UTOMKVEDSHAVANDESKAP

[AnonymaJag]

Hej!

känner för att skriva av mig lite. och se om det finns fler här som delar samma händelser som mig. vore skönt att få höra lite av andra, hur det påverkat er, samt om ni fått barn efteråt, om det var svårare, lättare att bli gravid osv.

2008 blev jag gravid med min dåvarande pojkvän. vi hade inte varit tillsammans länge och graviditeten var oplanerad. käkade då p-piller men hade missat att ta en tablett. efter detta bestämde vi gemensamt att vi skulle göra abort. eftersom vi inte vart tillsammans så länge och sen omständigheterna. jag var då arbetslös och skulle börja plugga.

när jag kom till gyn fick jag beskedet att dom inte såg något i livmodern och de misstänkte utomkvedshavandeskap, de tog blodprov på mig och jag fick komma på återbesök veckan efter. (hade inga symtom alls att jag var gravid). en vecka gick och jag fick komma tillbaka, och samma sak hände då. de såg inget på ultraljudet och fick ta nya blodprover och sedan blev jag hemskickad och skulle få komma tillbaka veckan efter. veckan gick och inget hade ändrats denna gången heller, fick ett fjärde återbesök veckan där på. alltså tredje veckan. kommer ihåg att jag skulle dit på fredagen men redan på måndagen fick jag en blödning på jobbet och min pojkvän fick komma och plocka upp mig akut och åka till sjukhuset och där konstaterade dom en påbörjad missfall. och dom såg då klart och tydligt graviditeten på ultraljudet. jag fick ta tabletter för att påskynda missfallet. och sen komma på återbesök några veckor senare. efter denna graviditet har jag haft mycket problem med mitt underliv, har titt som tätt bakteriell vaginos, och jag har mellanblödningar lite när som. mensen är alltid oregelbunden och jag blöder lätt vid samlag. varit och undersökt mig flertal gånger men det ända dom säger är att jag har en "känslig" livmodertapp!

Jag och mitt dåvarande pojkvän gjorde slut 2011 och vi tog upp kontakten med varandra igen hösten 2013. vi har sen dess varit vänner. och till och från har vi varit mer än bara vänner. men i sommras började vi ses igen och har nu haft ett "förhållande" i ett halvår.

Fredagen den 12 december hade jag kraftig "mensvärk"-liknande smärta i magen. hade haft en blödning nästan hela den veckan och hade en blödning veckan innan som jag trodde var mens. men jag är ju som sagt van vid oregelbundna blödningar när som sen flera år tillbaka. så jag hade inte tänkt bry mig så mycket, men senare den förmiddagen så blev smärtan allt mer kraftig och jag började känna igen smärtan. den va lik den smärtan jag hade under den tiden jag hade min pågående missfall 2008. som tur var, så var jag hemma hos min "dåvarande" pojkvän. så jag berättade det för honom, och han tyckte jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen. fick iaf åka in till akuten den eftermiddagen.

Jag fick komma in efter några timmar och en gynekolog gjorde ett ultraljud på mig och misstänkte ett utomkvedshavandeskap. men hon var inte säker, för det hon såg, kunde lika gärna vara koagulerat blod sa hon, dom tog gravtest men fick aldrig svar på den under kvällen. men jag blev iaf hemskickad och skulle få komma tillbaka veckan därpå. men jag kände obehag hemma, och hade läst på forum att utomkveds kan oftast vara akuta och livshotande om man inte får hjälp i tid. hade småvärk under lördagen och valde att åka in igen. så jag fick skjuts av min syster som skulle jobba kväll på sjukhuset så kom in till akuten vid 22 tiden på kvällen. väl där inne fick jag svar på att gravtestet dom tog var positivt, så jag var gravid. sen fick jag göra nya undersökningar och sen blev jag inlagd på kvinnokliniken.
på söndagen berättade dom att de skulle sätta upp mig på ev. operationstid. men jag var inte ett akutfall så jag stod i kö. men på måndagen så hade mina hormonvärden halverats så då fick jag åka hem på permission fram till onsdagen. jag hade då inte ont i magen längre och det såg ljust ut för mig, det misstänktes att det var ett missfall pågång och fick åka hem. väl på onsdagen så kom jag tillbaka, och fick göra nya undersökningar, och då ser dom ju självklart någonting utanför livmodern fortfarande. som var ca 18 millimeter stort. det blev operation bestämt samma dag och redan kl 16 senare den dagen fick jag operera mig. dagen efter berättar dom till mig att graviditeten var såpass stor att min äggledare hade brustit och gått sönder, så dom fick ta bort den.

jag opererade mig onsdagen veckan innan julafton. nu är jag helt återställd. men man har ju tankar hela tiden. framtida graviditet osv. hur stor chans jag har att bli gravid nästa gång. osv.
och sen min stora fråga är. det kanske var ett utomkvedshavandeskap jag hade 2008 fast orsaken till att dom såg att den låg i livmodern var pga missfallet som stött ut ägget från äggledaren som sen hamnade i livmodern. för när dom såg graviditeten i livmodern så hade jag ju redan en påbörjad missfall.

tänk om detta är en stor orsak till mina besvär jag haft i alla år sen missfallet?. dom säger ju att har man en gång haft utomkveds så kan man lätt få det igen.

jag var rädd att det var nått fel på mig eller mitt ex. eftersom båda två ggr var onormala graviditeter, och båda var med honom. men mest troligt var nog att min äggledare varit trasig sen tidigare, förmodligen efter första graviditeten, och att det var därför jag fick utomkveds.


gud vad långt det blev. förlåt om jag tagit upp er tid. men så skönt att skriva av sig!

//anonyma jag!

[cissilou]

Jag fick utomkveds i februari i år, då jag visste jag var i v. 9. Problemet var bara att efter att ha svimmat av två ggr inom 20 min (aldrig svimmat förr) - sen sovit - var svag dagen efter. Åt inte mycket, spydde två ggr och var så svag att jag inte kunde stå utan hjälp. Ringde då 1177 och förklarade detaljerat hur jag mådde. Vinterkräksjuka fick jag höra. Ringde MVC för säkerhets skull, de sade samma sak. 'Stanna hemma några dagar, blir du inte bättre, åk in'. Så jag pinade mig igenom två hela dagar.

Hade ont i magen och var svullen och vägrade röra mig ur soffan. Dag 3 ringde jag själv efter ambulans eftersom jag var orörlig. På väg till akuten lyckades ambulanspersonalen efter många försök att sticka mig i armen få fram ett hb-värde på 36. Allt blod hade hamnat i magen, 5,5 liter totalt. Hade jag inte varit ung och frisk så hade jag ramlat av pinnen.
Ena äggledaren togs bort i akut operation. Allt blev såhär långdraget eftersom jag lyssnade för lite på min kropp och lyssnade helt och hållet på vårdpersonalen. Hoppades att jag skulle bli bättre. Tillslut hamnade kroppen i chock..

Men till det positiva. Redan 1 månad efter operation var jag gravid igen. Vilket jag inte ens trodde var möjligt.. Fick ultraljud i v.5 för att kolla så fostret inte fastnat igen vilket var otroligt lättande. Det har tagit tid att kunna glädjas åt graviditeten men nu i v.18 börjar jag acceptera och glädjas åt det som jag inte lyckats tidigare, allt för att inte bli besviken och rädd igen.

Det viktigaste som jag förstår nu är att om man är orolig under graviditeten, oavsett hur långt gången man är - åk in. Det är bara en själv som kan känna efter om man mår dåligt eller ej.

[AnnaKarin79]

Jag opererade bort ena äggledaren på grund av utomkvedshavandeskap 2010. Efter det hade jag svårt att bli gravid och började utredas inför ivf, de hittade inget fel på någon av oss. Vi skulle precis påbörja en ivf behandling när jag upptäckte att jag var gravid igen. Födde en fin liten pojke 2013. Nu försöker vi få ett andra barn men det vill sig inte. Jag undrar därför om det är någon som vet om chanserna att bli gravid minskar om man haft utomkvedshavandeskap och opererat bort den ena äggledaren? Jag tänker att det inte borde vara så eftersom jag läst att den andra äggledaren tar över. Och eftersom jag har regelbunden mens och ägglossning varje månad tänker jag att jag borde ha stor chans att bli gravid varje månad. Någon som vet något om detta?