Vart är flytet?!

[Afasi]

Så trött på att saker och ting aldrig kan flyta på. Varför ska allt jämt bara krångla? Grubblar vareviga jäkla dag och skriver diverse listor och planerar så gott det går, försöker prioritera vettigt och ändå blir det helt fel.
Tar det från början och det lär ju inte bli kort..

Fick barn som 18-åring, det var oplanerat men jag hann gå ut skolan. Hann inte jobba innan och heller inte skaffa körkort. Pappan/min pojkvän bodde då en bit utanför stan i en lägenhet på tredje våningen utan hiss. Jag behövde bo i närheten av mina föräldrar av olika anledningar och samtidigt behövde vi hitta en lägenhet som liksom funkade ekonomiskt. För att ens få en lägenhet fick vi ta en lite hastigt, första bästa typ. Blev en tvåa på andra våningen utan hiss för ett företag med uruselt rykte. Är uppvuxen med dom och har inte upplevt såna stora problem.
Nu sitter vi i en sits där vi var och varannan dag hittar kryp i maten i skafferiet, väntar på tapetsering då tapeterna lossnar från väggarna och typ allt bara trillar ihop. Vi vill såklart flytta så fort som möjligt.

Nu är det dåligt med lägenheter i stan, iaf hyres och en bostadsrätt har vi inte råd med. Ska vi flytta behöver vi dessutom en inkomst till då hyran ökar en hel del. Jag har jobbat 8 veckor i sommar och har ett timvikariat just nu men kan inte jobba mer än helgerna då sambon jobbar vardagarna och någon måste ta hand om sonen på 10 månader. För att jag ska kunna jobba behöver vi alltså ha honom på dagis. Jag vill dock inte sätta honom på dagis för tidigt och funderar mycket på när han skulle vara mogen för det. Vilken ålder är egentligen en bra ålder för att vara på dagis? Jag började själv tidigt och kan inte påstå att jag lidit utav det. Snarare har jag bara jobbiga minnen från när jag var större och var på dagis..

Känns skittråkigt att jämt gå och grubbla och vill ju gärna ta sonen härifrån så fort som möjligt då det känns som att han förtjänar ett mycket bättre hem. Allt hänger ju egentligen på när han börjar dagis och jag velar ju så jävligt. Vilket är bäst, att stå ut i denna skitlägenhet och ha sonen hemma så länge som möjligt alternativt sätta honom på dagis så vi kanske kommer härifrån någon gång?

Ska tilläggas att vi drömmer om fler barn och hade hoppats på att kunna skaffa det ganska tätt men det är inte så prioriterat just nu. Ett körkort försöker jag ordna också, det underlättar ju liksom.. Ett mirakel om du orkat läsa ända hit! Skönt var det att skriva av sig..

[Je78]

Hej!!
Din son kan börja dagis från 1års ålder. Sen måste man söka plats minst 3 mån innan du vill ha plats å speciellt om det är nåt speciellt dagis du vill ha honom på.
Själva så satte vi sonen på dagis när han var strax över året å han älskar dagis. Har aldrig vart några problem, så det känns skönt.

Tycker att du ska tänka igenom va du själv vill å hur du mår i den situation du är idag. Uppenbarligen så mår du inte bra. Du behöver ju inte ha sonen på dagis alla dagar i veckan. Va är det som säger att han inte mår jättebra på dagis å du kanske blir gladare över å få jobba. Sen kan ni ju flytta till en trevligare lägenhet å i slut ändan så kanske alla mår mycket bättre. Har ni tänkt på att ni kan söka bostadsbidrag om ni flyttar till en annan lähenhet, kanske går jämnt upp med den hyran ni har idag. Aldrig fel att räkna på det.
Lycka till!!

[Afasi]

Här är det fyra månader innan som gäller så allra tidigast runt 14 månader skulle han få plats då. Mycket möjligt att han skulle älska dagis, som det är just nu så träffar han inga andra barn och idag har jag märkt att han inte alls är glad ute när vi leker så jag tycker riktigt synd om honom. Har tyvärr inga vänner nästan, dom med barn har aldrig tid och dom utan barn är fortfarande i festastadiet så dom är inte intresserade av någon vänskap längre. Så kan det vara.

Det jag är mest rädd för att han ska vantrivas på dagis, att han inte ska vara mogen för det osv. Bostadsbidrag är tyvärr inget alternativ då min sambo tjänar för mycket. Vi räknade ut när jag var gravid att man skulle behöva tjäna SAMMANLAGT långt under 10 000 per månad för att få bostadsbidrag. Minns inte exakta siffran men det var typ 4000 eller något. Då skulle vi tjäna mer på att gå på soc och det är ju inte ett alternativ. Dåligt ekonomiskt har vi ju inte men det hade ju kunnat vara bättre också.

Jag skulle verkligen uppskatta att få komma ut och jobba. Det som bökar till det lite är ju att dagis är inte gratis och med tanke på att jag arbetar på timmar så är det ju inte ens säkert att jag blir bokad om jag lägger tillgänglighet. Men ja, vi ska nog komma igång och söka åtminstone. Har pratat mycket om det och att intresseanmäla massa lägenheter men sambon är inte den snabbaste..

Usch, en riktig gnälldag idag. Skulle nog behöva sova en timma