Vem äger problemet och lösningen?

Min man och jag gifte oss nyligen efter 3 års förhållande. Vi båda har barn sedan tidigare. Mina barn är mer eller mindre utflugna. Min mans barn inte lika utflugna. Min man och jag har fortfarande separata boenden, men planerar på sikt att bo tillsammans på heltid. Planen är att det ska ske om ett år.

I dagsläget upplever jag det långt bort att vi kan bo tillsammans på heltid om ett år. Valet att ej bo tillsammans för närvarande beror till stor del på att jag och min mans barn ej känner varandra tillräckligt. Detta är ett bekymmer för mig då mannens barn inte gör några större ansträngningar för att lära känna mig. Jag har gett den tid och visat intresse för att lära känna dem, men det är inte lätt då de ej knappt pratar med mig. De svarar på mina frågor men inte mycket mer än så. Jag har tappat orken för att försöka längre, likaså mina barn som även de gjort sitt för att lära känna min mans barn. 

Jag har berättat för min man hur jag och mina barn upplever det hela. Tyvärr verkar han ej riktigt förstå allvaret och göra vad han kan för att förändra situationen. Jag önskar att han skulle prata med sina barn om det, de är trots 14 och 19 år och kanske vid den åldern kan ta in att även de behöver göra sitt för att det ska bli bättre. Det tog mig ganska hårt att få veta att de misstyckte till att vi skulle gifta oss av den anledningen att de ej känner mig tillräckligt. Frustrerande och orättvisa besked då deras mamma tydligen flyttade ihop med en peron efter bara några månader som barnen bor med varannan vecka. Min man och jag ville skona barnen från det, så därför väntar vi med att bo tillsammans.

Jag undrar bara vem som äger problemet till att vi ej kan bo tillsammans? Alla äger väl var sin del, men har svårt att se lösningar på problemet.