barnen mot mig och jag vet snart inte var jag ska vända mig.
stöllde oss i kö hos familjerätten och  han gick med på det, men väl där kändes det mer som att det handlade om att inte se dum ut, samt att få ändra saker kring barnens schema. Jag insåg att den instansen inte var ett, då båda behöver vara där av samma anledning, samarbeta för barnens bästa. och de på familjerätten kan inget göra mot det som utspelar sig där. 
allt blir värre, och jg börjar känna mig mer och mer förtvivlad.känner verkligen inte att jag förtjänar att få detta hat och skrämsel från honom. men det går inte prata om det alls.
jag har honom blockad då han kliver över mina gränser att inte ringa eller smsa om 
det  verkligen är något viktigt. Varje gång vi haft kontakt via telefon (vilket är sällan nu) så slutar det med att jag känner mig psykiskt bokstaven och dränerad, oförtjänt.

jag skriver här för att höra om någon varit i liknande sits, och hur det är/blev för er. Finns det någonstans attt vända sig?? 

min största oro är det jag känner att han börjat ta till mer och mer- använda barnen  som ett sätt att få mig ur balans. 
 Känner mig chanslös i det läget. 

npgon med erfarenhet av liknande?