Är klar med barn i hjärnan men inte i hjärtat
Hur ska man någonsin känna sig "klar" med att skaffa bebis?
Jag saknar planeringen och alla tester, graviditeten, ultraljuden, besöken hos BM, den förväntansfulla känslan, födseln, att få träffa mitt barn för första gången, en helt ny liten människa.
Jag älskar allt detta, men nu är det slut, och jag tycker det är så ledsamt och sorgligt att aldrig få uppleva detta otroliga, fantastiska igen...
Jag är 43 år och har fem barn. Den yngsta är ett år gammal.
Vi kommer inte att skaffa fler, och det vill jag egentligen inte heller. Vi har inte plats, tid eller ekonomi för fler.
Jag har dessutom gått igenom fyra kejsarsnitt och min kropp är sliten.
Så det är inget alternativ att få fler barn, det kapitlet är slut.
Är det någon mer som känner så?