Ni som är singlar, hur får ni ligg?

Jag har också lärt mig en del om hur många kvinnor är, det lärde jag mig av min mamma och syster. 

Det är kört för dig tyvärr. 

Men HUR kan detta vara vad du tar in? Man54 har tagit sig tid att förklara på ett fantastiskt sätt, men du kan bara inte ta in det. Måste hålla med honom, det ÄR kört för dig. Helkört.

Huvudsaken är att man alltid behandlar kvinnor som en homogen grupp och aldrig någonsin förösker se individen.

Haha, ja det är livsfarligt!

Absolut. Sådär har jag gjort många gånger.

Jag träffade min man via ett gemensamt intresse. Han var 32 år, nio äldre än jag. Han har efteråt berättat att han aldrig i livet trodde att han hade en chans på en så ung och snygg tjej.

Men under tiden vi arbetade med projektet lärde vi känna varandra lite mer och jag upptäckte vilken snäll och rolig person han var.

Efter en tid tog han steget att bjuda mig på restaurang. Vi hade en trevlig kväll och han uppförde sig som en riktig gentleman.

Vi började umgås mer och jag tyckte mer och mer om honom.

Detta trots att han var en del år äldre. Han var verkligen ingen fotomodell, han hade lite mage, inte direkt överviktig men han bodde inte på gymmet om vi säger så. Hårfästet hade börjat dra sig uppåt i vikarna och han var inte heller den längsta eller mest bredaxlade man jag sett.

Men han var omtänksam, intresserad av att verkligen lära känna mig, snäll, rolig, hjälpsam, samvetsgrann både på jobbet och när det gällde annat.

Vi hade samma uppfattning om mycket och liknande mål i livet även om han ju "låg före" mig i en del.

Han fick mig verkligen att må bra och då spelar inte utseendet särskilt stor roll. Att vara hel och ren och någorlunda socialt kompetent räcker en bra bit.

Denna underbara, småmulliga, tunnhåriga, kvällströtta, glömska, numera ganska bekväma lilla gubbe och jag firar 30 år tillsammans i sommar.

Underbar historia. Men jag måste ändå reagera på några saker. Han trodde aldrig han hade chans på en så ung och snygg tjej. Låter inte det som att han mest var ute efter dig för att du var snygg? Låter som han var ytlig.
Och att han inte hade så bra självförtroende. Många kvinnor tycker det är avtändande.
Han var en gentleman, skriver du. Med andra ord så gjorde han inga närmanden. Lite för tam kanske?
Många kvinnor vill att mannen vågar ta för sig.

Att han ville lära känna dig är ju ett plus förstås. Många kvinnor säger att män bara går efter utseendet.

Jag var själv intresserad av en yngre tjej. I mina ögon såg hon bra ut, även om hon inte är modelltypen. Jag ansågs vara ytlig och bara ute efter hennes unga kropp.
Jag började gilla henne efter att vi setts rätt mycket på jobbet, pratat och retats med varann. Jag kände att jag ville träffa henne mer. Jag gillade hennes humor bland annat. Men de flesta tycker inte att man kan ha nåt gemensamt med stor åldersskillnad. Typiskt män att bara vilja en sak, och inte bry sig om henne som person, kan inte se henne som en människa.
Jag trodde faktiskt att det kanske fanns nåt där, att hon kanske var lite intresserad. Jag hade bra självförtroende då. Så jag vågade försöka. De flesta dömde ut det, och kallade mig idiot.

Jag tror nog att mitt utseende var det första han lade märke till, det är ju det första man ser. Men vi träffades  under en verksamhet som vi båda var intresserade av så vi hade redan något gemensamt. Jag tror inte att han blivit lika intresserad om han bara sett mig på krogen (som han för övrigt aldrig gick på).

Det var inget fel på hans självförtroende. Han visste sina kvalitéer men det innebär ju inte att han inte var nervös eller beredd på att det kunde bli fel.

Han har berättat att han också värderade vår vänskap och var rädd att förstöra den genom att "gå över gränsen".

I min värld är en riktig man en gentleman, de andra är bufflar så nej, det var aldrig en nackdel. Vi har även fostrat våra söner till att vara gentlemän och vad jag har märkt går det bra för dem när det gäller tjejer.

Och naturligtvis gjorde han närmanden men inte i början och aldrig buffligt och klumpigt.

Ja, det är ju så. Vi män ser ofta hennes utseende först. Så har det alltid varit för mig i alla fall. Bra att ni hade nåt gemensamt. Det är viktigt har jag sett. Jag tyckte jag och den yngre tjejen hade saker gemensamt, men det räknas inte.
Tyckte du att han var omanlig och att det var avtändande att han faktiskt kunde bli lite nervös?
Kvinnor jag känner sa att det var det om jag var nervös. Men när de själva träffade män så var det gulligt.
Jag tycker själv att jag är en gentleman, har inte gjort närmanden direkt på dejter, eller pratat om hennes kropp eller sex. Många tycker att män som mig är för passiva.

Hur gjorde han närmanden? Jag skulle behöva lite tips där, för jag är kass på sånt. Missat en del chanser.

Skillnaden är att vi män anses vara ytliga då. Vi objektifierar kvinnor.

Men ett  misstag du gör är att du inte ser personer som just individer,
du pratar om kvinnor och män som kollektiva grupper, kvinnor säger och gör så, vi män säger och gör så. 
Men så ser ju inte verkligheten ut. Vad en kvinna eller fem kvinnor gör betyder ju inte att merparten av alla kvinnor gör samma sak.
Vad du gör eller säger betyder ju inte att merparten av alla män gör och säger samma sak.
Du kommer i många trådar med påståenden om kvinnor och män som många inte känner igen sig i, du ser inte att folk är olika. Jag skulle faktiskt påstå att du inte är lik de flesta män, varken gör eller säger samma sak som många andra män just för att män är olika precis som kvinnor. 
Om du är så här kategorisk om kvinnor och män när du möter andra reagerar nog många på det, du ser inte folk som individer utan vill sätta folk i fack hela tiden.
Det funkar inte om man vill ha relationer med folk, gäller både vänner och partners. Ingen vill höra att man är på ett visst sätt bara för att man tillhör ett visst kön, det gäller både män och kvinnor.
Prata inte för andra män utan prata utifrån dig eftersom du inte är som de flesta män är. Du är en individ andra är helt andra!

För många år sedan fick jag ett råd som håller sig än:

"Hur fångar man en hare? Man gömmer sig bakom en buske och låter som en sallad"

Kontentan är att när du vet vad du vill ha, så ser du till att ta reda på vad som behövs för att få det du vill ha. Det gäller dock att vara specifik, att säga att man vill ha "en kvinna" är som att säga att man vill fånga "ett djur", det fungerar inte. Vilken typ av person är man intresserad av? Vilka egenskaper har sådana personer? Vad är sådana personer intresserade av? Vad krävs för att sådana personer skall bli intresserade av någon? Och framför allt, vad behöver man själv? Våga tacka nej till det som inte fungerar för en själv.

Det har hjälpt mig massor, och fungerar oavsett om jag sökt ligg eller om jag sökt relationer. Och precis som med haren, det är haren som kommer fram till en, inte en själv som springer efter haren.

Ja men vad spelar utseendet för roll? För mig är utseendet som att titta på en tavla på ett galleri, jag kan lägga märke till det och tycka "vad fint!" innan jag går vidare. Utseendet blir relevant först när personen är intresserad av mig och jag behöver ta ställning till om jag är intresserad eller inte, innan dess spelar det ingen som helst roll.

Ja, utseendet är ju det första intrycket man gör, det gäller ju oavsett kön. Men det gäller ju bara de första sekunderna eller minuterna sen visas ju personligheten.

Har man inget gemensamt blir det ju svårt att bygga upp ett förhållande. Det går säkert men jag inbillar mig att det blir lite "tomt".

Min man har aldrig, och kommer aldrig vara någon Jason Momoa (som är den vackraste, sexigaste, manligaste mannen jag vet) men det är honom jag valt och vill ha.

Jag har aldrig tänkt tanken att han skulle vara mindre man för att han var nervös i början. Eller för att han under våra år tillsammans visat både sorg och rädsla. Jag vill ha en livskamrat, ingen robot.

Hur han gjorde närmanden? Rent praktiskt rörde det sig naturligtvis om kramar, kyssar, smekningar. Det avgörande var att det skedde med ömhet och timing. Han kunde verkligen läsa stämningen så att säga.

Ja, så är det ju. Skillnaden är att män anses vara ytliga och objektifierar kvinnan. 

Ja, det skulle bli trist tror jag. Om man inte har nåt att prata om, hittar på saker tillsammans. Men många kvinnor säger att män bara vill en sak. Tror det skulle tappa sin tjusning om det enda vi gjorde var att ligga. Och jag skulle inte klara av det, jag är inte man nog. 

Nej, det verkar vanligt att kvinnor har överseende med att mannen kan vara nervös. Har hört kvinnor säga att det var gulligt t o m. Dock så var det män som de träffade och var ihop med.

Jag har också känt av stämningen på dejter och tror jag missat en del chanser, då jag inte vågade göra såna närmanden. Har dåligt självförtroende då jag aldrig haft ett förhållande. Jag vågade en gång dock, med en 12 år äldre arbetskamrat. Vet åtminstone två där jag är säker på att jag missade chansen, för de sa det senare.

Nej