Ni som lever levt med sexmissbrukare varför lämnat

Jag hänger inte riktigt med på om du menar att missbrukaren lämnar programmet - alltså avslutar behandlingen - eller att endera missbrukaren eller dennes partner lämnar den andre trots pågående behandling?

Hon menar att partner lämnar den som missbrukar. 

Ja jag menar om partner till missbrukare lämnat. Det påstås att om man går 12 stegs programmet i minst 1-2,år, så blir 80/90% fria från sitt beroende. Men sedan verkar många partners lämna iallafall. vad funkade inte? Har jag för höga förväntningar? kommer han att sluta med missbruket, men inte med sina lögner egoism och offerterroll? 

Min kompis lämnade direkt när det kom fram vad hennes man gjort. All tillit och attraktion var borta. Hennes man gick sen behandling och förmodligen tack vare det och att min kompis är rätt insatt i vad missbruk innebär har de kunnat ha ok kontakt och ett bra samarbete om barnen. 

För att missbruksbehandling ska vara framgångsrik måste den utgå från den missbrukandes vilja att "bli frisk".  

Att gå ett 12 stegs program för någon annans skull fungerar inte.  

Du undrar varför partners ibland ändå lämnar.

Det har säkert många orsaker men en av dem är nog att i takt med "tillfrisknandet" förändras personen och därmed också känslorna för varandra. 

Det finns säkert många olika skäl till varför man lämnar. Men om jag ser till erfarenheter från vänner och bekanta så finns det några liknande faktorer:
- i 12-stegs programmet ingår att man ska be om ursäkt/erkänna saker för sin omgivning (om jag förstått rätt), då kan saker komma fram som man inte känt till tidigare.
- som anhörig/partner blir man lätt medberoende, man är inte sig själv och ens gränser suddas ut. Vid tillfrisknandet så är det som att man vaknar upp och inser att man inte vill vara kvar i relation med den personen även om missbruket upphört

Just den första grejen, om att be om ursäkt för saker har jag egen erfarenhet av. En fd vän kom ur sitt missbruk och berättade då om en specifik händelse hen ville be om ursäkt för. Det var en händelse som hade kunnat orsaka stor skada för mig och min familj om saker hade "gått fel". (Vill inte gå in på detaljer men det var inget som vi egentligen hade med att göra och som gjordes utan vår vetskap). När jag då fick reda på det så blev jag så arg och äcklad av personen, hur kunde hen utsätta mig och min familj för den risken, så jag valde att bryta helt. Kan inte riskera att personen tar ett återfall och utsätter oss för samma risk igen. Man kan be om ursäkt för saker men man kan inte räkna med att få förlåtelse och förståelse. Och just det här momentet tror jag är det svåraste i tillfrisknandet: många relationer, även utanför missbrukskretsen, kommer att ta skada och avslutas. 

Forskningsmässigt så ska tolvstegsprogrammet inte vara särskilt framgångsrikt för just sexmissbruk. Sedan finns det för lite forskning idag just vad ett sexmissbruk är för något, det finns ingen tydlig definition. 

Skulle rekommendera att vända sig privat till en terapeut, men den djungeln är också gigantisk med massa flum personer och så finns det vettiga.

Inom den vanliga sjukdomen kan dessa beteenden ses som medicinska och därför börja medicineras för att dämpa sexlusten. Om inte problemet grundar sig i att man har för stor sexlust är det en väldigt kass metod också 

Jag tror att det i de flesta fall är så enkelt att även om personen blir frisk från sitt missbruk förändrar det inte det som hänt. 

Hade min man varit sexmissbrukare - eller vilket annat missbruk som helst - hade jag givetvis velat att han blev frisk och glatts med honom om han lyckades. Men kanske skulle jag ändå inte vilja att vi fortsatte som par om såren är för djupa och sveket för stort.

Personer som arbetar med frågan. Men vissa upplever ju att detta hjälper de. Men det är ju ett komplext problem? det behöver ju kombineras med olika insatser och kan bli väldigt fyrkantigt. 

problemet med programmet är att människor har ju en naturlig sexualitet. I tolvstegsprogrammet så kan detta bli väldugt bokstavligt när man bytt ut alkohol till sex.

Det finns ingen manual för att ha normalt sex och för vissa skulle det då kunna betyda att vanlig onani skulle kunna ses som återfall/uttåtagerande. Det blir ju att man tillslut problematiserar precis all sexuell aktivitet som man önskar som inte är problematisk, tvångsmässig och som typ kan ge ångest. 

Alkohol är inget man behöver lära sig att introducera igen, medan onani och fysisk närhet med andra kan vara något fint och bra. 

Så sånt här kan vara en stor utmaning. Sedan när saker kan handla om trauman och liknande kan det bli väldigt fyrkantigt också. 

Jag tror du tänker fel TS.

En missbrukare går inte bara i behandling för att lappa ihop förhållandet. Den inställningen är dömd att misslyckas. En missbrukare går i behandling för att bli frisk och förhoppningsvis ha sundare relationer med andra. Det gäller alla typer av relationer. Alla man har svikit på olika sätt. Det kan vara partner, barn, släktingar och vänner.

Ibland går förhållandet att rädda, men inte alltid. Man ska inte utgå från att det är målet. Tilliten kan vara förstörd, känslorna borta, medberoendet släpper och partnern börjar se saker och ting klart. Plus att det alltid finns en viss risk för återfall.

Bara du kan avgöra om din man är värd en chans till samt var dina gränser går. Du har ingen skyldighet att stanna. Behandling är ändå bra för att kunna ha fungerande kontakt i framtiden, ett bra samarbete kring eventuella barn, eller för att fungera bättre i en ny relation.