Barn som spelar och tar sms-lån

I rubriken låter som du pratar om en 12 åring. En 20 åring är en vuxen inte ett barn

Det är jobbigt att stå vid sidan av. Kom ihåg att även de gånger som du inte når fram och som han inte tar emot den hjälp du erbjuder eller letar upp åt honom så gör du stor skillnad i hans liv bara genom att finnas där och visa att du tror på honom. Han kommer alltid ha med sig att hans förälder aldrig tappade tron på honom och det är en jätteviktig grej, även om det skulle skita sig med ekonomi, jobb mm. 

Den jag är bekant med blev inlagd på någon sorts behandlingshem ganska länge. Lite samtal räckte inte utan en dygnet-runt behandling under lång tid var vad som krävdes.

Vet du vilka som jobbar med detta i kommunen? De jag känner som jobbar som skuldrådgivare, kurator mm gör det i grannkommuner, just av de skäl du beskriver. Inte heller de vill träffa sina patienter/klienter på Ica. Men du kanske redan har kollat upp det? 

Till att börja med, du är möjliggörare, just nu är du en del av problemet.
Ditt beteende när du ger pengar och städar upp efter ditt vuxna barn hjälper inte, det tar bara bort konsekvenserna vilket möjliggör att barnets destruktiva beteende fördjupas. Oavsett diagnos.

Du är inte ensam om att möjliggöra, vi är många som har gjort den resan och vi har alla varit förtvivlade, skämts och känt oss som ensammast i världen.
Jag hade tagit kontakt med en anhörigförening till spelmissbrukare.
Eller kontakta https://stodlinjen.se/ så du får kunskap och verktyg.
Som anhörig så vill man hjälpa men det blir nästan alltid fel om man inte har kunskapen och verktygen.

Ja jag vet att vi inte ska hjälpa men det är inte lätt. :( Men där har vi ju nu satt stopp iaf när det gäller pengahjälp. Nu vill jag hjälpa för att hitta bra stöd. Har försökt men stödlinjen men känns inte som den kunde hjälpa så mycket just nu, mest bara att man ska spärra sig och det är redan gjort där det går.
Försöker hitta någon bra förening för spelmissbruk och anhörigstöd. Men det är svårt.

Galet jobbigt, frustrerande och hjälplöst att stå vid sidan av. Jag hoppas att hen ändå känner stödet från oss även om vi inte skjuter till pengar längre.
Jag hoppas att samtalsstöd eller liknande ska hjälpa. Som du skrev så har det inte gått så långt än (eller det vet man ju egentligen inte men jag hoppas).
Tyvärr kommer väl beroendet olika snabbt och starkt hos olika personer, det är bara att hoppas att beroendet inte sitter alltför djup än.

Tyvärr är den som jobbar på kommunen bekant med bekanta så även om inte vi personligen känner den så väl så blir det lite för nära.

Jag förstår inte riktigt att det skall stoppa er från att hämta hjälp till er son, ni skall inte skämmas över detta, det kan hända vem som helst och det gäller er sons framtid.  

Vad gör man som förälder till ett myndigt barn som håller på att spåra ur helt?

Försöker absolut inte säga att det är på samma nivå, kan inte ens föreställa mig känslan av hopplöshet och oro om det gäller ens egna barn...

Däremot så kan jag ändå relatera till hur svårt det är att inte ge pengar när någon nära har ett spelmissbruk och behöver ekonomisk hjälp. Min närmsta vän sedan barndomen bröt ihop hemma hos oss för ett par år sedan och erkände en mycket svår ekonomisk situation tillföljd av spelande. Jag visste att den hade ekonomiska problem då han ofta kontaktade mig och bad om pengar för att klara mat, räkningar osv innan. Var aldrig några stora summor och ibörjan så reflekterade jag inte nämnvärt på det, fanns alltid logiska skäl till varför pengarna saknades men det var när jag ifrågasatte (då det hänt nästan 6 månader i rad) som sanningen kom fram. För mig blev det ett riktigt emotionellt dilemma, om jag inte gav pengar så skulle han inte klara sig förstod jag ju - med alla skulder så gick han back tusentals kronor varje månad. Men om jag gav fysiska pengar så skulle han antagligen spela bort dem. Så jag valde att hjälpa på följande sätt, först så spärrade han sig från spelsidor och sökte hjälp (fanns något inom kommunen) samt bokade tid för ekonomisk rådgivning via kommunen. Sedan gjorde vi en budget även fast den inte gick ihop. Gjorde en prioordning gällande räkningarna. Jag har "tagit över" två av dessa, alltså han vidarebefordrar fakturorna till mig så betalar jag dem varje månad. Vidare så storhandlar jag en gång i månaden åt honom. På så sätt hjälper jag ju ekonomiskt men utan att ge honom pengar. Mer eller mindre hela hans lön går till att betala räkningar och jag får se i slutet på varje månad hur pengarna använts. Låter kanske hårt men jag kände att det var viktigt för mig då det blir mycket pengar varje månad som jag gärna lägger så han får en chans till en nystart men inte för att vidare möjliggöra hans beroende. Den insynen samt att han fortsätter sin behandling är villkoret för min hjälp, upphör något av detta så upphör även min hjälp. 

Förlåt för stort utlägg men vill bara få fram att det går att hjälpa (om man själv har de möjligheterna) men samtidigt ställa krav på förändring. Mina råd till dig ts är att sitta ned tillsammans, vara tydliga med att ditt barn inte behöver känna skam men däremot behöver hitta hjälp. Sök via kommunen. Hjälp inte genom att ge direkta pengar men om ni hjälper ekonomiskt med skulder osv kräv som motpart att få se budget och utgifter - för att se att ert barn inte fortsätter i samma mönster.

All lycka till er!

Ni måste sluta betala, men det vet du ju redan. om man har inkomst och bor hemma ska man även bidra med en summa för hyra, räkningar och mat. Det är en viktig del i uppfostran att lära sig att man måste betala för sig i livet, killen är ju 20 så så HÖG tid att lära sig detta! varför skulle han ta tag i sin situation om han bor och äter gratis och någon annan alltid fixar allt för honom. Ni gör honom en björntjänst annars.

Om man är 20 och inte har någon direkt inkoms hur gör man då? Som det är nu kommer det inte in några större pengar, några hundralappar nu i Jan och om hen har tur så kanske nån slant från FK om det lilla hen jobbat ger någon SGI. 

självklart ska man betala hemma när man börjar tjäna pengar men nu blir det svårt. En sida vill ta varenda öre för att ha koll (det är ju dock inte ett alternativ jag har) men en sida vill ju att han ska ha lite pengar för att kunna göra nån liten kul grej med kompisar eller så. Är livrädd att depression tar ett alltför hårt grepp.. 

Om man är 20 och inte har någon direkt inkoms hur gör man då? Som det är nu kommer det inte in några större pengar, några hundralappar nu i Jan och om hen har tur så kanske nån slant från FK om det lilla hen jobbat ger någon SGI. 

självklart ska man betala hemma när man börjar tjäna pengar men nu blir det svårt. En sida vill ta varenda öre för att ha koll (det är ju dock inte ett alternativ jag har) men en sida vill ju att han ska ha lite pengar för att kunna göra nån liten kul grej med kompisar eller så. Är livrädd att depression tar ett alltför hårt grepp.. 

Hen får väl skaffa ett jobb som alla andra? Eller en utbildning om det saknas.

Jodå utbildning finns och hade extrajobb under hela studietiden men att få ett jobb på deltid/heltid är inte helt enkelt när du inte mår helt bra.

Åh vad jag önskar att du bara för en liten stund fick känna på hur det är att må riktigt skit? (önskar egentligen ingen det livet men vissa skulle man vilja visa) 
livet är inte enkelt för alla, en del tacklar det bättre och vissa får kämpa skiten ur sig. 
Jag har fler barn (eller barn får jag ju inte kalla dom) och två går allt som på räls för och två får kämpa rätt mycket mer.
Jag har alltid funnits och stöttat så gott jag kan till allihop men ändå kan det bli så olika :( 

Tack för ett förstående inlägg och jag fattar verkligen att man vill hjälpa och jag tror ditt sätt säkert kan vara en hjälp på vägen om din vän även tar hjälp från annat håll också för sitt missbruk. Vet du hur länge hans spelande hade pågått innan han började låna pengar av dig och sen gav upp och bröt ihop och berättade?