Tar det från början och det lär ju inte bli kort..
Fick barn som 18-åring, det var oplanerat men jag hann gå ut skolan. Hann inte jobba innan och heller inte skaffa körkort. Pappan/min pojkvän bodde då en bit utanför stan i en lägenhet på tredje våningen utan hiss. Jag behövde bo i närheten av mina föräldrar av olika anledningar och samtidigt behövde vi hitta en lägenhet som liksom funkade ekonomiskt. För att ens få en lägenhet fick vi ta en lite hastigt, första bästa typ. Blev en tvåa på andra våningen utan hiss för ett företag med uruselt rykte. Är uppvuxen med dom och har inte upplevt såna stora problem.
Nu sitter vi i en sits där vi var och varannan dag hittar kryp i maten i skafferiet, väntar på tapetsering då tapeterna lossnar från väggarna och typ allt bara trillar ihop. Vi vill såklart flytta så fort som möjligt.
Nu är det dåligt med lägenheter i stan, iaf hyres och en bostadsrätt har vi inte råd med. Ska vi flytta behöver vi dessutom en inkomst till då hyran ökar en hel del. Jag har jobbat 8 veckor i sommar och har ett timvikariat just nu men kan inte jobba mer än helgerna då sambon jobbar vardagarna och någon måste ta hand om sonen på 10 månader. För att jag ska kunna jobba behöver vi alltså ha honom på dagis. Jag vill dock inte sätta honom på dagis för tidigt och funderar mycket på när han skulle vara mogen för det. Vilken ålder är egentligen en bra ålder för att vara på dagis? Jag började själv tidigt och kan inte påstå att jag lidit utav det. Snarare har jag bara jobbiga minnen från när jag var större och var på dagis..
Känns skittråkigt att jämt gå och grubbla och vill ju gärna ta sonen härifrån så fort som möjligt då det känns som att han förtjänar ett mycket bättre hem. Allt hänger ju egentligen på när han börjar dagis och jag velar ju så jävligt. Vilket är bäst, att stå ut i denna skitlägenhet och ha sonen hemma så länge som möjligt alternativt sätta honom på dagis så vi kanske kommer härifrån någon gång?
Ska tilläggas att vi drömmer om fler barn och hade hoppats på att kunna skaffa det ganska tätt men det är inte så prioriterat just nu. Ett körkort försöker jag ordna också, det underlättar ju liksom.. Ett mirakel om du orkat läsa ända hit! Skönt var det att skriva av sig..
