Vad göra?

Familjeliv, här diskuteras livet som förälder.

Vad göra?

Inläggav Metzli » 12 feb 2007, 00:11

*Suck* min sambo på 21 sitter bara och spelar datorspel. Han har ingen som helst ersättning för sin arbetslöshet och söker jobb 2 ggr i månaden för att af vill det. Närhelst jag drar upp att han MÅSTE skaffa jobb så blir han förbannad...

Vad kan man göra?
Användarvisningsbild
Metzli
Stammis
 
Inlägg: 60
Blev medlem: 08 feb 2007, 20:33

Inläggav fumlan » 12 feb 2007, 00:19

Ojdå, vad jobbigt! Det verkar ju inte riktigt som att han fattar allvaret i er situation. Det kommer inte att bli många kronor över för er att leva på, i slutet på månaden om ni ska skaffa barn. Sen kanske han ska fundera på vilken förebild han kommer att bli för barnet, om han tänker sitta framför datorn och utnyttja systemet resten av livet.

Tufft för dig, men jag kommer inte på något annat än att ta tjuren vid hornen. Försök få honom att förstå, och går det inte så får du väl dra till med att ni kanske inte ska ha några barn då! Han verkar ju inte mogen för det.
BildBild

Bild
Användarvisningsbild
fumlan
Alltid online
 
Inlägg: 1812
Blev medlem: 03 aug 2006, 22:00
Ort: 266

Inläggav Metzli » 12 feb 2007, 01:52

Saken är den att jag har sagt det, att det är helt och hållet omöjligt att sätta ett till liv till världen när vi inte ens vårdar våra egna liv. Dessutom är han i behov av att få prefessionell hjälp, men det avvisar han också med motivationen att det är för dyrt för oss....

Just nu lever vi på underhåll av mina föräldrar, då jag är under 20 och bara för 1050 kr av CSN för att jag pluggar.

Så det är jobbigt att han inte fattar riktigt. Jag har verkligen försökt ta tjuren vid hornen som du sa, men det slutar alltid med världens storbråk och inget kommer ut utav det. Jag fick honom att söka jobb idag.

Och han ska ringa på två jobb imorgon. Men sen vet jag hur det kommer bli. Han kommer tycka att han gjort mer än tillräckligt och inte vilja göra mer fram till den 20:e, då han ska redovisa jobb igen.

Undrar om någon därute också har en lite jobbig sambo som de vill tala lite om? Känns som om jag är den enda med problemet:S
Bild
Användarvisningsbild
Metzli
Stammis
 
Inlägg: 60
Blev medlem: 08 feb 2007, 20:33

Inläggav Stina » 12 feb 2007, 01:57

Jobbigt! Men det är ju skitbra att du är på honom!! Jobba måste i alla fall en av er! Var bor ni? Hos dina föräldrar?
Användarvisningsbild
Stina
Alltid online
 
Inlägg: 5598
Blev medlem: 06 mar 2006, 14:33
Ort: 141
Status: Börja blogga på Minbebis du också!

Inläggav Metzli » 12 feb 2007, 02:02

Nej, vi bor i en borätt (som min pappa betalat), och har utgifter varje månad på ca 9 000 kr:S (allt som allt dårå), och det inkluderar inga pengar till att roa oss elelr köpa andra saker.

Mamma och pappa börjar tröttna på att han lever på dem, för det gör han ju. Men han har inget jobb och jag studerar som jag sa. Ser liksom ingen bra utväg på det hela...

Man vill ju inte gå ifrån sin fästman:/:S
Bild
Användarvisningsbild
Metzli
Stammis
 
Inlägg: 60
Blev medlem: 08 feb 2007, 20:33

Inläggav Stina » 12 feb 2007, 02:06

Det e klart du inte vill!
Sambon borde inse själv, e det inte pinsamt för honom att dina föräldrar tröttnar på att han lever på dem?
Vad söker han för jobb då? Har han aldrig jobbat?
Om han inte har nån erfarenhet så är det ju bäst att ta ett jobb, vad som helst, alltid lättare att få det jobbet som man vill ha om man har ett jobb redan!!!

Har du möjlighet att jobba extra då? Nån helg i månaden!
Användarvisningsbild
Stina
Alltid online
 
Inlägg: 5598
Blev medlem: 06 mar 2006, 14:33
Ort: 141
Status: Börja blogga på Minbebis du också!

Inläggav Metzli » 12 feb 2007, 02:10

jag tänker precis som du, Stina. verkligen.

Han har praktiserat i två och en halv månad. Men det slutade han med för att han tröttnade! *arg som ett bi för det*

Jag säger också att han måste ta vilket jobb som helst. Men han verkar inte fatta det. Som jag nämnde är han lite instabil i psyket, så så fort jag nämner det (pinsamhet jemte mina föräldrar att han inte bidrar till försörjningen), så blir han först ledsen, sen blir han arg för att jag drog upp det, sen urartar allt...

Jag ska försöka ta något budjobb av något slag. Helst nattetid eller så. Tog precis körkort och har egen bil, så det skulle inte vara några bekymmer. Men dock vill man ju få igång honom, för jag vill inte dra in alla pengar själv:S Ska jag tänka på pengar, skola, försörjning och allt sånt så blir allt bara värre för mig.

Jag tror redan stressen påverkar hur det går för våra försök att få barn...
Bild
Användarvisningsbild
Metzli
Stammis
 
Inlägg: 60
Blev medlem: 08 feb 2007, 20:33

Inläggav fumlan » 12 feb 2007, 10:41

Hur kan han göra så mot dig? Om du tar ett nattjobb samtidigt som du studerar, så kommer du så småningom gå in i väggen! Saknar han helt empati?

Det verkar ju som att han mår dåligt och jag tror att någon måste öppna ögonen på honom. Och det är nog inte du som kan göra det, för så fort du öppnar munnen så hör han bara tjat och går i försvarsställning. Ni behöver nog hjälp.

Jag vet inte hur det funkar men kanske du kan kontakta Mvc eller vårdcentralen, och fråga om man kan få prata med en kurator....eller om de har något tips på vad ni kan ta er till. Hjälpen måste väl vara tillgänglig för alla, det kan inte vara en klassfråga!
BildBild

Bild
Användarvisningsbild
fumlan
Alltid online
 
Inlägg: 1812
Blev medlem: 03 aug 2006, 22:00
Ort: 266

Inläggav Stina » 12 feb 2007, 10:52

Ja de kan nog absolut hjälpa till med en kurator! Du kan inte jobba natt, det går ju inte! När ska du :) sova?
Användarvisningsbild
Stina
Alltid online
 
Inlägg: 5598
Blev medlem: 06 mar 2006, 14:33
Ort: 141
Status: Börja blogga på Minbebis du också!

Inläggav CarroHaak » 12 feb 2007, 11:26

Det här är ju lite katastrof, så här kan du ju inte ha det! Han behöver nog (som du säger) lite hjälp. Han måste ju inse att det inte funkar i längden. Och seriöst, tycker han inte att det är pinsamt att leva på dina föräldrar? Hur gammal är han egentligen? Har han inte egna föräldrar som kan försörja honom? Han behöver en spark i arslet! det är synd att du hamnar i bråk varje gång du försöker ta upp det här med honom. Vill inte låta elak, men är han verkligen mogen för en familj? Och (slå mig om du vill) skulle du kanske inte ha det lite bättre utan honom? Förlåt att jag säger så men jag blir fan arg när jag läser det här... Hoppas att det löser sig iaf för er!
Bild
Användarvisningsbild
CarroHaak
Alltid online
 
Inlägg: 519
Blev medlem: 03 jul 2006, 20:36

Nästa

Återgå till Familj & livet som förälder